Det steierska guldet

Från vackra Steiermark i Österrike kommer Kürbiskernöl, en smakrik olja som framställs genom pressning av speciella pumpakärnor. Steirarna har under årens lopp förädlat pumporna så de fått fram en pumpa med mjuka kärnor. Dessa förvandlas till en alldeles egen olja som har en alldeles egen smak, grön-brun färg och en mängd användningsområden.

Som liten rynkade jag näsan när mamma blandade ihop salladen med kürbiskernöl och äppelcidervinäger. I dag roffar jag åt mig så mycket jag bara kan om den är blandad med denna fantastiska salladsdressing. Inte nog med att salladen smakar gudomligt, den blir vackrare dessutom! Kürbiskernöl finna att köpa på nätet, men fraktkostnaden tar udden av nöjet. Åker du till Österrike, så får du inte missa att köpa med dig en flaska!

När jag köpte min kürbiskernöl fick jag med mig ett yttepyttelitet häfte med recept. För mig var användningsområdet begränsat till sallader. Tydligen passar kürbiskernöl fint ihop med efterrätter, något som verkligen förvånade mig. Glass med kürbiskernöl måste ju självklart testas, men denna gång lagade jag Steirischer Risotto

Ingredienser:

40 g smör
1 lök
350 g risottoris
2 dl vitt matlagningsvin
ca 7 dl grönsaksbuljong
1 dl parmesanost
1 msk kürbiskernöl
salt och peppar
basilika

Gör så här:
Koka upp buljongen i en mindre kastrull. Smält smör i en större kastrull och låt den finhackade löken puttra i smöret. Tillsätt risottoriset när löken är mjuk och stek på snabbt. Häll i vinet och låt det puttra. När vätskan har minskat en aning och kokat ihop med riset så häller du undan för undan buljong över riset. Kom ihåg att röra ofta, så det inte bränner fast. När riset har kvar lite av kärnan blandar du ner den rivna parmesanen, häller på kürbisoljan och blandar ner den finhackade basilikan. Kürbisoljan förhöjer smaken och ger risotton en vacker grön färg! Servera som den är eller lägg till valfritt tillbehör.

Smaklig måltid!

Busen hittar du under blusen!

Om du trodde att du hittade busen bland alla de andra olydiga barnen eller kanske i näsan så har du fel. I alla fall om man rör sig i den germanska sfären. Vi snackar bröst, tuttar, rattar, kakadänger, brön, hylla... kärt barn har många namn. Ja, bröst har alltid varit i hetluften och snacket kring storlek verkar aldrig ta slut. Efter historien om de dåliga silikoninläggen från Frankrike fick brösten ännu mer tid i rampljuset. Ja, det där med storleken är en komplex fråga. Mycket vill ha mer, andra vill ha mindre och den som inte har vill ha.

Hademar vill att vi ska klämma på brösten lite mer

Många har tjänat pengar på kvinnors bröstmissnöje. I mamma och pappas bokhylla hittade jag Hexenschuss & Heiserkeit av Hademar Bankhofer, illustrerad med samma gladerotiska illustratör som tidigare böcker citerade i denna blogg. Med en god kopp kaffe sjönk jag ner i soffan för att förkovra mig i kroppens alla åkommor, funktioner och fantastiskt enkla lösningar.

Käre Hademar har samlat alla tänkbara kroppsliga problem och redogör för vilka punkter som ska masseras för att få dessa åkommor åtgärdade. Mest fascinerande är att man enligt Hademar kan öka eller minska bröstvolymen genom att dagligen massera för att antingen få större eller mindre bröst. Varför har man inte informerat damerna bättre om detta?! Ja, det kan man ju undra... eller kan det vara för att det bara är humbug? Lite smått underhållande att läsa om allt man kan åtgärda genom knådning, men jag kommer inte att redogöra var man ska massera. Jag vill inte väcka falska förhoppningar!

Erntezeit

Mitt trädgårdsintresse brukar blomma upp tidig vår och dala mot midsommar, så jag är mäkta förvånad att jag kommit så långt som till Erntezeit – Skördetid. 

Min morfar älskade att påta i trädgården och lyckades till och med att odla kiwifrukt i trädgården. Jag minns tydligt hur han vinkade in oss i det hemmasnickrade växthuset för att visa någon särskild tomatsort som hade blivit mogen. Då förstod jag inte varför han tyckte att dessa små tomater var så mirakulösa. Nu förstår jag glädjen i att se hur något man själv har sått mogna och som sedan går att förtära. Det är fantastiskt! 


Hemma på byrån har jag en bild på Pottendorfer-Oma (Eftersom det tyska språket bara har en benämning för både far- och morföräldrar får man lägga till en förklaring för att andra ska förstå vem det är man pratar om. I detta fall är det morfars mamma som bodde i Pottendorf - därav namnet Pottendorfer-Oma) när hon står i mormor och morfars trädgård. Jag älskar bilden på henne för att hon ser ut att vara så nöjd i just det ögonblicket. Hennes lilla vattenkanna och trädgårdsmästarvän ger bilden det lilla extra. Jag kan inte tänka annat än att det verkar som om trädgårdsentusiasmen gått i arv. Undrar om hon visste att mormor och morfar gjorde om just det jordstycket till en guldfiskdamm. Exotiskt, inte sant?

Jag måste säga att mina stackars tomatplantor har fått stå ut med en hel del vanvård och ändå har jag lyckats att odla fram fullgoda gelbe und rote Paradeiser. Till och med slanggurka har fått frodas i vårt uterum, till min sons stora glädje. Hur löjligt och pretentiöst det än låter så är det verkligen en helt annan smak på de egenodlade grönsakerna. Väl värt att testa!

Själv använde jag mig av mina tomater till en egen variant av Bruschetta. Inte så österrikiskt, men ändå fantastiskt enkelt och gott!

Sconesdegen:

5 dl mjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör

2 dl mjölk

Topping

4 tomater

1 röd lök eller 3 salladslökar

2 klyftor vitlök

salt och peppar

halloumi

Blanda ihop sconesdegen och tryck ut den på en plåt. Låt den gräddas en liten stund i 200°. Hacka tomaterna och löken mycket fint. Pressa i vitlöken och salta och peppra och bred ut toppingen på den gräddade sconesdegen och riv över Halloumi. Ställ in i ugnen tills osten fått fin färg!

Zwetschken

Ja, nu har hösten kommit igång ordentligt. Det kändes som om den kom väldigt tidigt  i år och allt med hösten verkade haka på. Så gjorde även mina plommon. De blev klara rekordtidigt medan mina föräldrars plommon har mognat först nu. Det är ju faktiskt en fantastiskt trevlig höstfrukt med många trevliga användningsområden. Ett år testade jag att göra plommonmarmelad enligt ett österrikiskt recept där man skulle ha i rom för att förhöja smaken (inte ovanligt i österrikiska recept, de har en tendens att vilja peta ner rom i det mesta. Även sockerkakor). Det slutade med att jag kokade marmelad i min ensamhet och drack rom och Coca-cola. Inte en så trevlig drink på avslagen cola... I år får jag inte dricka rom... inte riktigt än, så därför har jag frusit ner plommonen i väntan på orken att göra Zwetschkenknödl.

Det får mig osökt in på ämnet tungvrickare. Ordet Zwetschken är ett bra exempel på tungvrickare. Då var det enklare på tysklektionen där man fick lära sig att Pflaume betyder plommon, men i Österrike krånglar man till det och kallar det istället för just Zwetschken. Bara för att det ska vara ännu krångligare så kan man stava det på flera olika vis. Zwetschge är också helt okej. Det upptäckte jag när jag tog hjälp av mammas Sprechen Sie Wienerisch av Peter Wehle. Vad jag även upptäckte när jag slog upp ordet Zwetschke var ordet Zwutschkerl (prova att uttala det ordet, om ni kan). Mamma kallade mig alltid Zwutschkerl som liten och jag har aldrig funderat på vad det innebär. Äntligen fick jag svaret! Zwutschkerl betyder ett litet väsen som liknar ett plommon och som man lätt känner medlidande med. Jo, jag tackar! Plommonliknande väsen...

Å andra sidan kallar jag min son för skrutt, vilket kanske inte klingar positivt i andras öron. För mig är det ett kärleksfullt begrepp och jag förstår att det är likadant med ordet Zwutschkerl för min mor.

Nu har ni fått lära er två nya ord! Ut och använd dem!

Ernst och jag!

Ja, men den däringa Ernst är ju inte alls tokig! Tänk att jag har en så okänd connection med denne kände tv-profil. Detta upptäckte jag när jag avnjöt Jul med Ernst på TV4. Hans och mina släktingar är i princip grannar. Nästan. Det är cirkus 20 kilometer och en faslig massa människor mellan dem, men ändå!

Ernst och jag borde laga mat tillsammans.

Weihnachten

Ich muss euch sagen, es weihnachtet sehr!

                                                                           Theodor Storm

Ja, nu har nog ingen missat att julen står för dörren. I Österrike säger man till barnen att änglarna, uppe i himmeln, jobbar för fullt med att snickra leksaker och att baka kakor. Jag kunde inte låta bli att bli lite nostalgisk när sonen och jag pyntade julgranen med små träänglar. Änglarna är så fantastiskt söta i sin enkelhet och ser ut precis som de änglar som prydde mina barndoms julgranar. 

Egentligen bryter jag mot de österrikiska jultraditionerna genom att klä julgranen tillsammans med sonen och egentligen bör jag få honom att tro att Christkindl kommer med julgranen pyntad och klar. Jag minns själv hur mamma och pappa ringde i en liten glasklocka när det var fritt fram för oss att komma och skåda den vackra granen som mamma och pappa så hysteriskt pyntat i hemlighet. När vi flyttade till Sverige förvirrade jag mina klasskompisar genom att försöka pracka på dem mina historier om en ängel som kom flygandes med en pyntad gran. Konstigt nog köpte de inte mina historier. 

Enligt österrikisk sed så kläs granen kvällen innan julafton (när barnen gått och lagt sig), men själv är jag lite för otålig. Granen sprider ju mest glädje innan och under jul. Efter jul har jag alltid god lust att kasta ut granen och välkomna våren. Lite tidigt att hoppas på att våren ska komma så fort, men hoppet är ju en fantastisk grej!

Ombyggnationen

Innanför den fladdrande plastgardinen

För er som kikat in och läst mina inlägg har kanske märkt att det inte har hänt så mycket här på väldigt länge. Min inspiration försvann tillsammans med köksinredningen som snällt fick flytta ut i garaget och har gömt sig väl tillsammans med allt annat bråte. Det positiva är att körsbärslikören har fått sällskap.

Vi har varit utan ett riktigt kök på länge och nu i helgen har vi varit helt utan kokplatta och ugn. Istället har vi haft ett inplastat rum som snarare påmint om en temporär obduktionssal än ett kök... Det har inneburit hämtmat och helfabrikat som smidigt skjutsats in i micron, men som smakat allt annat än spännande. Findus schnitzel smakar helt enkelt inte schnitzel. Ingen österrikare skulle kunna luras till att tro att denna underliga matlåda skulle vara en "redig" schnitzel.

Nu börjar jag se en ljusning. Förra veckan har världens raraste snickare jobbat häcken av sig för att få färdigt vårt fuktskadade kök, men sånt tar tid. Därför får vi snällt vänta. Förhoppningsvis ska köket vara färdigt i början av veckan, vilket förhoppningsvis ska innebära att det händer lite mer här på bloggen. Det börjar trots allt närma sig advent, och då finns det mycket spännande man kan göra i köket.

I väntan på min apfelstrudl

Det blev ingen apfelstrudl. Inte denna gång.

Kvällen innan festen stressade jag runt för att få färdigt huvudrätten så att den kunde värmas på. Bättre att stressa dagen innan än samma dag som festen är, men att stressa för mycket en och samma dag är inte heller bra. Det konstaterade min mor när hon såg mig springa genom den lilla öppningen i plasten (köket är inplastat på grund av fuktskada) för hundrafemtioelfte gången. "Menar du att du ska ställa dig och göra en apfelstrudl på detta?" Vid det tillfället längtade jag mer efter att få hasa ner i soffan med ett glas rött vin, så därför blev svaret enkelt: "Nej." Varpå mammas föreläsning om hur man kunde göra strudln långt i förväg för att sedan frysa in den. Mamma illusterade svårigheten i att göra en strudl genom att vifta med den imaginära strudldegen som en rutinerad pizzabagare. Jag hörde något mummel om keine löcher... inga hål. Nähä, det spelar väl ingen roll om man ändå inte ska göra någon apfelstrudl?

Det blev marängsviss istället. Mycket enklare, men förbaskat gott!

I mormors arkiv

Mormor samlade recept i sin receptbok. När mamma berättade att hon hade mormors gamla receptbok blev jag eld och lågor, för jag trodde att jag skulle få lägga mina händer på mormors egenhändigt skrivna recept. Men mormor älskade att klippa och klistra. Sidorna i mormors receptbok är fullspäckade med utklipp. Vissa dyker upp flera gånger. Här och var finns mormors vackra handstil när hon har skrivit till några recept, men dessa handskrivna recept är få.

Däremot hittade jag två fantastiskt roliga utklipp på samma sida. Rara Frau Hausers nuna har fått pryda sitt recept. Hon är inte ensam, i mormors arkiv finns det en rad recept som har fått ansikten. Österrikiska tanter med praktiskt stora glasögon. Jag kan inte låta bli att undra vad effekten av att lägga ut sin adress vid sitt recept var. Kanske damp det ner brev med långa ramsor när receptet inte höll vad det lovade, samma tidpunkt som den glasögonprydda tanten ångrade att adressen skrevs dit. Kanske ville dessa tanter, precis som jag, få respons på det de gör. De bloggade före sin tid.

Ja, själv ska jag väl inte säga något. Jag lägger ju bild på mig själv och öppnar upp ett forum som är gjort för att lämna ifrån sig kritik.

Utan kök

Jaha. Så kändes det som om världen var emot mig.

Fuktskadan under diskbänken var ett faktum och att köket skulle plockas isär var inget som kunde skjutas på framtiden. Mögel ska visst inte vara bra för hälsan, har jag hört. Därför fick jag snällt titta på när de rara hantverkarna plockade ner mitt viktiga redskap i matlagningsprojektet. Med andra ord kommer det att vara ganska lugnt på bloggen. Inte för att det har varit full fart här, men det kommer bli ännu lugnare.

Däremot har jag kommer jag att testa saker som jag pysslat med tidigare och några konsumentundersökningar. Till min stora glädje upptäckte jag nämligen att Lidl hade satsat på alpveckor. Vad det innebär kommer ni att få veta inom kort. Håll er uppdaterade!

Mary Ellens insats för det österrikiska köket

Som barn fanns det två böcker som retade mitt intresse särskilt. Med skräckblandad förtjusning bläddrade jag igenom, vad jag trodde var en "vuxenbok". Att den stod helt ogenerat i bokhyllan bland alla andra böcker var något som förvånade mig. Fick jag verkligen titta i dem? Idag vet jag att det inte är vuxenböcker utan böcker fyllda med husmorstips för honom och henne. Det finns två orsaker till varför jag trodde att det handlade om erotik och dessa var följande:

1. Jag var inte särskilt duktig på att läsa... Det var ju inte därför böckerna var spännande.
2. Bilderna berättar något helt annat än innehållet.

När min tyska utvecklades förstod jag ju varför de fick stå i bokhyllan och jag förstår idag att gamla husmorstips inte tar skada av att livas upp med lite smått erotiska bilder. 1976 gav Mary Ellen ut boken Geranien & Kaffesatz och i Tyskland och Österrike njöt läsarna av Josef Blaumeisers illustrationer. Fyra år senare dök Mary Ellens Der fliegende Pfannkuchen upp och återigen var det Herr Blaumeiser som illustrerade. Underrubriken till båda böckerna var "999 praktiska och ovanliga hushållstips för honom & henne" (fritt översatt) och kanske tänkte Herr Blaumeiser hur fasen man skulle få dagens man att intressera sig för hushållstips. Svaret var följande bilder (plus många fler).

Min far inspirerades inte, men själv tycker jag att böckerna är ganska charmiga och kan faktiskt komma till stor nytta!

Visste du att man kan blanda ihop 250 gram rumstempererat smör och en kopp kondenserad mjölk och lägga det i en form, som du fryser, för att få en magrare variant av smör. Kanske det är bättre än margarin som många gånger innehåller palmolja... Tack Mary! (tips taget från Geranien & Kaffeesatz)

Ett mindre tilltalande tips är att gno salladsskålen med en delad vitlöksklyfta innan man lägger i salladen. Som Mary själv säger "en gnutta vitlök är delikat" (fritt översatt från Mary Ellens Der fliegende Pfannkuchen). Vitlök är gott men, inte till allt. Seriöst, Mary!

Vid festliga stunder tipsar Mary Ellen att man kan lägga stearinljus i saltvatten, som man sedan ställer i kylen. Har man gjort det ska ljusen inte droppa när man tänder dem (självklart när man har tagit upp dem ur vattnet. Det är ju inte alltid man har köpt droppfria stearinljus och ärligt talat så brukar de vara ganska dyra. Danke Mary!

Ett lite mer omständigt förslag som Mary presenterar är att man kan smörja ostens snittyta (med smör) för att förhindra att osten torkar. Hm? Jag tänker att det måste finnas smidigare sätt och mycket riktigt. Mary skriver att man å andra sidan lika gärna kan använda sig av plastfolie. Japp. Smidigare, Mary!

Hörrni! Böckerna finns fortfarande att köpa på Amazon. Köp och njut!

Logiska och ologiska namn

När det kommer till mattermer tyskan och "österrikiskan" emellan kan det ske en viss språkförbistring som sedan leder till matförbistring. Det vill vi ju självklart undvika.  Därför vill jag guida er genom en del matuttryck som kan förvirra även den duktigaste eleven i tyska. När ni sedan åker på semester till Österrike kan ni glänsa med era kunskaper och verka som en sann österrikisk gourmet. Håll i hatten! Här kommer några användbara namn.

Ananas - Tja, det kan ju verka banalt att ta upp en frukt som de allra flesta känner till. Nu kommer vi till kruxet: I Österrike kallar med jordgubbar för Ananas medan tyskarna säger Erdbeeren (vilket de flesta lärt sig i skolan). Är österrikarna galna? Nej. Det latinska namnet för jordgubbe är fragaria ananassa. Inte så konstigt att österrikarna tycker  att ananas är ett passande namn för jordgubbe.

Dotter - Nej, nej. Kanibalism är inget som förspråkas här. Av egen erfarenhet kan jag säga att det kan vara bra att veta vad Dotter på österrikiska är när man följer en österrikisk kokbok. Medan tysken säger Eigelb om äggulan, så kallar österrikaren det Dotter och Eiklar är äggvitan.

Erdäpfel - Jordäpple. Ni kanske kan gissa vad jag snackar om. Potatisar. Tyskarna säger Kartoffel medan österrikarna inspirerades av fransmännen som kallar sina potatisar för pomme de terre (jordäpple). Logiskt.

Krapfen - Hade tyskarna använt sig av samma namn på den munkliknande sötsaken, så hade John F Kennedys citat "Ich bin ein Berliner"  inte varit lika kul eller för den delen ihågkommet. En liten vetebulle med fyllning som kan rekommenderas. 

Paradeiser - Man kan ju tycka att tomater är en bra grönsak, då det oftast heter likadant vart man än reser. "You say tomato, I say tomato..." Som Fred sjöng för Ginger. Nä, så enkelt är det inte! I Österrike säger man Paradeiser om den röda sötsyrliga sötnosen. Inte så ologiskt som man kan tro. Peter Wehle förklarar i Sprechen Sie Wienerisch att namnet härstammar från Italien där tomaten kallas pommo di paradiso. Så! Nu vet ni både det österrikiska och italienska namnet.

Schwammerl - De som har varit ute i den tyska svampskogen har fått lära sig att svamp på tyska heter Pilze. Österrikaren svamlar istället fram ett annat namn. Vi kallar svamparna för Schwammerl. Bra att veta om man gärna äter svampstuvning. Om det är kantarell som du är ute efter så heter det Eierschwammerl. 

Ett tack till syster

När min äldsta syster, tillsammans med familjen, åkte på semester till Österrike var hon en god syster och köpte med sig lite saker som kan vara bra att ha i köket och även en liten nostalgitrip. Nyttosakerna var  av det ätbara slaget och mycket användbara när det kommer till mitt projekt, Laga Österrikisk mat.

Maggi, Würze liknar soya till viss del men smakar lite kryddigare. Just att produkten heter Maggi, Würze är väldigt roligt. Tittar man genom innehållsförteckningen (vilket man egentligen inte bör göra, då det ändå bara skapar hälsoångest. Varför bry sig om det smakar bra?) finns det inga kryddor att hitta. Mononatriumglutamat och Dinatriuminsosinat... är det bra grejer? Jag som hade fått för mig att det skulle innehålla libsticka och andra intressanta kryddor. Nu kanske ni tror att jag ställer flaskan på hyllan och ljuger för min syster när hon frågar om jag har haft användning för mitt Maggi. Nej. Med handen på hjärtat kommer jag att fortsätta att spilla ner mängder i mina soppor och grytor. Det är skitgott! Köp med hem om ni är på semester i de tyskspråkiga länderna!

Backerbsen är en fantastiskt uppfinning och kan användas som krutonger i soppor. Det livar upp den mest trista mixade soppan och ge dig upplevelsen av att vara på en trestjärnig restaurang! Även här blev jag lite lätt lurad. Jag trodde att det var ärter, men det är frityrdeg som droppats i het olja. Det ser dock ut som ärter.

Semmelwürfel är ett måste om man ska göra Semmelknödeln, vilket jag hade tänkt att göra. Här är en annan knasig österrikisk uppfinning. Ingen dum uppfinning. Här tar man helt enkelt tillvara på de torra frallorna och skapar något helt nytt. Det är torkade frallor som har tärnats och om man senare mjukar upp tärningarna med lite fett, mjölk, ägg, lök och andra valbara ingredienser så har man skapat Knödlar. Låter det knasigt? Det är inte alls konstigt, bara gott. Smakar mums med Gulasch!

Sist men inte minst måste jag skriva om Dreh und trink! Det väcker minnen. Det bästa jag visste när jag var liten och följde med mamma till Merkur eller Löwa för att handla var när jag fick en flaska dreh und trink. Limonade i en färgglad plastflaska där man skruvar av den lilla flärpen för att dricka innehållet. Min syster har förmodligen köpt dessa med min son i åtanke, men jag undrar om han egentligen vet hur fantastisk denna dryck egentligen är. Men han kanske vill dela med sig, eller byta med mamma mot en MER. Ja, då!

Tack, syster yster!

Ur mor Juttas arkiv

Jag vet att jag alla redan har en trogen liten fanclub trots att jag bara bloggat i tre dagar. Min familj följer detta projekt med spänning. Vill jag hoppas. Mamma var snabb med att meddela att hennes lilla arkiv var öppet för mig och därför begav jag mig till föräldrahemmet för att rota fram ett par riktiga skatter ur hennes gömmor.


I en ziploc-påse hittade jag boken som mamma sa att jag skulle vara mycket rädd om. När jag halade fram boken ur den förslutningsbara påsen förstod jag också varför. Påsen höll ihop sidorna, så det var med stor försiktighet som jag bläddrade igenom denna rara lilla bok vars första upplaga publicerades 1947. Mammas kopia av Mein Erstes Kochbuch av Müller & Walser är från 1948. Boken är betydligt äldre än mor Jutta. Mammas hemkunskapsbok. Det är grejer det.  I min hemkunskapsbok har man satsat mer på att vara politiskt korrekt, medan man här vräker på med inpräntade könsroller.

"Winke für die Hausfrau" (Vinkar till husfrun). Ja, vad kan man säga? Mannen ska i alla fall inte behöva oroa sig över saker som att äppelskal faktiskt kan torkas och förtäras som te. Det får vi damer ha i åtanke! Efter bilden som följer förstår jag varför det är just vi damer som ska fundera på detta. 

       

Denna rara lilla sida förklarar hur vi kvinnor bäst skickar ut en inbjudan till fika. Man är noga med att förklara att dessa sammankomster passar väninnor, äldre damer eller barnevents bäst. För att förtydliga vad en fikastund egentligen går ut på har man även idéer på hur det ska dukas (färgglatt) för att öka trevnaden. Visste ni att ett runt bord ökar trivseln vid en fikastund? Det har de ju alldeles rätt i! Tänk på detta när ni slungar iväg ett sms om fika nästa gång!




Boken innehöll självklart inte enbart förhållningsregler, husmorstips och annan intressant fakta utan även en uppsjö av recept. När jag bläddrade igenom boken märkte jag att mamma förmodligen använt boken flitigt. Rätter som jag ätit som barn haglade tätt och jag börjar få en aning om var jag ska börja. Den vardagliga rätten Ungarisches Kraut kommer att passa bra till den stundande hösten, likaså Rindgulasch. På mackan kommer vi att bre Liptauer och till efterrätt ska det mumsas Zwetschkenknödeln. Ni som läser detta kanske tänker att det inte är kul att läsa svåruttalade rätter, men jag kan lugna er. Rätterna kommer att förklaras, lagas, förtäras och utvärderas. Allt inom sin tid.

Hur allt började...

Under min studietid ställde jag upp som skådespelerska i ett program, som gick under namnet DDR Rundfunk, där jag spelade kokerskan Helga från odefinierbar plats. Programmet skulle ge sken av att vara inspelat i forna DDR och var mest en plojgrej. När det publicerades på youtube.com insåg vi, som hade deltagit, att reaktionerna var blandade, men många blev upprörda över detta inslag. Kokerskan Helga fick epitetet Herdschlampe (Spisslampa).  Själv måste jag erkänna att det var lite roligt och att vissa som kommernterade inslaget hade märkt att jag var av österrikisk härkomst var ännu roligare. Sen insåg jag att det klart och tydligt stod i inslaget att Helga var från Österrike. 

youtube, DDR Rundfunk

Det där med att kombinera min österrikiska härkomst och matlagning var kanske inte så dumt. Tanken på att laga österrikisk mat började gro. Om man kanske skulle laga någon österrikisk rätt lite då och då skulle vara trevligt och att dela med sig av kommande erfarenheter vore ju ännu trevligare!


Genom den här bloggen vill jag minnas mina somrar nere i Österrike och lukten av när morfar eller mormor lagade mat. Jag kommer att återkomma mycket till mina morföräldrar. Min far har redan lagt in ett önskemål om att jag ska baka mormors Kardinalschnitten. Tja, varför inte? Min man önskade sig istället Wienerschnitzel, men jag hoppas på att reta hans gom med mindre kända rätter från Österrike. Med hjälp av min mor kan jag nog rodda runt detta projekt.


Välkomna!