David Urwitz trädgårdsturné

I torsdags hade jag den stora äran att få närvara på en god väns stora kväll. Just denna kväll kom en av hans favoritartister, David Urwitz och spelade i hans trädgård. Det är inte fy skam. I en tävling vann han denna fantastiska upplevelse som han ville dela med oss. Jag och min man var självklart väldigt tacksamma att få närvara på denna lyckade spelning. Själv var jag inte alldeles bekant med denne Urwitz sen tidigare, men blev medtagen av kvällens vackra toner och magi.

I samband med denna spelning grillades det och vi packade med oss det vi ville ha på tallriken. Det gav mig chansen att slå ett slag för Bratwurst. Efter sommarens mastiga köttbitar beslöt jag mig för att äta korv. Korvens nationalitet fick bli tysk. Andra grillgäster rynkade på näsan när jag dunkade upp mina vita korvar på grillen. Nä, de ser inte smakliga ut vid första ögonkastet och har inte lika exotiska namn som Salciccia eller Kabanoss. Nej, Bratwurst låter inte sexigt. Mitt råd är att låta bli de Bratwürste som ser ut som svenska tjockkorvar. Våga testa de riktigt bleka, nästan vita korvarna. De får en charmigare färg när de har legat på grillen och smakar så mycket mer! Jag lovar att folk kommer att tycka att du är en riktig dare devil vid grillen när du tar fram dessa raringar.

Kirschkuchen

Det bakas för fullt i huset! Denna gång har jag bakat med körsbär. Jag börjar själv tycka att det tjatas lite väl mycket om körsbär i min blogg, men bara för det tar vi i från tårna och bakar en Sandkuchen med körsbär. Om du har läst mina tidigare blogginlägg så kanske du känner igen denna kakbas. Det är ett recept från mammas urgamla hemkunskapsbok som jag tidigare använt för att baka med plommon. Nu var det körsbärens tur.

Jag upprepar receptet till Sandmasse:

1 ägg
50 g mjöl
50 g smör eller margarin
50 g socker
1 knivsudd bakpulver

Detta recept multiplicerade jag med fem för att fylla en plåt, men det hade nog blivit bättre om jag gjort lite mer smet... Så använde jag 400 g urkärnade och delade körsbär.

Smält smöret och vispa ihop ägg och socker. Vispa ner smöret som har fått svalna lite och blanda sedan ner resten av ingredienserna. Häll smeten i en bröad form och sprid ut bären ovanpå. Grädda i 180 grader tills kakan får fin färg och inte kladdar.

Mammas tips här är att dela på äggen och vispa äggvitorna för sig till hårt skum och sedan blanda ihop med resten av smeten. På så vis får man en fluffigare kaka. Själv följde jag mammas tips, men lyckades att krossa ett ägg totalt, vilket gjorde att jag fick äggula bland resten av äggvitorna. Inte bra. Men är man lite mer försiktig så blir det nog bra!

Mohnkuchen

Nu när jag har fått vallmo så måste det ju genast användas! När goda vänner kom hem till oss och försåg oss med god mat passade jag på att rota fram Marias goda recept på vallmokaka. Kakan fungerar egentligen som en bas och kan användas på en drös olika vis. Smält mörk choklad eller gör en creamcheesesmet som topping eller använd den som en bas för en tårta. Det går att variera denna kaka i oändlighet!

Marias recept är egentligen byggt på ett koppsystem, men jag tror att jag har omvandlat det på egen hand. Det var så länge sen jag skrev receptet i min receptbok, så jag minns inte längre. Med dessa mått får du i alla fall en kaka som är lagom för åtta till tio personer.

Gör så här:

3 ägg
2, 5 dl socker
2,5 dl krossad vallmo (svart)
2,5 dl mjöl
2,5 dl naturell yoghurt
1,25 dl rapsolja
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Vispa ägg och socker poröst. Blanda de torra ingredienserna och vispa ner blandningen i äggsmeten. Blanda i resten av ingredienserna och häll smeten i en bröad form. Grädda i 180 grader i ca 30min.

Till kakan serverade jag vispad grädde och urkärnade körsbär. Man kan inte få nog av dessa underbara bär!

Souvenirer

När nära och kära åker iväg på semester till Österrike väntar jag alltid tålmodigt på att de ska komma hem. Inte för att jag är avundsjuk och tycker att de bör komma tillbaka så fort som möjligt utan för att jag är så fräck att jag ber dem köpa hem lite smått och gott. Förra året när min äldsta syster var på semester i Österrike fick jag Semmelwürfeln, Maggi och Drehunddrink, vilket ni kanske läste om. Detta år var min nästäldsta syster iväg med familjen och kom hem med en fantastiskt åtråvärd vara: Mohn. Malen, svart vallmo.

Mohn är vanligt förekommande i tyska och österrikiska bakverk, men av någon anledning är det helt okänt i Sverige. Jag har flertalet gånger försökt hitta svart vallmo i en matvaruaffär här i Sverige, men det verkar vara helt omöjligt. Frågan är om man här hemma i Sverige tror att man kan producera fuffiga grejer med vallmon om man kan köpa det i större mängder. Skulle någon veta hur man får tag på detta i Sverige, så får ni mer än gärna dela med er av informationen. Jag vore evigt tacksam!

Kära syster fick även med sig Drehunddrink! Precis som förra året var det sonen, och inte jag, som avnjöt denna nostalgidryck. Jag drack dock sista slatten, vilket sonen upptäckte och tillrättavisade mor, som sig bör:
– Fick inte dricka upp!!
Ja, han hade ju rätt, men jag trodde att han hade valt bort den sista slatten... Men jag kan tack vare min man åtgärda mitt misstag. Maken hittade den mycket trevliga sidan:

Shop in Austria

Nu kan jag ju köpa lite av de där varorna som jag saknar utan att vara beroende av att nära och kära åker till Österrike eller Tyskland. Nu kan jag beställa hem vid festliga tillfällen!

Hurra!

Eieraufstrich

Jag tippar på att österrikaren tycker att skagensallad på mackan är lika exotiskt som svensken tycker att detta äggpålägg är. Pålägget är extremt lätt att göra, piffar upp den tråkigaste mackan! När några kollegor kikade förbi skar jag upp en baguette tunnt och bredde Liptauer (se tidigare recept) på hälften av brödbitarna och andra hälften fick känna på detta äggpålägg. Mycket enkelt och jag tror att det var uppskattat.

Recept på äggpålägg:

5 hårdkokta ägg
1 gul lök
2 msk creme fraiche
2 tsk majonäs
1-2 msk gräslök
salt och peppar

Hacka äggen med kniv eller använd en äggdelare. Hacka löken mycket fint och blanda ihop med äggen. Blanda även ner majonäs och creme fraiche. Klipp gräslöken och tillsätt den i äggröran. Smaka av med salt och peppar. För den vågade kan man även peta ner lite senap.

Så här vackert blir det! Ännu vackrare blir det ju självklart med rädisa!

Saft

Ja, saft känns ju inte särskilt österrikiskt. Dock tar jag tillfället i akt att blogga om mitt saftande eftersom allt började med körsbär. Min körsbärslikör är sen länge färdig, men inte till mycket glädje för mig. Jag dricker inte för tillfället. Saft, däremot, dricker jag mer än gärna. Då sommaren verkar slå ett körsbärsrekord måste jag komma på saker att göra med dessa fantastiska bär. Visserligen slinker de ner lätt precis som de är, men nackdelen är att man kan få väldigt ont i magen om man äter för mycket av dessa bär och dessutom dricker ordentligt med vatten till. Det är något min mor ofta varnat mig för. Ät aldrig mängder av stenfrukt om du hade tänkt att konsumera ordentligt med vatten därtill. It's a big no-no!


Så här gick jag tillväga när jag gjorde min saft:

1 kg urkärnade körsbär (mamma menade att jag skulle behålla kärnorna för att få ut så mycket smak som möjligt, men det sket jag i)
1/2 vaniljstång
3 dl vatten
6 dl socker
1 krm natriumbensonat


Börja med att koka vatten, vaniljstång och bär i cirka en kvart. Mosa gärna till bären så att all härlig saft kommer till sin rätt. Låt det sedan silas genom en saftsil. Blanda socker och saften från bären. Koka upp och låt sjuda i fem minuter. Glöm inte att skumma saften. Låna lite av den varma vätskan och blanda ut natriumbensonaten däri och häll tillbaka. Fyll saften i rengjorda flaskor.

Så här i efterhand kan jag väl känna att vaniljsmaken tog överhand och att saften var liiiite för söt. Min man skulle nog vilja säga att det smakade alldeles för mycket vanilj. Jag blev besviken att det inte smakade mer körsbär. Mamma hade nog rätt. Kärnorna skulle kanske ha varit med.

I min trädgård frodas även en halv svartvinbärsbuske och en svartvinbärsbuske som har övertagits av hallon. Tillsammans med mina fina smultron och körsbär fick de komma ihop sig för att bli min saft nr 2. Min blandsaft. För att sona mina körsbärssynder behöll jag körsbärens kärnor. Så här gör man min blandsaft:

1 l blandade bär
1 l körsbär (ej urkärnade)
3 dl vatten
4 dl socker
1 krm natriumbensonat


Upprepa samma steg för att uppnå körsbärssaft (fast med dessa ingredienser). 





Mamma hade rätt. Behåll kärnorna! Sonen uppskattade blandsaften och där var ju kärnorna kvar. Saften passar ju självklart perfekt i trädgården tillsammans med lite småkakor.