Frittatensuppe

Snön hänger fortfarande i trots att termometern visar på plusgrader. För att kunna ta till vara på den vita säsongen vill jag inte gärna stå allt för länge vid spisen och då kommer Frittatensuppe väl till hands. Denna väldigt udda men goooooda soppa är en wienerspecialitet som ger dig en chans att ta till vara på matresterna och tar så lite tid att du hinner med tre snöbollskrig, en 5-kilometer lång längdskidsrunda, fem omgångar Wordfeud plus en massa godisätande på en enda dag! Därför slår jag ett slag för Frittatensuppe.

Morfar lagade ofta denna soppa, på begäran, när vi hälsade på om somrarna. Allt som behövs är ett par kalla pannkakor, varm buljong och gräslök. Morfar gjorde självklart egen buljong men jag har varit alldeles för lat, så vanlig buljongtärning har fått stå för soppbasen. Sen är det bara att rulla ihop pannkakorna till en rulle och skära dem till tunna band. Det är då pannkakorna magiskt går från pannkaka till Frittaten. Lägg dina Frittaten i den varma buljongen, toppa med finskuren gräslök och servera!

Soppan passar perfekt för kalla dagar och vilken unge vill inte äta pannkakssoppa?! Min äldsta son älskar denna soppa.

Weihnachtsbastel

När vi var små var julen alltid förknippat med julpyssel, Weihnachtsbastel. Mamma hade samlat på sig tändsticksaskar under året och skapade små filtklädda hus och paket som fick pryda granen. Efter lite inspiration från 101 idéer fick tändsticksaskarna återigen spela huvudrollen i julpysslet. Det fick bli en liten kalender.

Med 24 askar hoplimmade tre och tre satte jag sedan ihop dem till en kvadrat. Tack vare limpistolen gick det smidigare än jag hade trott.

För att få små handtag på lådorna gjorde jag ett jack mitt på lådan och trädde igenom ett kort band. På baksidan satte jag en klutt med limpistolen och tryckte fast med en liten papperslapp. På så vis blir det lätt att öppna lådan.

Sedan var det dags att klä kalendern. Det fick bli ett lappmönster med många olika julinspirerade mönster. Så här blev det!

När kalendern stod klar upptäckte maken och jag att lådorna var alldeles för små för att få in saker till två små pojkar och jag var inte sugen på att göra en till. Därför fick det bli en aktivitetskalender. Ganska smidigt med tanke på att man kan skriva lappen kvällen innan. Hittills har det blivit lappar i stil med: idag bakar vi pepparkaka! Undrar om sönerna skulle uppskatta en lapp där det står att storstädning på schemat? Yngste sonen som är kär i dammsugaren har nog inget emot ett sådant förslag...

Leise rieselt der Schnee

Ute faller snön oavbrutet och det gör mig bara mer taggad för julen. Jag inser att det fortfarande är miljoner grejer som måste göras, men att få ge sig hän åt julen gör att man för en stund kan skingra tankarna.

Än så länge har jag inte bakat något österrikiskt, men jag letar febrilt efter ett recept på mjuk pepparkaka i mormors receptbank. Mamma minns att mormor alltid gjorde den till jul. Jag har inte hittat receptet än, så vi får se om det blir någon mjuk pepparkaka i år.

Tills dess bjuder jag på Saffransbiskotti och Snickers. Perfekt Mitbringsel!


Saffransbiskotti:

80 g malda mandlar
40 g grovhackade mandlar
2 dl socker
1 g saffran
1 tsk salt
2 ägg
4-5 dl mjöl
1 tsk bakpulver

Blanda mandel, socker, stött saffran, salt och ägg. Rör samman och blanda i mjölet (med iblandat bakpulver) undan för undan. Jobba till en smidig deg och rulla ut till tre långa korvar. Lägg på smord plåt och pensla med äggvita. Grädda ca 20 minuter i 180 grader. Sänk ugnen till 100 grader. Ta ut och skär dem till små skorpor och ställ in i ugnen igen. Låt dem torka till i ca 40 minuter.

Klart!




Snickers
 
350 g jordnötssmör
2 dl sirap
9 dl corn flakes
200 g mörk choklad

Smula sönder corn flakes i en bunke. Värm upp jordnötssmör och sirap, det ska ej koka. Blanda ner smeten i de krossade corn flakes och rör samman. Bred ut på en bakplåt med bakplåtspapper. Smält chokladen över vattenbad och bred ut över corn flakes-blandningen. Ställ kallt. Skär den kalla "rutan" i mindre bitar. 

 Klart! Nu kan du gå iväg på glöggfest och ha med dig hemmagjorda gåvor som dessutom går att äta!

Kalastider

Jag nämnde tidigare att alla puréer här hemma skänker mig inspiration till vidareutveckling. Nu när kalastiden har inträtt i familjens årsschema så behövs det bakas en hel del och här har puréerna fått hjälpa till.

Cupcaketrenden har ju hängt i ett tag nu, men det tar alltid lite längre tid för mig innan jag har fattat tjusningen med vissa trender och när jag väl fattat så är fenomenet ganska blasé. Det gör mig inget! Jag har gjort cupcakes och till min smörkräm använde jag mig av mangopuré för både smaken och färgens skull. På så vis slipper man undan alla konstgjorda färger, vilket ju alltid känns bra i mammahjärtat.

Så här gjorde jag:

Muffinbasen:

100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 tsk malen kardemumma
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl mjölk

Vispa ägg och socker så det blir fluffigt. Tillsätt det smälta smöret (som vid det här laget ska vara svalt). Tillsätt de torra ingredienserna och tillsätt mjölken i slutet. Häll upp i muffinformar. Grädda  ca 15 minuter i 175° (varmluft).

Smörkrämen:

50 g smör
1 msk mangopuré (finns att köpa på barnmatsavdelningen i mataffärerna)
1 msk florsocker

Vispa det rumstempererade med de andra ingredienserna och spritsa ut på dina avsvalnade muffins!

Kampen om mitt lapptäcke

Ja, mitt lapptäcksprojekt har nu pågått väldigt länge, med betoning på länge. Just i detta nu hänger projektet på en skör tråd.

När kära mor och far kom från sin resa till Österrike hade de med sig alla mina älsklingssaker i matväg. Mannerschnitten, mohn, dreh-und-trink och Almdudler var nu under mitt tak, redo att bli slukade. Dessa godsaker ställde jag undan för att spara till ett speciellt tillfälle, vilket jag senare fick ångra. Min älskade Almdudler (fantastiskt god läsk) började spontanläcka på mitt halvfärdiga lapptäcke. Eftersom jag inte märkte något fick lapptäcket i ensamhet gotta till sig och mögla. När maken hittade orsaken till varför det luktade konstigt på kontoret brast mitt hjärta! Mitt lapptäcke med tyget från mormor och mamma var förstört och dessutom hade jag inte hunnit smaka Almdudlern.

Efter samtal med tre olika kemtvättare började jag hoppas på att kunna rädda mitt lapptäcke. Jag fick rådet att tvätta tyget i 40 grader, så jag tvättade det tillsammans med Vanish i 90 grader. Bättre att vara på den säkra sidan tänkte jag. Det hjälpte inte. Fläckarna hade krampaktigt hängt i. Jag googlade självklart felet och läste att vitvinsvinäger eller citronsyra kunde hjälpa till att få bort mögelfläckar. Därför valde jag att kombinera de båda för att vara på säkra sidan... och för att vara riktigt säker fick tyget ligga i min häxblandning över natt varpå jag tvättade det i 90 grader (även denna gång med Vanish). Det hjälpte inte.


Nu sitter jag och sprätter bort de skadade rutorna.

Österrikisk potatissallad

Här har det nu varit stiltje under en ganska lång tid. Jag har märkt att tiden inte riktigt räcker till när det finns två små  som behöver all uppmärksamhet de kan få. Däremot är vi mitt uppe i semestertider, vilket helt plötsligt skänker oss alla mer tid. Just för att det är semestertider, så är min mat sommarinspirerad.

Erdäpfelsalat (potatissallad) är ett givet inslag när det kommer till den österrikiska sommarmaten. Jag vill med handen på hjärtat rekommendera er att testa denna sallad. Den är väldigt god och ett friskt inslag i jämförelse med annan potatissallad med majonäs som, jag personligen tycker, kan upplevas som ganska tung.

Gör så här:

Ta 
1 kg fast potatis (inga problem nu på sommaren)
1 gul lök
2 1/2 dl köttbuljong
2 msk vitvinsvinäger (funkar även med rödvinsvinäger)
1 msk olja
salt och peppar


Tvätta, men skala ej potatisen och koka tills den är mjuk. Blanda ihop marinaden under tiden i en generös skål. När potatisen är klar ska den skalas medan den fortfarande är varm, men inte het, och skivas försiktigt! Tärna löken fint och blanda ner den tillsammans med potatisen i marinaden (potatisen ska helst vara ljummen när den blandas ner i marinaden). Låt den stå i minst en halvtimme innan du serverar.

Servera gärna i små skålar så att marinaden inte rinner ut och blandas med det andra som ligger på tallriken. Till min potatissallad serverade jag grillspett, men funkar lika bra med något vegetariskt!

Inspiration från oväntat håll

Min matlagning består, för tillfället, till största delen av puréer av olika slag i hopp om att få yngsta sonen att äta fast föda. Det retliga är att de i slutändan bara hamnar i soporna. Min yngste son är tydligen extremt kräsen med vad som får komma ner i hans mage. Då röner jag större framgång med mina österrikiska rätter (hos en vuxen publik).

Allt detta tragglande känns väldigt frustrerande, men mitt i allt gnäll hittar jag oväntad inspiration. Den lilla burken med katrinplommonpuré (inhandlad i matvaruaffären) smakade ju precis lika "vuxet" som Powidl, med andra ord beskt. Jag är ju inget större fan av Powidl som är en plommonmarmelad, men då den är fyllningen i min favoritknödl, så får jag användning av denna puré!

Vänta! Inom kort kommer receptet på Germknödl! Ska bara få sonen att äta min mat...

Körsbärskompott a la Ernst

Att vin och kanel fungerar fint tillsammans vet alla glöggälskare och detta har även familjens vän, Marianne (som vi även har broccolisoppan att tacka) bevisat för mig då jag fick vinlikör som skulle hällas över glass och grädde för att sedan toppas med malen kanel. Ja, om vin och kanel funkar fint tillsammans så kan det inte bli dåligt om man kombinerar det med körsbär! När jag såg Ernst Kirchsteigers recept på körsbärskompott tänkte jag direkt på Mariannes efterrätt och blev sugen på att testa denna kompott. Jag har ju så många gånger tänkt att göra kompott eftersom det väcker minnen från min barndom hos mormor och morfar. Då Ernst och mina släktingar bor så nära varandra i Österrike, så känner jag mig besläktad med honom, så jag tycker att hans kompott passar in här. Jag har ändrat lite i receptet, så om du vill köra Ernst hardcore, så kan du se hans recept här .

Gör så här om du vill smaka denna goda kompott:


1 l körsbär (går bra med frysta)
1 dl socker
3 dl rött vin
1 kanelstång
finrivet skal från en apelsin
maizena


Lägg bären i en kastrull och häll på vin, socker, kanel och apelsinskal. Koka upp och låt sjuda några minuter. Red med maizena. Låt svalna och servera med glass och vispad grädde. 

Denna dessert är så enormt smidig att göra och är klar på ett nafs! Mums!

Mitbringsel

Nu har det blivit dags för tysk artighetsterminologi! I många kulturer bör man som gäst ta med sig en liten gåva när man går bort till någon. Även denna tradition existerar i den germanska sfären och här kallar man en sådan gåva för Mitbringsel och betyder  ta-med-grej (typ).

Min lilla Mitbringsel är påskinspirerad, men plocka bort fjädrar och byt ut dem till något annat så har ni en trevlig liten gåva som man kan göra själv trots att man har tummen mitt i handen (jag äger en sådan hand). Allt du behöver är björkris, ståltråd, dekorband och valfri dekoration. Sålla bland allt björkris och leta rätt på de längsta och tunnaste grenarna för att lätt kunna böja dem till ett hjärta. Bunta ihop riset till två buntar, böj samman vardera bunt och bind ändarna med ståltråd. Sätt ihop bågarna så att de formar ett hjärta och dekorera efter eget tycke! Många gånger har man fått krukor med tillhörande dekorationer och då blommorna dör (vilket de av någon anledning gör hos mig) saknar dekorationsdetaljerna ett hem. Plocka fram dem nu!!

Min lilla Mitbringsel fick ett hem hos min rara vän som precis flyttat till hus! Om hon är sugen, så kan hon enkelt ta bort påskdekorationen och sätta dit något annat som passar årstiden bättre.

Busen hittar du under blusen!

Om du trodde att du hittade busen bland alla de andra olydiga barnen eller kanske i näsan så har du fel. I alla fall om man rör sig i den germanska sfären. Vi snackar bröst, tuttar, rattar, kakadänger, brön, hylla... kärt barn har många namn. Ja, bröst har alltid varit i hetluften och snacket kring storlek verkar aldrig ta slut. Efter historien om de dåliga silikoninläggen från Frankrike fick brösten ännu mer tid i rampljuset. Ja, det där med storleken är en komplex fråga. Mycket vill ha mer, andra vill ha mindre och den som inte har vill ha.

Hademar vill att vi ska klämma på brösten lite mer

Många har tjänat pengar på kvinnors bröstmissnöje. I mamma och pappas bokhylla hittade jag Hexenschuss & Heiserkeit av Hademar Bankhofer, illustrerad med samma gladerotiska illustratör som tidigare böcker citerade i denna blogg. Med en god kopp kaffe sjönk jag ner i soffan för att förkovra mig i kroppens alla åkommor, funktioner och fantastiskt enkla lösningar.

Käre Hademar har samlat alla tänkbara kroppsliga problem och redogör för vilka punkter som ska masseras för att få dessa åkommor åtgärdade. Mest fascinerande är att man enligt Hademar kan öka eller minska bröstvolymen genom att dagligen massera för att antingen få större eller mindre bröst. Varför har man inte informerat damerna bättre om detta?! Ja, det kan man ju undra... eller kan det vara för att det bara är humbug? Lite smått underhållande att läsa om allt man kan åtgärda genom knådning, men jag kommer inte att redogöra var man ska massera. Jag vill inte väcka falska förhoppningar!

Laxcanneloni

Denna gång lånar vi från Österrikes granne och presenterar ett gott recept på laxcanneloni, som jag med handen på hjärtat vill rekommendera om man vill göra något smidigt, men som smakar lyxigt. Denna enkla rätt slänger du ihop på en kvart för att sedan slänga in i ugnen en halvtimme.

Receptet:

ca 400 g färska lasagneplattor
250 g färskost (jag använde philadelphiaost med örtkryddor)
300 g hackad bladspenat
salt och peppar
150 g kallrökt lax
4 dl färdig ostsås (jag använde mig av Keldas)
1 dl gratängost


Blanda färskosten och och spenaten för att sedan smaka av med salt och peppar. Klicka blandningen på lasagneplattorna och bred ut. Lägg en skiva lax på spenatblandningen, rulla ihop och lägg i en ugnsäker form. Gör så många rullar så att du fyller formen och häll över ostsåsen. Toppa med ost och grädda i 200 ° i ca 30 minuter.  

Vill man ha en lite smalare variant kan man alltid byta ut philadephiaosten mot ricotta.

Maten är testad på barn och blev klart godkänd. Det är så enkelt att man inte kan misslyckas!

Topfenknödl

Diskussionen kring topfen och om det var kvarg eller keso gick över till projektet Topfenknödl. Det började med att jag satt hemma hos mamma och tittade på ett österrikiskt matlagningsprogram (mamma och pappa har österrikisk tv, vilket gör mig enormt avundsjuk) där två galna österrikare lagade julmat. Dessa män lagade mat lika entusiastiskt som tvförsäljare säljer sina produkter på TV-Shop. Skulle TV-Shop sälja mat skulle dessa herrar vara perfekta. För att komma tillbaka till ämnet så lagade en av dem Topfenknödl med nougatfyllning. Mamma hängde över min axel och drömde om alla topfenknödlar hon hade ätit i sin barndom och om hur goda de var. Jag själv hade inte ätit dessa små, klotrunda delikatesser. Man kanske skulle försöka sig på det!

Ja, så började funderingarna kring vad topfen är? Jag vet fortfarande inte om det är keso eller kvarg. När syrran kom på besök beslöt vi oss för att testa göra topfenknödl på kvarg (nästa gång testar jag med keso) och så här gick det till:

Detta är receptet på Topfenknödl från mammas gamla hemkunskapsbok:

40 gram smör
1-2 ägg
2 skivor vitt bröd (ta tre om skivorna är mindre eller tunt skivade)
lite mjölk
300 gram topfen (vi tog kvarg)
120 gram mannagryn


1 msk rapsolja
2 dl skorpströ

Notera formen

Vispa det rumsvarma smöret så det blir fluffigt. Tillsätt ett ägg i taget och vispa ordentligt. Skär brödet i små tärningar och mjuka upp det med mjölk. Ös nu ner kvargen, det fuktade brödet och mannagrynen och vispa ihop till en jämn smet. Låt smeten vila en halvtimme.

Koka upp lättsaltat vatten i en stor kastrull och forma smeten till små, runda klimpar (så gott det går) och stjälp ner dem i det kokande vattnet. Låt dem koka i 10-15 minuter (beroende på storlek) och hetta upp oljan i en stekpanna under tiden. Häll skorpströ i pannan och rosta tills det är gyllenbrunt. Knödlarna ska sedan vändas däri. Servas sedan med florsocker och gärna tillsammans med en kompott eller glass. Du kan även använda topfenknödl som bas till Früchteknödln. Då behöver du bara trycka en jordgubbe eller plommon in i mitten. 

Så här gick det för oss:
Det var kladdigt! Syster och jag kom fram till att smeten skulle bli lite mer lättarbetad om man hade i mer bröd. Våra brödskivor var ganska små, så där finns det nog lite spelrum. Då smeten var lite kladdig var det inte lätt att få dem riktigt runda. De galna kockarna använde en glasskopa vilket kanske kan underlätta.

Resultatet:
Det var gott! Mamma hörde rykten om att jag och syster skulle göra knödlar. Efter en stund kunde hon inte hålla sig utan ringde och undrade om inte hon och pappa också kunde få smaka. Knödlar är något speciellt för oss österrikare. Särskilt av det söta slaget.

Syster och jag fick tummen upp av mamma och pappa, vilket gör att jag ser det som ett lyckat projekt. Däremot tycker jag nog att man ska trycka in en frukt eller lite nougat. Då blir det nog ännu mumsigare! Lite socker i smeten tillsammans med rivet apelsinskal kan nog också förhöja smaken på dessa små klimpar!