Österrikeresan- Vielen dank an Mama und Papa!

Det var nio år sen sist jag besökte mitt kära Österrike, vilket i min värld är alldeles för länge sedan. När mor fyllde 60 bjöd hon in oss på en resa till Steiermark i Österrike, som bjöd på vackra vyer och god mat. Det vore verkligen skamligt om jag inte passade på att dela med mig av de kulinariska upplevelserna.

För mina barn var Österrike en sagas värld- något som mamma bara pratade om. Vi hade länge avvaktat resan till Österrike eftersom vi var rädda att den långa bilresan skulle bli låååång skrik- och gnällresa. Mannen och jag blev bevisade motsatsen när två små gossar härdade ut fyra långa dagar i bilen (två ner och två hem). I södra Tyskland undrade äldste sonen om han inte skulle få se några berg snart. Jag kommer aldrig glömma hans stumma beundran när han såg de molnbeklädda bergen och menade att han aldrig sett nåt så vackert. Gång på gång blev vi överbeträffade när vi åkte mellan berg och bergssjöar i Steiermark!

Huset mina föräldrar hyrt låg idylliskt högt uppe bland bergen, nära till vandringsleder, trevliga restauranger och andra spännande utflyktsmål. Ena dagen besökte vi den turisttäta stadenHallstatt i  Salzkammergut. Staden var en viktig stad på grund av det naturliga saltet som blev en viktig handelsvara. Här var det möjligt att med en bergsbana komma upp till saltgrottorna, men vi nöjde oss med att spatsera i den vackra stadskärnan. Det räckte gott och väl att titta på de vackra husen och se hur molnen steg upp för bergen. Jag kan varmt rekommendera ett besök till denna vackra stad, men räkna med många turister. Många.

När vi inte lekte stadsturister, lekte vi istället vandrare. Alldeles intill låg det massiva berget Grimming. Jag bör nog inflika att man upplevde att det låg alldeles intill eftersom det var ett pampigt berg. När man började vandra mot berget upptäckte vi att det var långt till Grimmingen. Istället tog vi den lilla bergsknallen som tornade upp sig innan Grimming. Att kalla det för bergsknalle kändes plötsligt helt fel när vi klättrade uppför. Vissa partier var stegbeklädda för att möjliggöra en uppstigning. Väl uppe med darrande ben väntade en magnifik utsikt och maxad svindelkänsla. Vissa av oss tryckte sig mot de betryggande trädstammarna för att inte behöva titta rakt ner i närmsta dal. "Herrgott, die Welt ist schön" stämmer helt in på denna vy.

 

Vid nedstigningen belönades vi av den bästa restaurangen med den vackraste utsikten och helt klart den bästa maten! För dig som ska besöka Österrike vill jag här understryka att ett besök till

Gasthof Dachsteinblick är värt ett besök.

Kaspressknödelsuppe

Kycklingfilé panerad i Kürbiskärnor

Lauchcremesuppe

Mohntopfenkuchen

Schweinsbraten med Semmelknödln och Sauerkraut

När vi skulle åka hemåt igen var det en nödvändighet att besöka flertalet affärer för att tillgodose årets behov av Österrikiska varor. Jag misstänker att jag har handlat alldeles för lite, men det ger mig en anledning till att åka tillbaka till Österrike. Något som vi alla i familjen är rörande överens om!




Tusen tack kära mor och far att ni bjöd in oss till denna resa och att vi fick möjligheten att avnjuta en vecka tillsammans!

Topfenknödl

Diskussionen kring topfen och om det var kvarg eller keso gick över till projektet Topfenknödl. Det började med att jag satt hemma hos mamma och tittade på ett österrikiskt matlagningsprogram (mamma och pappa har österrikisk tv, vilket gör mig enormt avundsjuk) där två galna österrikare lagade julmat. Dessa män lagade mat lika entusiastiskt som tvförsäljare säljer sina produkter på TV-Shop. Skulle TV-Shop sälja mat skulle dessa herrar vara perfekta. För att komma tillbaka till ämnet så lagade en av dem Topfenknödl med nougatfyllning. Mamma hängde över min axel och drömde om alla topfenknödlar hon hade ätit i sin barndom och om hur goda de var. Jag själv hade inte ätit dessa små, klotrunda delikatesser. Man kanske skulle försöka sig på det!

Ja, så började funderingarna kring vad topfen är? Jag vet fortfarande inte om det är keso eller kvarg. När syrran kom på besök beslöt vi oss för att testa göra topfenknödl på kvarg (nästa gång testar jag med keso) och så här gick det till:

Detta är receptet på Topfenknödl från mammas gamla hemkunskapsbok:

40 gram smör
1-2 ägg
2 skivor vitt bröd (ta tre om skivorna är mindre eller tunt skivade)
lite mjölk
300 gram topfen (vi tog kvarg)
120 gram mannagryn


1 msk rapsolja
2 dl skorpströ

Notera formen

Vispa det rumsvarma smöret så det blir fluffigt. Tillsätt ett ägg i taget och vispa ordentligt. Skär brödet i små tärningar och mjuka upp det med mjölk. Ös nu ner kvargen, det fuktade brödet och mannagrynen och vispa ihop till en jämn smet. Låt smeten vila en halvtimme.

Koka upp lättsaltat vatten i en stor kastrull och forma smeten till små, runda klimpar (så gott det går) och stjälp ner dem i det kokande vattnet. Låt dem koka i 10-15 minuter (beroende på storlek) och hetta upp oljan i en stekpanna under tiden. Häll skorpströ i pannan och rosta tills det är gyllenbrunt. Knödlarna ska sedan vändas däri. Servas sedan med florsocker och gärna tillsammans med en kompott eller glass. Du kan även använda topfenknödl som bas till Früchteknödln. Då behöver du bara trycka en jordgubbe eller plommon in i mitten. 

Så här gick det för oss:
Det var kladdigt! Syster och jag kom fram till att smeten skulle bli lite mer lättarbetad om man hade i mer bröd. Våra brödskivor var ganska små, så där finns det nog lite spelrum. Då smeten var lite kladdig var det inte lätt att få dem riktigt runda. De galna kockarna använde en glasskopa vilket kanske kan underlätta.

Resultatet:
Det var gott! Mamma hörde rykten om att jag och syster skulle göra knödlar. Efter en stund kunde hon inte hålla sig utan ringde och undrade om inte hon och pappa också kunde få smaka. Knödlar är något speciellt för oss österrikare. Särskilt av det söta slaget.

Syster och jag fick tummen upp av mamma och pappa, vilket gör att jag ser det som ett lyckat projekt. Däremot tycker jag nog att man ska trycka in en frukt eller lite nougat. Då blir det nog ännu mumsigare! Lite socker i smeten tillsammans med rivet apelsinskal kan nog också förhöja smaken på dessa små klimpar!

Systers Erdbeerenknödl!

Tänk så underbart det är när man blir överraskad av sin kära syster med en mumsig, österrikisk efterrätt. Så var fallet när jag och sonen fick besök av syster och hennes lilla dotter. Jag kunde lugnt luta mig tillbaka när syrran fixade det sista innan jag kunde avnjuta denna klassiska efterrätt från hemlandet. Min syster jobbade med något som man i Österrike kallar för Brandteig, vilket innebär att degen förbereds genom att kokas upp. Så här beskriver syster yster arbetsgången:

Detta behövs:
7,5 dl mjöl
5 dl mjölk
150 gr smör
1 dl socker
10 äggulor(mamma brukar skälla på mig för att jag inte spar vitorna till att göra maränger så det är bäst att jag tipsar dig om att om du spar äggvitorna så kan du göra maränger;)

Gör så här:
Koka upp mjölken, smöret och sockret. Rör sedan ner mjölet under kokning. Därefter låter du gägget svalna innan du rör ner en äggula i taget.Nu ska du rosta skorpströ i en stekpanna så de blir bruna o fina. Koka upp rikligt med vatten. När du nu ska börja forma de här små klumparna är det viktigt att du blöter händerna annars fastna smeten i hela näven. Ta en handfull med deg och ...tryck ner en frusen jordgubbe, forma till en boll och låt dem sjuda i vattnet till dess att de börjar flyta+ lite till. Fiska upp dem en i taget och rulla dem i skorpströt. FÄRDIG! Servera med florsocker på!

Aprikoser ska det va om man gör dem på riktigt. Jordgubbar är dock mycket godare om du frågar mig.


Ja, precis som syster skrev så är det mest traditionellt att använda aprikoser. För österrikare så är denna efterrätt mest känd som Marillenknödln. Själv väntar jag på att mina plommon ska mogna. Då ska jag själv göra denna efterrätt för första gången. Inlägg kommer senare!

En vardagsrätt i all enkelhet

Jag har krupit fram ur mitt vinteride och försöker komma ifatt med saker som jag legat efter med. Katten och jag har båda varit vinterslöa och börjar nu så smått komma igång. Den här bloggen är en av de saker som jag legat efter med. Den uppmärksamme har förmodligen märkt att det har varit stiltje här på sidan och anledningen har varit att maten har lagats här hemma, men jag har nog sett matlagningen som ett nödvändigt ont. Jag ska inte hymla. Det har blivit en hel del halvfabrikat som landat på bordet.

Äntligen gör sig våren påmind och matlagningslusten är på väg tillbaka. Jag känner att en mjukstart är att föredra. Min mamma gjorde alltid denna namnlösa knödelrätt dagen efter vi hade ätit nykokta Semmelknödeln. Enkelt, men väldigt gott.

Så här gjorde jag:

8 Semmelknödel
2 ägg
1 msk olivolja
salt och peppar

Tack och lov (eftersom jag fortfarande är lite lat) hade jag knödlar i frysen som jag kunde tina i micron. Därefter hettade jag upp olivoljan i en stekpanna och skar ner knödlarna i ojämna bitar. Knödlarna fick fräsa sig gyllenbruna i stekpannan för att sedan få sällskap av äggen. Rör runt ordentligt så att ägg och knödelbitar blandas ordentligt. Fräs så att allt får en fin färg. Salta och peppra. Servera med en god sallad.

Konsumenttest, Mozartknödlar

Mozartkugeln har jag minsann ätit, men Mozartknödlar var något alldeles nytt för mig. När Lidls reklamblad damp ner i brevlådan och jag upptäckte att Lidl hade "Alpveckor" var jag helt enkelt tvungen att sätta mig i bilen på en gång för att besöka dem. På så vis upptäckte jag att deras kampanjvecka inte började förrän på torsdagen och jag var där tre dagar för tidigt.  Irriterad åkte jag hem och några timmar senare hade jag glömt bort allt om Alpveckor på Lidl...

... tills jag på lördagen besökte stället igen. Tillsammans med min Skövdesyster och hennes familj fyllde vi vagnen med diverse konstiga "Alpprodukter". Min man och svåger var lagom imponerade, medan jag och min äldsta syster flanerade euforiskt bland hyllorna. Mozartknödlarna fick också följa med hem.

När vi senare på kvällen skulle koka dessa knödlar gjorda av potatisdeg (jag vet att det låter otroligt konstigt, men det kan vara gott) och fyllda med mandelmassa, nougat och mörk choklad undrade äldsta systerdottern om det fanns någon alternativ efterrätt. De skulle inte varit så snabba att döma ut de där klimparna. De slank ner. Att äta varm marsipan blandat med potatisdeg, nougat och mörk choklad är inget man gör var dag, men smakerna gifte sig (som min landsman Kirschsteiger skulle ha sagt). Min man var nog den som var mest övertygad. Barnen vägrade att testa, så till alla er vuxna - köp och testa!

Tiroler Speckknödl

Oh, det finns så många rara knödlar; soppknödlar, matknödlar, efterrättsknödlar... Ja, det finns en knödel för varje tillfälle. Det finns bara ett problem med denna germanska goding och det är att den inte har gott rykte om sig. Själv kan jag verkligen inte förstå varför. Kanske är det att folk inte har koll på vad det är eller att knödeln är ganska färglös. Det är dags att ge knödlen ett nytt ansikte... nej, inte ansikte, men rykte!

Semmelknödlar finns i olika varianter och passar bäst till en mustig gryta eller till en enkel sallad. Denna gång gjorde jag Tiroler Speckknödeln som består av, bland annat, torkade brödtärningar och fläsk. Tiroler Speckknödel står starka själva och tillsammans med en vitkålssallad (vi behöver inte vara konservativa och äta Sauerkraut utan avnjuta med pizzasallad), är de fantastiskt goda.

Receptet som jag använder mig av hittar man på baksida av en förpackning Semmelwürfeln (brödtärningar). Just Semmelwürfeln kan vara svåra att hitta i Sverige, men om man tärnar frallor och torkar dem, så blir det minst lika bra! Har man vägarna förbi Nordtyskland så kan man hitta dessa Semmelwürfeln i mataffärer som ligger nära andra välbesökta affärer.

Här kommer receptet:

500 g Semmelwürfeln
4 ägg
4 dl mjölk
20 g smör
1 lök
125 g bacon
persilja
2 msk mjöl
salt


Vispa ihop mjölk och ägg och salta blandningen. Lägg brödtärningarna i en stor skål, häll på äggblandningen och rör om så att det blandas ordentligt. Låt tärningarna stå och vila tillsammans med äggblandningen. Stek bacon med den tärnade löken i smöret (flötigt? Javisst!) så både lök och bacon får fin färg. Hacka persiljan och blanda ner den, tillsammans med den stekta löken och baconet, i "brödsmeten". Avsluta med att blanda ner mjölet som binder ihop smeten så att du kan göra knödlar. Blöt händerna och rulla runda bollar (ca 8 cm i diameter) och koka dem i lättsaltat vatten i 15 minuter.

Mannen och jag gillar verkligen dessa rara knödlar, men sonen var mer skeptisk och vägrade att smaka. Jag ska bearbeta honom.