Sanis Grießnockerlsuppe

Ibland är det så lyxigt att man får österrikisk mat. Denna regniga dag får vi Grießnockerlsuppe av Linköpingssyrran! Ska även testas hemma!

Jause

Svenskans fika går inte riktigt att översätta eftersom det är ett unikt fenomen knutet till en lång rad av traditioner. Österrikiskan har däremot ordet Jause, som i likhet med fika kan göras om till ett verb. Jausen gör man mellan målen, med andra ord mellis. Däremot har jag aldrig hört mellis användas som ett verb så som man gör med fika och Jause. När man är ute och vandrar i bergen kan man även stöta på Jausenhütten där man serverar bröd och kallskuret. Ordet Jause kommer faktiskt från slovakiska, vilket inte är så konstigt då östra Österrike är en smältdegel för många kulturer. För mig är ordet förknippat med gamla dagisminnen och även besvikelsen att det faktiskt var just Jause istället för fika. Hellre bulle än fralla...

Mitt Aufstrich (en röra till mackan) passar perfekt till deine Jause. Alldeles lagom på en skiva surdegsbröd eller någon annan form av bröd. Själv hade jag en torftig riskaka som underlag, men den blev ju ack så mycket godare med mitt kesoaufstrich. Testa och ät mellis på österrikiskt vis, eller som vi hade sagt på österrikiska: jetzt jausen wir!

Så här gör du pålägget:

2 hårdkokta ägg
250 g Keso
2 tsk senap
1 tomat
1/2 msk hackad persilja
1/2 msk hackad basilika
Salt och peppar

Hacka ägget och blanda samman med keso och senap. Kärna ur tomaterna för att slippa ett slabbigt pålägg och skär tomaterna i små, små tärningar och blanda det med resten av ingredienserna och smaka av med salt och peppar.

Egentligen är det tänkt att man ska ta kvarg istället för Keso. Själv tycker jag att det funkar väldigt bra med Keso, men nu finns det kvarg i butikerna. Välj själv!

Frittatensuppe

Snön hänger fortfarande i trots att termometern visar på plusgrader. För att kunna ta till vara på den vita säsongen vill jag inte gärna stå allt för länge vid spisen och då kommer Frittatensuppe väl till hands. Denna väldigt udda men goooooda soppa är en wienerspecialitet som ger dig en chans att ta till vara på matresterna och tar så lite tid att du hinner med tre snöbollskrig, en 5-kilometer lång längdskidsrunda, fem omgångar Wordfeud plus en massa godisätande på en enda dag! Därför slår jag ett slag för Frittatensuppe.

Morfar lagade ofta denna soppa, på begäran, när vi hälsade på om somrarna. Allt som behövs är ett par kalla pannkakor, varm buljong och gräslök. Morfar gjorde självklart egen buljong men jag har varit alldeles för lat, så vanlig buljongtärning har fått stå för soppbasen. Sen är det bara att rulla ihop pannkakorna till en rulle och skära dem till tunna band. Det är då pannkakorna magiskt går från pannkaka till Frittaten. Lägg dina Frittaten i den varma buljongen, toppa med finskuren gräslök och servera!

Soppan passar perfekt för kalla dagar och vilken unge vill inte äta pannkakssoppa?! Min äldsta son älskar denna soppa.

Erntezeit

Mitt trädgårdsintresse brukar blomma upp tidig vår och dala mot midsommar, så jag är mäkta förvånad att jag kommit så långt som till Erntezeit – Skördetid. 

Min morfar älskade att påta i trädgården och lyckades till och med att odla kiwifrukt i trädgården. Jag minns tydligt hur han vinkade in oss i det hemmasnickrade växthuset för att visa någon särskild tomatsort som hade blivit mogen. Då förstod jag inte varför han tyckte att dessa små tomater var så mirakulösa. Nu förstår jag glädjen i att se hur något man själv har sått mogna och som sedan går att förtära. Det är fantastiskt! 


Hemma på byrån har jag en bild på Pottendorfer-Oma (Eftersom det tyska språket bara har en benämning för både far- och morföräldrar får man lägga till en förklaring för att andra ska förstå vem det är man pratar om. I detta fall är det morfars mamma som bodde i Pottendorf - därav namnet Pottendorfer-Oma) när hon står i mormor och morfars trädgård. Jag älskar bilden på henne för att hon ser ut att vara så nöjd i just det ögonblicket. Hennes lilla vattenkanna och trädgårdsmästarvän ger bilden det lilla extra. Jag kan inte tänka annat än att det verkar som om trädgårdsentusiasmen gått i arv. Undrar om hon visste att mormor och morfar gjorde om just det jordstycket till en guldfiskdamm. Exotiskt, inte sant?

Jag måste säga att mina stackars tomatplantor har fått stå ut med en hel del vanvård och ändå har jag lyckats att odla fram fullgoda gelbe und rote Paradeiser. Till och med slanggurka har fått frodas i vårt uterum, till min sons stora glädje. Hur löjligt och pretentiöst det än låter så är det verkligen en helt annan smak på de egenodlade grönsakerna. Väl värt att testa!

Själv använde jag mig av mina tomater till en egen variant av Bruschetta. Inte så österrikiskt, men ändå fantastiskt enkelt och gott!

Sconesdegen:

5 dl mjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör

2 dl mjölk

Topping

4 tomater

1 röd lök eller 3 salladslökar

2 klyftor vitlök

salt och peppar

halloumi

Blanda ihop sconesdegen och tryck ut den på en plåt. Låt den gräddas en liten stund i 200°. Hacka tomaterna och löken mycket fint. Pressa i vitlöken och salta och peppra och bred ut toppingen på den gräddade sconesdegen och riv över Halloumi. Ställ in i ugnen tills osten fått fin färg!

Eieraufstrich

Jag tippar på att österrikaren tycker att skagensallad på mackan är lika exotiskt som svensken tycker att detta äggpålägg är. Pålägget är extremt lätt att göra, piffar upp den tråkigaste mackan! När några kollegor kikade förbi skar jag upp en baguette tunnt och bredde Liptauer (se tidigare recept) på hälften av brödbitarna och andra hälften fick känna på detta äggpålägg. Mycket enkelt och jag tror att det var uppskattat.

Recept på äggpålägg:

5 hårdkokta ägg
1 gul lök
2 msk creme fraiche
2 tsk majonäs
1-2 msk gräslök
salt och peppar

Hacka äggen med kniv eller använd en äggdelare. Hacka löken mycket fint och blanda ihop med äggen. Blanda även ner majonäs och creme fraiche. Klipp gräslöken och tillsätt den i äggröran. Smaka av med salt och peppar. För den vågade kan man även peta ner lite senap.

Så här vackert blir det! Ännu vackrare blir det ju självklart med rädisa!

Sandras knäcke och lite soppa

Knäcke och soppa låter ganska trist och framför allt inte särskilt österrikiskt. Nä. Ibland måste man tillåta sig själv några utsvävningar. Detta är en av de gångerna och anledningen är så enkel: det är så fantastiskt gott! Dessutom kan du lätt leka Ernst och ha med dig en hemgjord present när du är bortbjuden på middag. Min svärmor fick lite knäckebröd på nyårsafton.

Min syster hade med sig detta fantastiskt goda knäckebröd till jul som fungerade väldigt bra med ostbrickan och dessutom var det hembakat. Jag var bara tvungen att testa det! Nu är jag lätt beroende av detta knäckebröd.

Recept på Sandras knäckebröd

2 dl majsstärkelse 
1/2 dl linfön
1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
1 krm salt
1/2 dl rapsolja
2 dl kokande vatten
flingsalt


Blanda de torra ingredienserna och blanda därefter i oljan. När vattnet kokat upp häller du den i resten av smeten och rör runt ordentligt. Smeten kommer att vara ganska lös, så oroa dig inte - det ska vara så. Häll ut smeten på en plåt med bakplåtspapper på och tryck ut den så den täcker hela plåten. Det är bra att få den så tunn som möjligt. Skär  i valfri storlek och form. Strössla över flingsalt och grädda i mitten på 150° i ca 65 minuter. Det är bättre om knäckebrödet får stanna inne lite längre. Tar du ut knäcket för tidigt blir det segt. Det beror helt och hållet på hur tunnt ditt knäcke är.


Så här dags efter jul och nyår kan det vara gott med lite enklare mat och till mitt knäckebröd käkade vi en fantastiskt god och enkel soppa som jag varmt rekommenderar! Jordärtskockor är inte alls dumma och passar utmärkt i soppa.

Recept på jordärtskocksoppa

ca 500 g skalade och tärnade jordärtskockor
ca 100 g skalade och tärnade potatisar

2 schalottenlökar
1 msk smör
1 dl vitt vin
5 dl vatten
1 buljongtärning (kyckling)
1 dl grädde
salt och peppar


Skala och tärna jordärtskockorna och potatisen. Fräs den hackade löken mjuk i en tjockbottnad gryta och lägg i jordärtskockor och potatis. Fräs lite till och häll över vinet. Låt puttra under lock ett par minuter. Häll på vatten och lägg i buljongtärningen. Låt koka tills potatisen och jordärtskockorna är mjuka. Mixa med mixerstav så soppan blir riktigt slät och red med grädden. Smaka av med salt och peppar. 

Liptauer på mammas vis

Jag drog fram mammas hemkunskapsbok ur ziplocpåsen igen. Jag slog upp på sidan 115 och höll plötsligt i två separata föremål. Tur att jag vet att det inte är jag som har haft sönder boken utan att det är resultatet av åratals slitage. Bra slitage. På sidan 115 hittade jag receptet till Liptauer. Jag kommer ihåg lukten av kummin och gräslök när mamma blandade till detta enkla pålägg som och var efterlängtat eftersom det inte blev tillagat i överdrivna mängder. Det är ett trevligt pålägg med en kesogrund med sina rötter i Slovakien. Liptov för att vara mer exakt. Återigen kommer vi in på de slaviska rätterna. Det här pålägget är nästan ett måste när man besöker en Heurigen (en liten servering hos någon vinbonde som har öppet en viss period på året då man serverar enklare mat och självklart husets vin).

Som vanligt, när det kommer till mammas hemkunskapsbok, så är bara vissa ingredienser måttangivna. Här var det ytterst få. Kanske för att de egna varianterna ökar charmen. Just att man kan säga att min mammas liptauer var fantastiskt god gör det mer speciellt, för man vet att den smakar som ingen annans. Nu var det min tur att göra min variant. Kom ihåg att du kan och ska blanda till den så att den blir precis så som du vill ha den!

Så här ser mitt recept ut:


500 g Keso (ett paket)
50 g margarin
1 gul lök
1 dl finklippt gräslök
2 tsk paprikapulver
2 tsk kummin
smaka av med salt


Använd dig gärna av en matberedare för att finhacka löken. Den blir mer finfördelad och inte så framträdande när det kommer till tuggmotstånd. Själv hade jag ingen matberedare, så jag tog fram den lite större mixerbehållaren. Det funkade bra att hacka löken och att mixa ihop med margarinet. 

Däremot blev det lite sämre när det kom till keson. Det blandades inte särskilt bra. Då hällde jag bara över det till en bunke och vevade ner resten av ingredienserna. Det funkade bättre, men jag tror att det slätare smet om man använder sig av en mixer.

Min Liptauer blev precis som jag ville ha den, en jag tror att det hade blivit bättre om jag hade använt mig av ett mildare paprikapulver. Då kan man hiva på mer och få mycket finare färg på Liptauern. I receptet fanns även inlagda gurkor och senap, men efter överläggande med mamma kom vi fram till att det nog funkar lika bra, om inte bättre, utan dessa ingredienser. När jag kollade runt på nätet hittade jag till och med recept på Liptauer med sardeller i, så nog finns det avvikelser, men bästa varianten är ändå mammas!

Pålägget avnjöt vi på ett mörkt lantbröd. Jag köpte en Marseillelimpa på ICA, vilket smakade väldigt gott ihop med mitt pålägg.