Österrikisk potatissallad

Här har det nu varit stiltje under en ganska lång tid. Jag har märkt att tiden inte riktigt räcker till när det finns två små  som behöver all uppmärksamhet de kan få. Däremot är vi mitt uppe i semestertider, vilket helt plötsligt skänker oss alla mer tid. Just för att det är semestertider, så är min mat sommarinspirerad.

Erdäpfelsalat (potatissallad) är ett givet inslag när det kommer till den österrikiska sommarmaten. Jag vill med handen på hjärtat rekommendera er att testa denna sallad. Den är väldigt god och ett friskt inslag i jämförelse med annan potatissallad med majonäs som, jag personligen tycker, kan upplevas som ganska tung.

Gör så här:

Ta 
1 kg fast potatis (inga problem nu på sommaren)
1 gul lök
2 1/2 dl köttbuljong
2 msk vitvinsvinäger (funkar även med rödvinsvinäger)
1 msk olja
salt och peppar


Tvätta, men skala ej potatisen och koka tills den är mjuk. Blanda ihop marinaden under tiden i en generös skål. När potatisen är klar ska den skalas medan den fortfarande är varm, men inte het, och skivas försiktigt! Tärna löken fint och blanda ner den tillsammans med potatisen i marinaden (potatisen ska helst vara ljummen när den blandas ner i marinaden). Låt den stå i minst en halvtimme innan du serverar.

Servera gärna i små skålar så att marinaden inte rinner ut och blandas med det andra som ligger på tallriken. Till min potatissallad serverade jag grillspett, men funkar lika bra med något vegetariskt!

Inspiration från oväntat håll

Min matlagning består, för tillfället, till största delen av puréer av olika slag i hopp om att få yngsta sonen att äta fast föda. Det retliga är att de i slutändan bara hamnar i soporna. Min yngste son är tydligen extremt kräsen med vad som får komma ner i hans mage. Då röner jag större framgång med mina österrikiska rätter (hos en vuxen publik).

Allt detta tragglande känns väldigt frustrerande, men mitt i allt gnäll hittar jag oväntad inspiration. Den lilla burken med katrinplommonpuré (inhandlad i matvaruaffären) smakade ju precis lika "vuxet" som Powidl, med andra ord beskt. Jag är ju inget större fan av Powidl som är en plommonmarmelad, men då den är fyllningen i min favoritknödl, så får jag användning av denna puré!

Vänta! Inom kort kommer receptet på Germknödl! Ska bara få sonen att äta min mat...

Körsbärskompott a la Ernst

Att vin och kanel fungerar fint tillsammans vet alla glöggälskare och detta har även familjens vän, Marianne (som vi även har broccolisoppan att tacka) bevisat för mig då jag fick vinlikör som skulle hällas över glass och grädde för att sedan toppas med malen kanel. Ja, om vin och kanel funkar fint tillsammans så kan det inte bli dåligt om man kombinerar det med körsbär! När jag såg Ernst Kirchsteigers recept på körsbärskompott tänkte jag direkt på Mariannes efterrätt och blev sugen på att testa denna kompott. Jag har ju så många gånger tänkt att göra kompott eftersom det väcker minnen från min barndom hos mormor och morfar. Då Ernst och mina släktingar bor så nära varandra i Österrike, så känner jag mig besläktad med honom, så jag tycker att hans kompott passar in här. Jag har ändrat lite i receptet, så om du vill köra Ernst hardcore, så kan du se hans recept här .

Gör så här om du vill smaka denna goda kompott:


1 l körsbär (går bra med frysta)
1 dl socker
3 dl rött vin
1 kanelstång
finrivet skal från en apelsin
maizena


Lägg bären i en kastrull och häll på vin, socker, kanel och apelsinskal. Koka upp och låt sjuda några minuter. Red med maizena. Låt svalna och servera med glass och vispad grädde. 

Denna dessert är så enormt smidig att göra och är klar på ett nafs! Mums!

Mitbringsel

Nu har det blivit dags för tysk artighetsterminologi! I många kulturer bör man som gäst ta med sig en liten gåva när man går bort till någon. Även denna tradition existerar i den germanska sfären och här kallar man en sådan gåva för Mitbringsel och betyder  ta-med-grej (typ).

Min lilla Mitbringsel är påskinspirerad, men plocka bort fjädrar och byt ut dem till något annat så har ni en trevlig liten gåva som man kan göra själv trots att man har tummen mitt i handen (jag äger en sådan hand). Allt du behöver är björkris, ståltråd, dekorband och valfri dekoration. Sålla bland allt björkris och leta rätt på de längsta och tunnaste grenarna för att lätt kunna böja dem till ett hjärta. Bunta ihop riset till två buntar, böj samman vardera bunt och bind ändarna med ståltråd. Sätt ihop bågarna så att de formar ett hjärta och dekorera efter eget tycke! Många gånger har man fått krukor med tillhörande dekorationer och då blommorna dör (vilket de av någon anledning gör hos mig) saknar dekorationsdetaljerna ett hem. Plocka fram dem nu!!

Min lilla Mitbringsel fick ett hem hos min rara vän som precis flyttat till hus! Om hon är sugen, så kan hon enkelt ta bort påskdekorationen och sätta dit något annat som passar årstiden bättre.

Busen hittar du under blusen!

Om du trodde att du hittade busen bland alla de andra olydiga barnen eller kanske i näsan så har du fel. I alla fall om man rör sig i den germanska sfären. Vi snackar bröst, tuttar, rattar, kakadänger, brön, hylla... kärt barn har många namn. Ja, bröst har alltid varit i hetluften och snacket kring storlek verkar aldrig ta slut. Efter historien om de dåliga silikoninläggen från Frankrike fick brösten ännu mer tid i rampljuset. Ja, det där med storleken är en komplex fråga. Mycket vill ha mer, andra vill ha mindre och den som inte har vill ha.

Hademar vill att vi ska klämma på brösten lite mer

Många har tjänat pengar på kvinnors bröstmissnöje. I mamma och pappas bokhylla hittade jag Hexenschuss & Heiserkeit av Hademar Bankhofer, illustrerad med samma gladerotiska illustratör som tidigare böcker citerade i denna blogg. Med en god kopp kaffe sjönk jag ner i soffan för att förkovra mig i kroppens alla åkommor, funktioner och fantastiskt enkla lösningar.

Käre Hademar har samlat alla tänkbara kroppsliga problem och redogör för vilka punkter som ska masseras för att få dessa åkommor åtgärdade. Mest fascinerande är att man enligt Hademar kan öka eller minska bröstvolymen genom att dagligen massera för att antingen få större eller mindre bröst. Varför har man inte informerat damerna bättre om detta?! Ja, det kan man ju undra... eller kan det vara för att det bara är humbug? Lite smått underhållande att läsa om allt man kan åtgärda genom knådning, men jag kommer inte att redogöra var man ska massera. Jag vill inte väcka falska förhoppningar!

Laxcanneloni

Denna gång lånar vi från Österrikes granne och presenterar ett gott recept på laxcanneloni, som jag med handen på hjärtat vill rekommendera om man vill göra något smidigt, men som smakar lyxigt. Denna enkla rätt slänger du ihop på en kvart för att sedan slänga in i ugnen en halvtimme.

Receptet:

ca 400 g färska lasagneplattor
250 g färskost (jag använde philadelphiaost med örtkryddor)
300 g hackad bladspenat
salt och peppar
150 g kallrökt lax
4 dl färdig ostsås (jag använde mig av Keldas)
1 dl gratängost


Blanda färskosten och och spenaten för att sedan smaka av med salt och peppar. Klicka blandningen på lasagneplattorna och bred ut. Lägg en skiva lax på spenatblandningen, rulla ihop och lägg i en ugnsäker form. Gör så många rullar så att du fyller formen och häll över ostsåsen. Toppa med ost och grädda i 200 ° i ca 30 minuter.  

Vill man ha en lite smalare variant kan man alltid byta ut philadephiaosten mot ricotta.

Maten är testad på barn och blev klart godkänd. Det är så enkelt att man inte kan misslyckas!

Topfenknödl

Diskussionen kring topfen och om det var kvarg eller keso gick över till projektet Topfenknödl. Det började med att jag satt hemma hos mamma och tittade på ett österrikiskt matlagningsprogram (mamma och pappa har österrikisk tv, vilket gör mig enormt avundsjuk) där två galna österrikare lagade julmat. Dessa män lagade mat lika entusiastiskt som tvförsäljare säljer sina produkter på TV-Shop. Skulle TV-Shop sälja mat skulle dessa herrar vara perfekta. För att komma tillbaka till ämnet så lagade en av dem Topfenknödl med nougatfyllning. Mamma hängde över min axel och drömde om alla topfenknödlar hon hade ätit i sin barndom och om hur goda de var. Jag själv hade inte ätit dessa små, klotrunda delikatesser. Man kanske skulle försöka sig på det!

Ja, så började funderingarna kring vad topfen är? Jag vet fortfarande inte om det är keso eller kvarg. När syrran kom på besök beslöt vi oss för att testa göra topfenknödl på kvarg (nästa gång testar jag med keso) och så här gick det till:

Detta är receptet på Topfenknödl från mammas gamla hemkunskapsbok:

40 gram smör
1-2 ägg
2 skivor vitt bröd (ta tre om skivorna är mindre eller tunt skivade)
lite mjölk
300 gram topfen (vi tog kvarg)
120 gram mannagryn


1 msk rapsolja
2 dl skorpströ

Notera formen

Vispa det rumsvarma smöret så det blir fluffigt. Tillsätt ett ägg i taget och vispa ordentligt. Skär brödet i små tärningar och mjuka upp det med mjölk. Ös nu ner kvargen, det fuktade brödet och mannagrynen och vispa ihop till en jämn smet. Låt smeten vila en halvtimme.

Koka upp lättsaltat vatten i en stor kastrull och forma smeten till små, runda klimpar (så gott det går) och stjälp ner dem i det kokande vattnet. Låt dem koka i 10-15 minuter (beroende på storlek) och hetta upp oljan i en stekpanna under tiden. Häll skorpströ i pannan och rosta tills det är gyllenbrunt. Knödlarna ska sedan vändas däri. Servas sedan med florsocker och gärna tillsammans med en kompott eller glass. Du kan även använda topfenknödl som bas till Früchteknödln. Då behöver du bara trycka en jordgubbe eller plommon in i mitten. 

Så här gick det för oss:
Det var kladdigt! Syster och jag kom fram till att smeten skulle bli lite mer lättarbetad om man hade i mer bröd. Våra brödskivor var ganska små, så där finns det nog lite spelrum. Då smeten var lite kladdig var det inte lätt att få dem riktigt runda. De galna kockarna använde en glasskopa vilket kanske kan underlätta.

Resultatet:
Det var gott! Mamma hörde rykten om att jag och syster skulle göra knödlar. Efter en stund kunde hon inte hålla sig utan ringde och undrade om inte hon och pappa också kunde få smaka. Knödlar är något speciellt för oss österrikare. Särskilt av det söta slaget.

Syster och jag fick tummen upp av mamma och pappa, vilket gör att jag ser det som ett lyckat projekt. Däremot tycker jag nog att man ska trycka in en frukt eller lite nougat. Då blir det nog ännu mumsigare! Lite socker i smeten tillsammans med rivet apelsinskal kan nog också förhöja smaken på dessa små klimpar!