Frankfurter kranz till far

Mitt i sommaren fyller far och då är det klart att det ska firas med buller och brak. Vi passade på att fira honom nu vid midsommar. Förr om åren blev midsommar en svensk ö i den österrikiska sommaren. Vi firade svensk midsommar med vännerna nere i Österrike. Nu fick det bli en österrikisk ö i den svenska sommaren. Jag frågade mamma vad pappa gillade i tårtväg när vi bodde i Österrike. Mamma gav mig en österrikisk bakbok och lotsade mig till Frankfurter Kranz. Ja, kakan är inte österrikisk, men minnena är.

Ska man baka Frankfurter Kranz gäller det att ha ordentligt med tid. Det är inte svårt att göra kakan men det är många moment. Sen gäller det att läsa receptet noggrant. Utan att fundera på vad Stärkemehl är för nåt bytte jag ut det mot vanligt mjöl. Ingen bra idé. Min kaka blev snygg, men torr. Stärkemehl är maizena, så se till att använda det!

Så här ska man göra:

Kakan:

150 g margarin eller smör

175 g socker

4 ägg

1krm salt

Citronzest från en citron

200 g mjöl

100 g maizena

2 tsk bakpulver
 (4tsk aprikosmarmelad)

Smörkrämen:

4 portioner Marsánkräm

250 g smör eller margarin

Krokant:

125 g finhackade mandlar

1 tsk smör/margarin

60 g socker

Topping:
Krokant
1 dl vispad grädde
cocktailkörsbär

Vispa margarin och socker poröst för att sedan tillsätta ett ägg i taget. Vispa smeten luftig och blanda sedan i citronzesten, salt och det blandade mjölet med bakpulvret. Grädda 50 minuter i 175 grader. Låt kakan svalna och skär den så att du får tre lager.

Koka upp marsánkrämen och låt den svalna. Se till att marsánkrämen och smöret har samma temperatur när det vispas ihop så att det inte skär sig!

Hacka mandlarna, smält smöret i en stekpanna och tillsätt socker. Låt sockret få lite färg innan du häller på de hackade mandlarna. Rör runt i stekpannan tills du får fin färg. Låt detta svalna innan du häller det över kransen!

Stryk på aprikosmarmelad tunt på första kaklagret och bred ut ett lagom tjockt lager av smörkrämen. Lägg på nästa kaklager och stryk ut ytterligare ett tunt lager aprikoslager och smörkräm. Lägg på toppen och stryk smörkrämen över hela kransen. Strössla över krokant och spritsa små klickar grädde som du toppar med cocktailkörsbär. 

Körsbärskompott a la Ernst

Att vin och kanel fungerar fint tillsammans vet alla glöggälskare och detta har även familjens vän, Marianne (som vi även har broccolisoppan att tacka) bevisat för mig då jag fick vinlikör som skulle hällas över glass och grädde för att sedan toppas med malen kanel. Ja, om vin och kanel funkar fint tillsammans så kan det inte bli dåligt om man kombinerar det med körsbär! När jag såg Ernst Kirchsteigers recept på körsbärskompott tänkte jag direkt på Mariannes efterrätt och blev sugen på att testa denna kompott. Jag har ju så många gånger tänkt att göra kompott eftersom det väcker minnen från min barndom hos mormor och morfar. Då Ernst och mina släktingar bor så nära varandra i Österrike, så känner jag mig besläktad med honom, så jag tycker att hans kompott passar in här. Jag har ändrat lite i receptet, så om du vill köra Ernst hardcore, så kan du se hans recept här .

Gör så här om du vill smaka denna goda kompott:


1 l körsbär (går bra med frysta)
1 dl socker
3 dl rött vin
1 kanelstång
finrivet skal från en apelsin
maizena


Lägg bären i en kastrull och häll på vin, socker, kanel och apelsinskal. Koka upp och låt sjuda några minuter. Red med maizena. Låt svalna och servera med glass och vispad grädde. 

Denna dessert är så enormt smidig att göra och är klar på ett nafs! Mums!

Kirschkuchen

Det bakas för fullt i huset! Denna gång har jag bakat med körsbär. Jag börjar själv tycka att det tjatas lite väl mycket om körsbär i min blogg, men bara för det tar vi i från tårna och bakar en Sandkuchen med körsbär. Om du har läst mina tidigare blogginlägg så kanske du känner igen denna kakbas. Det är ett recept från mammas urgamla hemkunskapsbok som jag tidigare använt för att baka med plommon. Nu var det körsbärens tur.

Jag upprepar receptet till Sandmasse:

1 ägg
50 g mjöl
50 g smör eller margarin
50 g socker
1 knivsudd bakpulver

Detta recept multiplicerade jag med fem för att fylla en plåt, men det hade nog blivit bättre om jag gjort lite mer smet... Så använde jag 400 g urkärnade och delade körsbär.

Smält smöret och vispa ihop ägg och socker. Vispa ner smöret som har fått svalna lite och blanda sedan ner resten av ingredienserna. Häll smeten i en bröad form och sprid ut bären ovanpå. Grädda i 180 grader tills kakan får fin färg och inte kladdar.

Mammas tips här är att dela på äggen och vispa äggvitorna för sig till hårt skum och sedan blanda ihop med resten av smeten. På så vis får man en fluffigare kaka. Själv följde jag mammas tips, men lyckades att krossa ett ägg totalt, vilket gjorde att jag fick äggula bland resten av äggvitorna. Inte bra. Men är man lite mer försiktig så blir det nog bra!

Saft

Ja, saft känns ju inte särskilt österrikiskt. Dock tar jag tillfället i akt att blogga om mitt saftande eftersom allt började med körsbär. Min körsbärslikör är sen länge färdig, men inte till mycket glädje för mig. Jag dricker inte för tillfället. Saft, däremot, dricker jag mer än gärna. Då sommaren verkar slå ett körsbärsrekord måste jag komma på saker att göra med dessa fantastiska bär. Visserligen slinker de ner lätt precis som de är, men nackdelen är att man kan få väldigt ont i magen om man äter för mycket av dessa bär och dessutom dricker ordentligt med vatten till. Det är något min mor ofta varnat mig för. Ät aldrig mängder av stenfrukt om du hade tänkt att konsumera ordentligt med vatten därtill. It's a big no-no!


Så här gick jag tillväga när jag gjorde min saft:

1 kg urkärnade körsbär (mamma menade att jag skulle behålla kärnorna för att få ut så mycket smak som möjligt, men det sket jag i)
1/2 vaniljstång
3 dl vatten
6 dl socker
1 krm natriumbensonat


Börja med att koka vatten, vaniljstång och bär i cirka en kvart. Mosa gärna till bären så att all härlig saft kommer till sin rätt. Låt det sedan silas genom en saftsil. Blanda socker och saften från bären. Koka upp och låt sjuda i fem minuter. Glöm inte att skumma saften. Låna lite av den varma vätskan och blanda ut natriumbensonaten däri och häll tillbaka. Fyll saften i rengjorda flaskor.

Så här i efterhand kan jag väl känna att vaniljsmaken tog överhand och att saften var liiiite för söt. Min man skulle nog vilja säga att det smakade alldeles för mycket vanilj. Jag blev besviken att det inte smakade mer körsbär. Mamma hade nog rätt. Kärnorna skulle kanske ha varit med.

I min trädgård frodas även en halv svartvinbärsbuske och en svartvinbärsbuske som har övertagits av hallon. Tillsammans med mina fina smultron och körsbär fick de komma ihop sig för att bli min saft nr 2. Min blandsaft. För att sona mina körsbärssynder behöll jag körsbärens kärnor. Så här gör man min blandsaft:

1 l blandade bär
1 l körsbär (ej urkärnade)
3 dl vatten
4 dl socker
1 krm natriumbensonat


Upprepa samma steg för att uppnå körsbärssaft (fast med dessa ingredienser). 





Mamma hade rätt. Behåll kärnorna! Sonen uppskattade blandsaften och där var ju kärnorna kvar. Saften passar ju självklart perfekt i trädgården tillsammans med lite småkakor.

Fjärde advent och färdig likör

Advent, advent,

ein Lichtlein brennt!

Erst eins, dann zwei,dann dreidann vier, 

dann steht das Christkind vor der Tür.

Nu är det inte långt kvar till jul, och här hemma är julstämningen på topp. Egentligen jobbar jag ytterligare två dagar, men min hjärna är redan inställd på semester. Granen är pyntad, julkakorna är bakade och uppätna, julgodiset är fixat men ännu inte uppätet och nästintill alla klappar är inhandlade. Nu kan lugnet lägga sig över oss som en skön filt. 

Vad passar då bättre, så här års, än lite middag med nära och kära? Min kära farmor, farfar, faster, farbror, mor och far kom på försenad födelsedagsmiddag. Höjdpunkten var när min hett efterlängtade körsbärslikör fick äntra kökets varma vrå. Från kylan i garaget till värmen i köket. Resultatet var över förväntan. Likören var både söt och len. Inte alls hysteriskt stark, som man annars kan tro. Innan likören kunde avnjutas fick likören silas genom ett kaffefilter för att slippa grumlig dryck. Körsbären var lite väl spritfyllda, därför blev de en liten present till rara kollegor. Min kollega, som är fantastiskt duktig i köket, tipsade om att man kunde blanda bären med lite fluorsocker för att utvinna mer likör. Detta kan man sedan blanda ihop med resten av likören. Detta fungerar dock enbart om bären är urkärnade. 

Fortsättning på körsbärslikören

Nu har det snart gått fyra veckor sen jag gjorde min lilla häxblandning som jag gärna vill kalla för körsbärslikör. Likören står och pyr i mörkret, tillsammans med allt annat skräp, i garaget. Den är i gott sällskap med min gamla eMac, Doris. Enda skillnaden är att körsbärslikören är välkommen tillbaka in i hushållet om några månader medan Doris snällt får skrota vidare i garaget tills jag har forslat bort henne.

Tillbaka till likören. Det är ju första gången som jag blandar till en likör och därför har jag inte den blekaste aning om hur processen ska se ut. När jag om kvällarna smyger ut i garaget för att se hur de små bären i spritbadet mår vet jag inte om det bådar gott. Någonstans på vägen försvann sockret och beblandade sig med bären som har förlorat sin vackar röda färg och övergått till en mer urlakad rosa färg. Själva vätskan har dock snott den röda färgen, så det borde väl vara rätt, eller? Därtill fick jag för mig att likör skulle bli mer sirapsliknande i konsistensen, men innehållet skvallpar lättflytande när jag skakar. Hur ska det vara?

Det driver mig till vansinne att jag inte kan ta reda på om den är på rätt väg eller inte.

Körsbärslikör

På trädgården står vårt vackra körsbärsträd som förser oss med bigarråer. Otroligt goda att smaska på som de är, men det finns så mycket mer att göra när det kommer till körsbär. Dessvärre var jag lite för seg när det kom till skörd och nu har rätten till körsbären gått över till trädgårdens alla getingar. Inte så bra för trevnaden i trädgården och inte heller särskilt bra för mina likörplaner. Till min stora glädje var jag förutseende och frös in körsbär förra året. Egentligen vet jag inte hur länge man kan ha frukt i frysen. Jag skulle tro att bäst-före-datumet gått ut, men jag trotsar min generations inpräntade regler kring mat. Rimligtvis borde det inte spela någon roll om jag dränker de små bären i socker och sprit.

Min man menade på att körsbärslikör inte var något han associerade med Österrike. Njae, just likör är väl inte särskilt österrikiskt eller ens tyskt. Frukt och sprit i Österrike brukar kombineras och resultera i snaps, men det enda stället jag har ätit glass med likör på var i Österrike. Det var otroligt gott och därför får mitt första projekt bli körsbärslikör!

Receptet som jag jobbar efter är följande:

1 kg urkärnade körsbär
600 gram socker
1 liter vodka

Varva bären och sockret i en förslutningsbar glasburk och avsluta med att dränka glasburkens innehåll i vodkan. Glasburken ska sedan stå mörkt och svalt i cirka fyra månader. Till en början bör man vända på burken en gång om dagen. När socker är upplöst räcker det att man vänder på burken lite då och då.

Ett mycket simpelt recept men vid sista ingrediensen har det redan börjat strula för mig. Efter att ha tullat på vodkan, då jag blandade lite drinkar, är jag tvungen att frångå receptet och börja mixtra lite. Inte ovanligt, skulle min man säga. Mitt motto har alltid varit "lite mer eller mindre borde inte spela någon roll". Det där borde har bitit mig i röven både en och två gånger. En annan sak att ha i åtanke är storleken på kärlet där allt ska blandas. Som vanligt har jag inte själv tänkt på det, utan helt enkelt ögonmåttat. Det var något jag märkte när allt skulle blandas. Därför fick jag frångå receptet igen och höfta som vanligt. Nu kör vi min egna variant av körsbärslikör. Om fyra månader får vi se hur det gick.