torsdag 15 september 2011

Konsumenttest, Köttfyllda Semmelknödln


Här kommer ett konsumenttest i sann Den-bruna-maten-anda! Resultatet är en aningen svårbedömt, men vi kommer dit om en liten stund.

Lidl hade i anslutning till Oktoberfesttider en så kallad Alpvecka. Detta innebär att de säljer lite tysk-/österrikeinspirerad mat. Det brukar locka mig, men när jag rotade runt bland varorna hittade jag inte det jag var ute efter. Krutongerna var spårlöst försvunna och istället halade jag ner knödlar i shoppingkorgen. Dessa fick duga till lunch för mig och min käre make. Till saken hör att maken föreslog en lunch ute på stan. Detta tackade jag nej till. Jag var nog inte lika besviken som mannen i efterhand.


Knödlarna kokas i lättsaltat vatten i ca 20 minuter tills de flyter upp till ytan. Därefter serveras de som de är. Enligt förpackningen skulle en persiljekvist göra rätten mer attraktiv. Ja, det krävde sannerligen extra tillbehör för att få dem vackra. Lägg märke till köttet på min bild och på bilden på förpackningen. Det ser inte riktigt likadant ut, eller hur? För att förhöja upplevelsen lade jag till mina egenodlade tomater. Första tuggan insåg jag att dessa köttfyllda Semmelknödln inte riktigt hade samma konsistens som hemmagjorda Semmelknödln. Smaken gick an. Det var färdigmat, så vad kan man begära?Mannens reaktion var dock mer kraftig, skulle man kunna säga. Det var som om han hyste personligt agg gentemot dessa små klumpar. En tugga var det och sen fick det räcka. Jag tror nog att han var ganska besviken med tanke på att han hade kunnat äta ute och mackorna som han åt mättade inte.

Okej, jag får väl erkänna att jag inte var särskilt imponerad och så här ett par timmar senare så rapar jag fortfarande unket. Jag kommer inte att köpa dem igen.

6 kommentarer:

  1. På tal om Lidl: hur är Lidls surkål?

    Jag var i Österrike i sommar och för första gången prövade jag surkål som faktiskt inte var så tokig!

    (Jag älskar pizzasallad, så steget borde inte vara så stort, men hittills har jag inte fastnat för det...)

    Så jag köpte en burk surkål från Lidl, men burken står mest och blänger på mig ifrån skåpet. Jag vet inte vad jag ska göra med innehållet... Och om det är något vidare bra kvalitet..

    SvaraRadera
  2. Ja, det var en bra fråga... Jag har faktiskt inte testat Lidls surkål. Jag blir även osäker på om jag ätit surkål alls. Som barn hade jag en bestämd åsikt om att jag inte gillade surkål, precis som jag på samma sätt undvek och har undvikit blodpudding i Sverige. Det väcker mitt intresse och utmanar mig själv att testa surkål!

    Tack för utmaningen!

    SvaraRadera
  3. Kul att jag väckte ditt intresse!
    Vi får väl se om det blir succé eller katastrof i köket när surkålen öppnas...

    Min burk står fortfarande i köksskåpet. Men till mitt försvar har jag faktiskt funderat på att öppna den flera gånger på sistone.

    Min plan just nu (den varierar med tiden) är att skölja surkålen i en sil och sedan äta den kall till en rejäl köttbit. Och att kanske ha lite potatisklyftor till som backup...

    SvaraRadera
  4. Kör på en Schweinsbraten och berätta för mig vad du tyckte! Jag ska också testa och så ska jag göra mammas tomatenkraut...

    SvaraRadera
  5. På onsdag är det dags; då ska burken upp!
    Kanske ger jag mig på lite Schweinebraten också, lite improviserat sådär.
    Lovar att rapportera resultatet så fort jag hämtat mig...

    SvaraRadera
  6. Sådär ja!
    Det var inte alls så tokigt!
    Jag gjorde en slags Schweinsbraten (med öl i), till det rösti.
    Sedan blev det då dags för surkålen. Burken öppnades med ett lätt skvätt. Den tveksamma lukten spred sig genast i lägenheten.
    Jag tog en portion, sköljde den i vatten och la den i en kastrull. Där kryddade jag den och hällde i en skvätt öl där med.
    Resultatet blev en väldigt mild surkål som inte var så dum!
    Pizzasallad är fortfarande favoriten, enligt mig, men detta var ätbart!
    :)

    Ser fram emot ditt test!

    SvaraRadera