Hasselnötsmakroner med kaffesmak

Ja, här på bloggen händer det inte så mycket. Familjen har fått tillskott och tiden har förflutit på förvånansvärt fort utan att jag huvudsakligen sysselsatt mig i köket. Däremot har jag hunnit baka lite vilket är en absolut nödvändighet när så många trevliga människor knackar på!

Jag hittade ett recept på kakor som såg väldigt avancerade ut, men som inte var allt för knepiga att göra. Jag gillar sånt. Då kan man få känna sig riktigt duktig, så kör igång och gör hasselnötsmakroner. De har ingen som helst anknytning till Österrike, ifall någon undrar.

Gör så här:

3 äggvitor
200 g malna hasselnötter
5 dl florsocker


1 dl starkt kaffe
1 msk vetemjöl
1 äggula
125 g rumsvarmt smör
1 dl florsocker
1 tsk vanilj


Vispa äggvitan till hårt skum, blanda florsocker och de malda hasselnötterna. Rör ner detta i äggvitan. Spritsa ut smeten på ett bakplåtspapper i samma storlek som femkronor och grädda dem i 15 minuter i 150°.


Blanda äggula, kaffe och vetemjöl i en kastrull och sjud detta under omrörning tills krämen tjocknar. Låt svalna. Blanda smöret och sockret under tiden och blanda ner kaffekrämen när den svalnat. 
Bred sedan ut krämen mellan två avsvalnade hasselnötskakor. 

Smaska på!

Konsumenttest, Köttfyllda Semmelknödln

Här kommer ett konsumenttest i sann Den-bruna-maten-anda! Resultatet är en aningen svårbedömt, men vi kommer dit om en liten stund.

Lidl hade i anslutning till Oktoberfesttider en så kallad Alpvecka. Detta innebär att de säljer lite tysk-/österrikeinspirerad mat. Det brukar locka mig, men när jag rotade runt bland varorna hittade jag inte det jag var ute efter. Krutongerna var spårlöst försvunna och istället halade jag ner knödlar i shoppingkorgen. Dessa fick duga till lunch för mig och min käre make. Till saken hör att maken föreslog en lunch ute på stan. Detta tackade jag nej till. Jag var nog inte lika besviken som mannen i efterhand.

Knödlarna kokas i lättsaltat vatten i ca 20 minuter tills de flyter upp till ytan. Därefter serveras de som de är. Enligt förpackningen skulle en persiljekvist göra rätten mer attraktiv. Ja, det krävde sannerligen extra tillbehör för att få dem vackra. Lägg märke till köttet på min bild och på bilden på förpackningen. Det ser inte riktigt likadant ut, eller hur? För att förhöja upplevelsen lade jag till mina egenodlade tomater. Första tuggan insåg jag att dessa köttfyllda Semmelknödln inte riktigt hade samma konsistens som hemmagjorda Semmelknödln. Smaken gick an. Det var färdigmat, så vad kan man begära?Mannens reaktion var dock mer kraftig, skulle man kunna säga. Det var som om han hyste personligt agg gentemot dessa små klumpar. En tugga var det och sen fick det räcka. Jag tror nog att han var ganska besviken med tanke på att han hade kunnat äta ute och mackorna som han åt mättade inte.

Okej, jag får väl erkänna att jag inte var särskilt imponerad och så här ett par timmar senare så rapar jag fortfarande unket. Jag kommer inte att köpa dem igen.

Erntezeit

Mitt trädgårdsintresse brukar blomma upp tidig vår och dala mot midsommar, så jag är mäkta förvånad att jag kommit så långt som till Erntezeit – Skördetid. 

Min morfar älskade att påta i trädgården och lyckades till och med att odla kiwifrukt i trädgården. Jag minns tydligt hur han vinkade in oss i det hemmasnickrade växthuset för att visa någon särskild tomatsort som hade blivit mogen. Då förstod jag inte varför han tyckte att dessa små tomater var så mirakulösa. Nu förstår jag glädjen i att se hur något man själv har sått mogna och som sedan går att förtära. Det är fantastiskt! 


Hemma på byrån har jag en bild på Pottendorfer-Oma (Eftersom det tyska språket bara har en benämning för både far- och morföräldrar får man lägga till en förklaring för att andra ska förstå vem det är man pratar om. I detta fall är det morfars mamma som bodde i Pottendorf - därav namnet Pottendorfer-Oma) när hon står i mormor och morfars trädgård. Jag älskar bilden på henne för att hon ser ut att vara så nöjd i just det ögonblicket. Hennes lilla vattenkanna och trädgårdsmästarvän ger bilden det lilla extra. Jag kan inte tänka annat än att det verkar som om trädgårdsentusiasmen gått i arv. Undrar om hon visste att mormor och morfar gjorde om just det jordstycket till en guldfiskdamm. Exotiskt, inte sant?

Jag måste säga att mina stackars tomatplantor har fått stå ut med en hel del vanvård och ändå har jag lyckats att odla fram fullgoda gelbe und rote Paradeiser. Till och med slanggurka har fått frodas i vårt uterum, till min sons stora glädje. Hur löjligt och pretentiöst det än låter så är det verkligen en helt annan smak på de egenodlade grönsakerna. Väl värt att testa!

Själv använde jag mig av mina tomater till en egen variant av Bruschetta. Inte så österrikiskt, men ändå fantastiskt enkelt och gott!

Sconesdegen:

5 dl mjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör

2 dl mjölk

Topping

4 tomater

1 röd lök eller 3 salladslökar

2 klyftor vitlök

salt och peppar

halloumi

Blanda ihop sconesdegen och tryck ut den på en plåt. Låt den gräddas en liten stund i 200°. Hacka tomaterna och löken mycket fint. Pressa i vitlöken och salta och peppra och bred ut toppingen på den gräddade sconesdegen och riv över Halloumi. Ställ in i ugnen tills osten fått fin färg!

Zwetschken

Ja, nu har hösten kommit igång ordentligt. Det kändes som om den kom väldigt tidigt  i år och allt med hösten verkade haka på. Så gjorde även mina plommon. De blev klara rekordtidigt medan mina föräldrars plommon har mognat först nu. Det är ju faktiskt en fantastiskt trevlig höstfrukt med många trevliga användningsområden. Ett år testade jag att göra plommonmarmelad enligt ett österrikiskt recept där man skulle ha i rom för att förhöja smaken (inte ovanligt i österrikiska recept, de har en tendens att vilja peta ner rom i det mesta. Även sockerkakor). Det slutade med att jag kokade marmelad i min ensamhet och drack rom och Coca-cola. Inte en så trevlig drink på avslagen cola... I år får jag inte dricka rom... inte riktigt än, så därför har jag frusit ner plommonen i väntan på orken att göra Zwetschkenknödl.

Det får mig osökt in på ämnet tungvrickare. Ordet Zwetschken är ett bra exempel på tungvrickare. Då var det enklare på tysklektionen där man fick lära sig att Pflaume betyder plommon, men i Österrike krånglar man till det och kallar det istället för just Zwetschken. Bara för att det ska vara ännu krångligare så kan man stava det på flera olika vis. Zwetschge är också helt okej. Det upptäckte jag när jag tog hjälp av mammas Sprechen Sie Wienerisch av Peter Wehle. Vad jag även upptäckte när jag slog upp ordet Zwetschke var ordet Zwutschkerl (prova att uttala det ordet, om ni kan). Mamma kallade mig alltid Zwutschkerl som liten och jag har aldrig funderat på vad det innebär. Äntligen fick jag svaret! Zwutschkerl betyder ett litet väsen som liknar ett plommon och som man lätt känner medlidande med. Jo, jag tackar! Plommonliknande väsen...

Å andra sidan kallar jag min son för skrutt, vilket kanske inte klingar positivt i andras öron. För mig är det ett kärleksfullt begrepp och jag förstår att det är likadant med ordet Zwutschkerl för min mor.

Nu har ni fått lära er två nya ord! Ut och använd dem!

Systers Erdbeerenknödl!

Tänk så underbart det är när man blir överraskad av sin kära syster med en mumsig, österrikisk efterrätt. Så var fallet när jag och sonen fick besök av syster och hennes lilla dotter. Jag kunde lugnt luta mig tillbaka när syrran fixade det sista innan jag kunde avnjuta denna klassiska efterrätt från hemlandet. Min syster jobbade med något som man i Österrike kallar för Brandteig, vilket innebär att degen förbereds genom att kokas upp. Så här beskriver syster yster arbetsgången:

Detta behövs:
7,5 dl mjöl
5 dl mjölk
150 gr smör
1 dl socker
10 äggulor(mamma brukar skälla på mig för att jag inte spar vitorna till att göra maränger så det är bäst att jag tipsar dig om att om du spar äggvitorna så kan du göra maränger;)

Gör så här:
Koka upp mjölken, smöret och sockret. Rör sedan ner mjölet under kokning. Därefter låter du gägget svalna innan du rör ner en äggula i taget.Nu ska du rosta skorpströ i en stekpanna så de blir bruna o fina. Koka upp rikligt med vatten. När du nu ska börja forma de här små klumparna är det viktigt att du blöter händerna annars fastna smeten i hela näven. Ta en handfull med deg och ...tryck ner en frusen jordgubbe, forma till en boll och låt dem sjuda i vattnet till dess att de börjar flyta+ lite till. Fiska upp dem en i taget och rulla dem i skorpströt. FÄRDIG! Servera med florsocker på!

Aprikoser ska det va om man gör dem på riktigt. Jordgubbar är dock mycket godare om du frågar mig.


Ja, precis som syster skrev så är det mest traditionellt att använda aprikoser. För österrikare så är denna efterrätt mest känd som Marillenknödln. Själv väntar jag på att mina plommon ska mogna. Då ska jag själv göra denna efterrätt för första gången. Inlägg kommer senare!

David Urwitz trädgårdsturné

I torsdags hade jag den stora äran att få närvara på en god väns stora kväll. Just denna kväll kom en av hans favoritartister, David Urwitz och spelade i hans trädgård. Det är inte fy skam. I en tävling vann han denna fantastiska upplevelse som han ville dela med oss. Jag och min man var självklart väldigt tacksamma att få närvara på denna lyckade spelning. Själv var jag inte alldeles bekant med denne Urwitz sen tidigare, men blev medtagen av kvällens vackra toner och magi.

I samband med denna spelning grillades det och vi packade med oss det vi ville ha på tallriken. Det gav mig chansen att slå ett slag för Bratwurst. Efter sommarens mastiga köttbitar beslöt jag mig för att äta korv. Korvens nationalitet fick bli tysk. Andra grillgäster rynkade på näsan när jag dunkade upp mina vita korvar på grillen. Nä, de ser inte smakliga ut vid första ögonkastet och har inte lika exotiska namn som Salciccia eller Kabanoss. Nej, Bratwurst låter inte sexigt. Mitt råd är att låta bli de Bratwürste som ser ut som svenska tjockkorvar. Våga testa de riktigt bleka, nästan vita korvarna. De får en charmigare färg när de har legat på grillen och smakar så mycket mer! Jag lovar att folk kommer att tycka att du är en riktig dare devil vid grillen när du tar fram dessa raringar.

Kirschkuchen

Det bakas för fullt i huset! Denna gång har jag bakat med körsbär. Jag börjar själv tycka att det tjatas lite väl mycket om körsbär i min blogg, men bara för det tar vi i från tårna och bakar en Sandkuchen med körsbär. Om du har läst mina tidigare blogginlägg så kanske du känner igen denna kakbas. Det är ett recept från mammas urgamla hemkunskapsbok som jag tidigare använt för att baka med plommon. Nu var det körsbärens tur.

Jag upprepar receptet till Sandmasse:

1 ägg
50 g mjöl
50 g smör eller margarin
50 g socker
1 knivsudd bakpulver

Detta recept multiplicerade jag med fem för att fylla en plåt, men det hade nog blivit bättre om jag gjort lite mer smet... Så använde jag 400 g urkärnade och delade körsbär.

Smält smöret och vispa ihop ägg och socker. Vispa ner smöret som har fått svalna lite och blanda sedan ner resten av ingredienserna. Häll smeten i en bröad form och sprid ut bären ovanpå. Grädda i 180 grader tills kakan får fin färg och inte kladdar.

Mammas tips här är att dela på äggen och vispa äggvitorna för sig till hårt skum och sedan blanda ihop med resten av smeten. På så vis får man en fluffigare kaka. Själv följde jag mammas tips, men lyckades att krossa ett ägg totalt, vilket gjorde att jag fick äggula bland resten av äggvitorna. Inte bra. Men är man lite mer försiktig så blir det nog bra!

Mohnkuchen

Nu när jag har fått vallmo så måste det ju genast användas! När goda vänner kom hem till oss och försåg oss med god mat passade jag på att rota fram Marias goda recept på vallmokaka. Kakan fungerar egentligen som en bas och kan användas på en drös olika vis. Smält mörk choklad eller gör en creamcheesesmet som topping eller använd den som en bas för en tårta. Det går att variera denna kaka i oändlighet!

Marias recept är egentligen byggt på ett koppsystem, men jag tror att jag har omvandlat det på egen hand. Det var så länge sen jag skrev receptet i min receptbok, så jag minns inte längre. Med dessa mått får du i alla fall en kaka som är lagom för åtta till tio personer.

Gör så här:

3 ägg
2, 5 dl socker
2,5 dl krossad vallmo (svart)
2,5 dl mjöl
2,5 dl naturell yoghurt
1,25 dl rapsolja
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Vispa ägg och socker poröst. Blanda de torra ingredienserna och vispa ner blandningen i äggsmeten. Blanda i resten av ingredienserna och häll smeten i en bröad form. Grädda i 180 grader i ca 30min.

Till kakan serverade jag vispad grädde och urkärnade körsbär. Man kan inte få nog av dessa underbara bär!

Souvenirer

När nära och kära åker iväg på semester till Österrike väntar jag alltid tålmodigt på att de ska komma hem. Inte för att jag är avundsjuk och tycker att de bör komma tillbaka så fort som möjligt utan för att jag är så fräck att jag ber dem köpa hem lite smått och gott. Förra året när min äldsta syster var på semester i Österrike fick jag Semmelwürfeln, Maggi och Drehunddrink, vilket ni kanske läste om. Detta år var min nästäldsta syster iväg med familjen och kom hem med en fantastiskt åtråvärd vara: Mohn. Malen, svart vallmo.

Mohn är vanligt förekommande i tyska och österrikiska bakverk, men av någon anledning är det helt okänt i Sverige. Jag har flertalet gånger försökt hitta svart vallmo i en matvaruaffär här i Sverige, men det verkar vara helt omöjligt. Frågan är om man här hemma i Sverige tror att man kan producera fuffiga grejer med vallmon om man kan köpa det i större mängder. Skulle någon veta hur man får tag på detta i Sverige, så får ni mer än gärna dela med er av informationen. Jag vore evigt tacksam!

Kära syster fick även med sig Drehunddrink! Precis som förra året var det sonen, och inte jag, som avnjöt denna nostalgidryck. Jag drack dock sista slatten, vilket sonen upptäckte och tillrättavisade mor, som sig bör:
– Fick inte dricka upp!!
Ja, han hade ju rätt, men jag trodde att han hade valt bort den sista slatten... Men jag kan tack vare min man åtgärda mitt misstag. Maken hittade den mycket trevliga sidan:

Shop in Austria

Nu kan jag ju köpa lite av de där varorna som jag saknar utan att vara beroende av att nära och kära åker till Österrike eller Tyskland. Nu kan jag beställa hem vid festliga tillfällen!

Hurra!

Eieraufstrich

Jag tippar på att österrikaren tycker att skagensallad på mackan är lika exotiskt som svensken tycker att detta äggpålägg är. Pålägget är extremt lätt att göra, piffar upp den tråkigaste mackan! När några kollegor kikade förbi skar jag upp en baguette tunnt och bredde Liptauer (se tidigare recept) på hälften av brödbitarna och andra hälften fick känna på detta äggpålägg. Mycket enkelt och jag tror att det var uppskattat.

Recept på äggpålägg:

5 hårdkokta ägg
1 gul lök
2 msk creme fraiche
2 tsk majonäs
1-2 msk gräslök
salt och peppar

Hacka äggen med kniv eller använd en äggdelare. Hacka löken mycket fint och blanda ihop med äggen. Blanda även ner majonäs och creme fraiche. Klipp gräslöken och tillsätt den i äggröran. Smaka av med salt och peppar. För den vågade kan man även peta ner lite senap.

Så här vackert blir det! Ännu vackrare blir det ju självklart med rädisa!

Saft

Ja, saft känns ju inte särskilt österrikiskt. Dock tar jag tillfället i akt att blogga om mitt saftande eftersom allt började med körsbär. Min körsbärslikör är sen länge färdig, men inte till mycket glädje för mig. Jag dricker inte för tillfället. Saft, däremot, dricker jag mer än gärna. Då sommaren verkar slå ett körsbärsrekord måste jag komma på saker att göra med dessa fantastiska bär. Visserligen slinker de ner lätt precis som de är, men nackdelen är att man kan få väldigt ont i magen om man äter för mycket av dessa bär och dessutom dricker ordentligt med vatten till. Det är något min mor ofta varnat mig för. Ät aldrig mängder av stenfrukt om du hade tänkt att konsumera ordentligt med vatten därtill. It's a big no-no!


Så här gick jag tillväga när jag gjorde min saft:

1 kg urkärnade körsbär (mamma menade att jag skulle behålla kärnorna för att få ut så mycket smak som möjligt, men det sket jag i)
1/2 vaniljstång
3 dl vatten
6 dl socker
1 krm natriumbensonat


Börja med att koka vatten, vaniljstång och bär i cirka en kvart. Mosa gärna till bären så att all härlig saft kommer till sin rätt. Låt det sedan silas genom en saftsil. Blanda socker och saften från bären. Koka upp och låt sjuda i fem minuter. Glöm inte att skumma saften. Låna lite av den varma vätskan och blanda ut natriumbensonaten däri och häll tillbaka. Fyll saften i rengjorda flaskor.

Så här i efterhand kan jag väl känna att vaniljsmaken tog överhand och att saften var liiiite för söt. Min man skulle nog vilja säga att det smakade alldeles för mycket vanilj. Jag blev besviken att det inte smakade mer körsbär. Mamma hade nog rätt. Kärnorna skulle kanske ha varit med.

I min trädgård frodas även en halv svartvinbärsbuske och en svartvinbärsbuske som har övertagits av hallon. Tillsammans med mina fina smultron och körsbär fick de komma ihop sig för att bli min saft nr 2. Min blandsaft. För att sona mina körsbärssynder behöll jag körsbärens kärnor. Så här gör man min blandsaft:

1 l blandade bär
1 l körsbär (ej urkärnade)
3 dl vatten
4 dl socker
1 krm natriumbensonat


Upprepa samma steg för att uppnå körsbärssaft (fast med dessa ingredienser). 





Mamma hade rätt. Behåll kärnorna! Sonen uppskattade blandsaften och där var ju kärnorna kvar. Saften passar ju självklart perfekt i trädgården tillsammans med lite småkakor.

Söt påskkrans

Till påsk kan den enklaste vetekrans piffas upp med lite rar dekoration. Med rar dekoration menar jag självklart vackert färgade påskägg. Dessa påskkransar har en given plats i den österrikiska påsken och finns både som matkransar och som sötebrödskransar. Denna gång fick det bli en sötebrödskrans.

Min kardemummadeg stod under jäsningen när jag febrilt letade efter den inhandlade äggfärgen. Har ni läst mitt tidigare inlägg om äggfärgning vet ni att det första försöket inte gick som det var tänkt. Detta hade jag tänkt åtgärda med ägg färgade med riktig äggfärg som ska skänka äggen hysteriskt starka färger och intressanta extraämnen som ingen kan uttala. Med min sedvanliga tur hittade jag självklart inte färgen och jag fick helt enkelt nöja mig med mina brunfärgade ägg. Jag är helt övertygad om att kransen hade blivit vackrare med lite mer färglada ägg. Gyllenbrunt vetebröd tillsammans med gyllenbruna ägg är inte särskilt spännande.

Så här gjorde jag min påskkrans:

Som bas valde jag ett grundrecept på kardemummadeg
150 gram smör
5 dl mjölk
50 gram jäst
1/2 tsk salt
1 1/2 dl socker
2 tsk malen kardemumma
1 ägg
ca 1 1/2 l mjöl


1 ägg för att pensla innan gräddning.


Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölken när smöret smält. Smula jäst i en bunke och häll på lite av smör- och mjölkblandningen och rör ut jästen. Kom ihåg att vätskan ska vara fingervarm! Häll på resten av vätskan och blanda ner socker, salt och kardemumma. Vispa upp ett ägg och blanda ner. Blanda sedan ner hälften av mjölet och rör runt kraftigt. Jobba sedan ner mjölet undan för undan tills degen blir smidig och släpper från bunkens kanter. Spar lite mjöl tills när degen ska bearbetas. Låt degen jäsa i 30 - 40 minuter. 



Stjälp degen på en en bra arbetsyta och jobba degen smidig. Dela degen i två bitar. Varje bit ska sedan bli tre bitar som du rullar ut till långa korvar. På så vis får du två kransar. Fläta korvarna och bind ihop. För att kunna lägga ut ägg på kransen flätade jag in fyra äggkoppar i keramik. Dessa hål blev dock lite väl stora, så något mindre, runt objekt skulle kunna passa bättre. Använd din fantasi!  Låt jäsa ca 10 minuter till och pensla sedan kransen med uppvispat ägg. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader (varmluft) ca 20 minuter.



Till min krans gjorde jag en kristyr gjord på fluorsocker och pressad apelsin. Apelsinsmaken gjorde sig väldigt bra! Däremot höftade jag (som vanligt), vilket resulterade i en allt för rinnig kristyr som blev genomskinlig istället för att lägga sig som ett vitt täcke över kransen. Med lite mer fluorsocker hade det blivit bättre. Testa dig fram! Använd gärna mycket kristyr med tanke på att kransen är utan fyllning.

Jag känner att jag måste revanschera! Det kommer bilder på nya kransar, vill jag lova!

Ägg

Ja, det kanske är lite tidigt att börja färga ägg, men det är ju så fantastiskt gott och vackert. Det finns en uppsjö av olika sätt att färga ägg på och jag lägger ingen värdering i om det är på naturlig eller konstgjord väg. Själv testade jag på den naturliga vägen och använde mig av saker som jag hade i kylskåpet. Tydligen ska lökskal vara mycket användbara.

Även löven fick vara med på bilden 

trots att jag inte använde dem.

Jag hade tänkt att experimentera lite för att ge mina ägg vackra mönster. Snöre, blad, gummisnoddar och nylonstrumpor ska tydligen vara väldigt användbara när man vill skapa fina påskägg. Problemet är när man får dessa snilleblixtar på lördagsmorgonen och man inser att huset är helt utan nylonstrumpor eller gummisnoddar. Mitt tålamod var ickeexisterande när jag istället försökte binda löven mot ägget och till slut sket jag i löven och sänkte äggen i vattnet tillsammans med rödlöksskalet utan extra krusiduller. Jag tänkte att lökskalet skulle göra under och skänka äggen en vackert mörkröd färg.

De vackert naturbruna äggen

Ack, så fel jag hade. Till mitt stora förtret förvandlades de vita äggen till naturbruna ägg. När familjen satte sig för att inmundiga lördagsfrukosten frågade maken varför jag hade färgat äggen bruna när vi ändå hade bruna ägg i kylskåpet. Ja, den kan du fundera på, tänkte jag.

Nästa gång blir det äggfärg och sen skiter jag högaktningsfullt i om färgen innehåller konstiga ämnen som gör att jag blir hyperaktiv.

Mormors sängkläder får nytt liv

Det märks att det är vår. Så här års brukar jag få för mig att jag är den pyssligaste människan i världen. Egentligen är det inte så. Jag är pysslig i teorin, skulle man kunna säga. Det är oftast roligare att låna och kika i böcker eller tidningar innehållande fantastiska pysselidéer. I min galenskap får jag för mig att jag ska sätta igång och skapa, men sen kommer jag inte så mycket längre. Det fastnar i idéstadiet och sen
försvinner energin.

Mormor är längst till vänster i den första bilden och i
mitten i den andra. Mamma sitter till höger om
mormor på den andra bilden.

Min mormor var en pysslig tanta, inte bara i teorin. Hon sydde gärna sängkläder när hon hittade nåt tyg som var snyggt, stickade tavlor och andra intressanta projekt, men i motsats till mig avslutade hon sina projekt.

När mormor gick bort var linneskåpet proppfullt och ingen i familjen hade hjärta att kasta sängkläderna. Tur för mig. Tack vare dessa sängkläder kom jag längre än idéstadiet och påbörjade mitt lapptäckeprojekt. Ett mycket långdraget projekt. Jag startade med det förra våren och var så exalterad. Sen klippte jag lappar och tröttnade efter att jag sytt zickzacksöm runtomkring varenda lapp.

Nu tycker jag att det är dags att plocka fram mitt projekt igen. Om jag har tur så kommer jag lite längre den här våren. Mitt enda dilemma i nuläget är tid och framför allt att hitta pedalen till min symaskin. Det verkar vara en sån där pryl som är viktig när man ska använda symaskinen.

Vill det sig riktigt väl så hinner jag färdigt med projektet i år. Hör och häpna, käre make!

En vardagsrätt i all enkelhet

Jag har krupit fram ur mitt vinteride och försöker komma ifatt med saker som jag legat efter med. Katten och jag har båda varit vinterslöa och börjar nu så smått komma igång. Den här bloggen är en av de saker som jag legat efter med. Den uppmärksamme har förmodligen märkt att det har varit stiltje här på sidan och anledningen har varit att maten har lagats här hemma, men jag har nog sett matlagningen som ett nödvändigt ont. Jag ska inte hymla. Det har blivit en hel del halvfabrikat som landat på bordet.

Äntligen gör sig våren påmind och matlagningslusten är på väg tillbaka. Jag känner att en mjukstart är att föredra. Min mamma gjorde alltid denna namnlösa knödelrätt dagen efter vi hade ätit nykokta Semmelknödeln. Enkelt, men väldigt gott.

Så här gjorde jag:

8 Semmelknödel
2 ägg
1 msk olivolja
salt och peppar

Tack och lov (eftersom jag fortfarande är lite lat) hade jag knödlar i frysen som jag kunde tina i micron. Därefter hettade jag upp olivoljan i en stekpanna och skar ner knödlarna i ojämna bitar. Knödlarna fick fräsa sig gyllenbruna i stekpannan för att sedan få sällskap av äggen. Rör runt ordentligt så att ägg och knödelbitar blandas ordentligt. Fräs så att allt får en fin färg. Salta och peppra. Servera med en god sallad.

Sandras knäcke och lite soppa

Knäcke och soppa låter ganska trist och framför allt inte särskilt österrikiskt. Nä. Ibland måste man tillåta sig själv några utsvävningar. Detta är en av de gångerna och anledningen är så enkel: det är så fantastiskt gott! Dessutom kan du lätt leka Ernst och ha med dig en hemgjord present när du är bortbjuden på middag. Min svärmor fick lite knäckebröd på nyårsafton.

Min syster hade med sig detta fantastiskt goda knäckebröd till jul som fungerade väldigt bra med ostbrickan och dessutom var det hembakat. Jag var bara tvungen att testa det! Nu är jag lätt beroende av detta knäckebröd.

Recept på Sandras knäckebröd

2 dl majsstärkelse 
1/2 dl linfön
1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
1 krm salt
1/2 dl rapsolja
2 dl kokande vatten
flingsalt


Blanda de torra ingredienserna och blanda därefter i oljan. När vattnet kokat upp häller du den i resten av smeten och rör runt ordentligt. Smeten kommer att vara ganska lös, så oroa dig inte - det ska vara så. Häll ut smeten på en plåt med bakplåtspapper på och tryck ut den så den täcker hela plåten. Det är bra att få den så tunn som möjligt. Skär  i valfri storlek och form. Strössla över flingsalt och grädda i mitten på 150° i ca 65 minuter. Det är bättre om knäckebrödet får stanna inne lite längre. Tar du ut knäcket för tidigt blir det segt. Det beror helt och hållet på hur tunnt ditt knäcke är.


Så här dags efter jul och nyår kan det vara gott med lite enklare mat och till mitt knäckebröd käkade vi en fantastiskt god och enkel soppa som jag varmt rekommenderar! Jordärtskockor är inte alls dumma och passar utmärkt i soppa.

Recept på jordärtskocksoppa

ca 500 g skalade och tärnade jordärtskockor
ca 100 g skalade och tärnade potatisar

2 schalottenlökar
1 msk smör
1 dl vitt vin
5 dl vatten
1 buljongtärning (kyckling)
1 dl grädde
salt och peppar


Skala och tärna jordärtskockorna och potatisen. Fräs den hackade löken mjuk i en tjockbottnad gryta och lägg i jordärtskockor och potatis. Fräs lite till och häll över vinet. Låt puttra under lock ett par minuter. Häll på vatten och lägg i buljongtärningen. Låt koka tills potatisen och jordärtskockorna är mjuka. Mixa med mixerstav så soppan blir riktigt slät och red med grädden. Smaka av med salt och peppar.