Det steierska guldet

Från vackra Steiermark i Österrike kommer Kürbiskernöl, en smakrik olja som framställs genom pressning av speciella pumpakärnor. Steirarna har under årens lopp förädlat pumporna så de fått fram en pumpa med mjuka kärnor. Dessa förvandlas till en alldeles egen olja som har en alldeles egen smak, grön-brun färg och en mängd användningsområden.

Som liten rynkade jag näsan när mamma blandade ihop salladen med kürbiskernöl och äppelcidervinäger. I dag roffar jag åt mig så mycket jag bara kan om den är blandad med denna fantastiska salladsdressing. Inte nog med att salladen smakar gudomligt, den blir vackrare dessutom! Kürbiskernöl finna att köpa på nätet, men fraktkostnaden tar udden av nöjet. Åker du till Österrike, så får du inte missa att köpa med dig en flaska!

När jag köpte min kürbiskernöl fick jag med mig ett yttepyttelitet häfte med recept. För mig var användningsområdet begränsat till sallader. Tydligen passar kürbiskernöl fint ihop med efterrätter, något som verkligen förvånade mig. Glass med kürbiskernöl måste ju självklart testas, men denna gång lagade jag Steirischer Risotto

Ingredienser:

40 g smör
1 lök
350 g risottoris
2 dl vitt matlagningsvin
ca 7 dl grönsaksbuljong
1 dl parmesanost
1 msk kürbiskernöl
salt och peppar
basilika

Gör så här:
Koka upp buljongen i en mindre kastrull. Smält smör i en större kastrull och låt den finhackade löken puttra i smöret. Tillsätt risottoriset när löken är mjuk och stek på snabbt. Häll i vinet och låt det puttra. När vätskan har minskat en aning och kokat ihop med riset så häller du undan för undan buljong över riset. Kom ihåg att röra ofta, så det inte bränner fast. När riset har kvar lite av kärnan blandar du ner den rivna parmesanen, häller på kürbisoljan och blandar ner den finhackade basilikan. Kürbisoljan förhöjer smaken och ger risotton en vacker grön färg! Servera som den är eller lägg till valfritt tillbehör.

Smaklig måltid!

Jause

Svenskans fika går inte riktigt att översätta eftersom det är ett unikt fenomen knutet till en lång rad av traditioner. Österrikiskan har däremot ordet Jause, som i likhet med fika kan göras om till ett verb. Jausen gör man mellan målen, med andra ord mellis. Däremot har jag aldrig hört mellis användas som ett verb så som man gör med fika och Jause. När man är ute och vandrar i bergen kan man även stöta på Jausenhütten där man serverar bröd och kallskuret. Ordet Jause kommer faktiskt från slovakiska, vilket inte är så konstigt då östra Österrike är en smältdegel för många kulturer. För mig är ordet förknippat med gamla dagisminnen och även besvikelsen att det faktiskt var just Jause istället för fika. Hellre bulle än fralla...

Mitt Aufstrich (en röra till mackan) passar perfekt till deine Jause. Alldeles lagom på en skiva surdegsbröd eller någon annan form av bröd. Själv hade jag en torftig riskaka som underlag, men den blev ju ack så mycket godare med mitt kesoaufstrich. Testa och ät mellis på österrikiskt vis, eller som vi hade sagt på österrikiska: jetzt jausen wir!

Så här gör du pålägget:

2 hårdkokta ägg
250 g Keso
2 tsk senap
1 tomat
1/2 msk hackad persilja
1/2 msk hackad basilika
Salt och peppar

Hacka ägget och blanda samman med keso och senap. Kärna ur tomaterna för att slippa ett slabbigt pålägg och skär tomaterna i små, små tärningar och blanda det med resten av ingredienserna och smaka av med salt och peppar.

Egentligen är det tänkt att man ska ta kvarg istället för Keso. Själv tycker jag att det funkar väldigt bra med Keso, men nu finns det kvarg i butikerna. Välj själv!

Mammas Paradeiskraut

Nu hade jag tänkt att vara lite nyttig ett tag framöver. Det kan ju gå som det går, men dagens rätt går i helt rätt tecken och ligger såå rätt i tiden. Många börjar tulla på det där nyårslöftet om att leva ett mer hälsosamt liv med lite nyttigare mat. Nyårsafton känns ju som en evighet sedan. Men passa på att testa mor Juttas Paradeiskraut (vitkålsgryta) och förvånas över hur gott det är! När man pratar om kraut i tyskan menar vi självklart vitkål, som ju är så känd när det kommer till tysk matlagning. Vem har inte hört talas om Sauerkraut? Förutom den höga C-vitaminhalten så håller du dig klimatsmart när du äter säsongsanpassade grönsaker.

Denna rätt hade jag inte ätit på 15 år innan jag gjorde den hemma i mitt eget kök. Anledning? Barn/trotsiga tonåringar tycker nog att allt som är nyttigt är likställt med äckligt. Mamma gjorde den ofta och enda sättet att locka oss till att äta var att skiva ner korv i kålgrytan. Därför tar jag med detta i receptet.

Jag ska tillägga att jag hade min kära mor som assistent i köket (eller rättare sagt: det var jag som var assistenten och mamma var kocken). Så här gjorde vi:

1 kg vitkål
400 g krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 dl vatten
1 msk kummin
2 buljongtärningar
salt och peppar
300 g Bratwurst

Skiva vitkålen tunt och lägg i en stor kastrull (när kålen blir mjuk sjunker den ihop, men det är smidigare att använda sig av en stor gryta när man ska veva runt i grytan). Blanda ihop med tomater, vatten, kummin och buljong. Rör runt och låt det puttra tills vitkålen får önskat tuggmotstånd och smaka av med salt och peppar. Skär korven i skivor och stek på. Blanda ner i grytan, eller servera vid sidan av.

När jag skulle häva ner tomaterna insåg jag att jag inte hade krossade tomater hemma. Handfallen stod jag framför skafferiskåpet och skrek ut min frustration (det hade varit en lång dag på jobbet). Men som den driftiga quinna, min mor är lugnade hon mig och började skålla tomater för att sedan hacka dem. Med andra ord kan man även använda sig av färska tomater, vilket även känns lite lyxigare. Tänk på att skålla dem först för att slippa få tomatskalet som en irriterande klökfaktor.

Servera gärna denna goda och otroligt fettsnåla maträtt med gott bröd! Det kan vara bra att veta att det rätten går att frysa ner. Receptet räcker till många, så att frysa in är ett bra alternativ om det bara är en eller två som äter av maten.

Tack kära mamma för hjälpen!

Österrikisk potatissallad

Här har det nu varit stiltje under en ganska lång tid. Jag har märkt att tiden inte riktigt räcker till när det finns två små  som behöver all uppmärksamhet de kan få. Däremot är vi mitt uppe i semestertider, vilket helt plötsligt skänker oss alla mer tid. Just för att det är semestertider, så är min mat sommarinspirerad.

Erdäpfelsalat (potatissallad) är ett givet inslag när det kommer till den österrikiska sommarmaten. Jag vill med handen på hjärtat rekommendera er att testa denna sallad. Den är väldigt god och ett friskt inslag i jämförelse med annan potatissallad med majonäs som, jag personligen tycker, kan upplevas som ganska tung.

Gör så här:

Ta 
1 kg fast potatis (inga problem nu på sommaren)
1 gul lök
2 1/2 dl köttbuljong
2 msk vitvinsvinäger (funkar även med rödvinsvinäger)
1 msk olja
salt och peppar


Tvätta, men skala ej potatisen och koka tills den är mjuk. Blanda ihop marinaden under tiden i en generös skål. När potatisen är klar ska den skalas medan den fortfarande är varm, men inte het, och skivas försiktigt! Tärna löken fint och blanda ner den tillsammans med potatisen i marinaden (potatisen ska helst vara ljummen när den blandas ner i marinaden). Låt den stå i minst en halvtimme innan du serverar.

Servera gärna i små skålar så att marinaden inte rinner ut och blandas med det andra som ligger på tallriken. Till min potatissallad serverade jag grillspett, men funkar lika bra med något vegetariskt!

Erntezeit

Mitt trädgårdsintresse brukar blomma upp tidig vår och dala mot midsommar, så jag är mäkta förvånad att jag kommit så långt som till Erntezeit – Skördetid. 

Min morfar älskade att påta i trädgården och lyckades till och med att odla kiwifrukt i trädgården. Jag minns tydligt hur han vinkade in oss i det hemmasnickrade växthuset för att visa någon särskild tomatsort som hade blivit mogen. Då förstod jag inte varför han tyckte att dessa små tomater var så mirakulösa. Nu förstår jag glädjen i att se hur något man själv har sått mogna och som sedan går att förtära. Det är fantastiskt! 


Hemma på byrån har jag en bild på Pottendorfer-Oma (Eftersom det tyska språket bara har en benämning för både far- och morföräldrar får man lägga till en förklaring för att andra ska förstå vem det är man pratar om. I detta fall är det morfars mamma som bodde i Pottendorf - därav namnet Pottendorfer-Oma) när hon står i mormor och morfars trädgård. Jag älskar bilden på henne för att hon ser ut att vara så nöjd i just det ögonblicket. Hennes lilla vattenkanna och trädgårdsmästarvän ger bilden det lilla extra. Jag kan inte tänka annat än att det verkar som om trädgårdsentusiasmen gått i arv. Undrar om hon visste att mormor och morfar gjorde om just det jordstycket till en guldfiskdamm. Exotiskt, inte sant?

Jag måste säga att mina stackars tomatplantor har fått stå ut med en hel del vanvård och ändå har jag lyckats att odla fram fullgoda gelbe und rote Paradeiser. Till och med slanggurka har fått frodas i vårt uterum, till min sons stora glädje. Hur löjligt och pretentiöst det än låter så är det verkligen en helt annan smak på de egenodlade grönsakerna. Väl värt att testa!

Själv använde jag mig av mina tomater till en egen variant av Bruschetta. Inte så österrikiskt, men ändå fantastiskt enkelt och gott!

Sconesdegen:

5 dl mjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

100 g smör

2 dl mjölk

Topping

4 tomater

1 röd lök eller 3 salladslökar

2 klyftor vitlök

salt och peppar

halloumi

Blanda ihop sconesdegen och tryck ut den på en plåt. Låt den gräddas en liten stund i 200°. Hacka tomaterna och löken mycket fint. Pressa i vitlöken och salta och peppra och bred ut toppingen på den gräddade sconesdegen och riv över Halloumi. Ställ in i ugnen tills osten fått fin färg!

Eieraufstrich

Jag tippar på att österrikaren tycker att skagensallad på mackan är lika exotiskt som svensken tycker att detta äggpålägg är. Pålägget är extremt lätt att göra, piffar upp den tråkigaste mackan! När några kollegor kikade förbi skar jag upp en baguette tunnt och bredde Liptauer (se tidigare recept) på hälften av brödbitarna och andra hälften fick känna på detta äggpålägg. Mycket enkelt och jag tror att det var uppskattat.

Recept på äggpålägg:

5 hårdkokta ägg
1 gul lök
2 msk creme fraiche
2 tsk majonäs
1-2 msk gräslök
salt och peppar

Hacka äggen med kniv eller använd en äggdelare. Hacka löken mycket fint och blanda ihop med äggen. Blanda även ner majonäs och creme fraiche. Klipp gräslöken och tillsätt den i äggröran. Smaka av med salt och peppar. För den vågade kan man även peta ner lite senap.

Så här vackert blir det! Ännu vackrare blir det ju självklart med rädisa!

Mariannes Broccolisoppa

Här kommer världens smidigaste mat. Det tar ingen tid, den är förbannat nyttig och förbaskat god. Den är egentligen inte särskilt österrikisk, men Marianne som gav mig receptet är i alla högsta grad österrikisk. Oh, vilken kock hon är. Jag älskar Mariannes mat och framförallt denna soppa!

Receptet är ett kör-på-känn-recept, så ta receptet för vad det är.


Ca 500 g broccoli (det spelar ingen roll om det är fryst eller färsk)
Ca 1 l vatten
1 buljongtärning
2 vitlöksklyftor
2 dl turkisk yoghurt eller creme fraiche
2 krm malen svartpeppar
smaka av med salt eller Maggi


Lägg broccolin i en gryta och fyll på med så mycket vatten att ca tre fjärdedelar är täckta med vatten. Peta ner buljongtärningen och vitlöksklyftorna. Koka upp tills broccolin är mjuk. Mixa med en mixerstav och blanda ner yoghurten (eller creme fraichen) och kör i peppar och salt eller Maggi.

Den här soppan är smidig, men en sak är säker: den smakar aldrig riktigt likadant när jag lagar den. Ibland blir den lite trist, men för det mesta är den fantastiskt mumsig. Till och med den grönsaksrädde brukar gilla den här soppan. Tycker man att soppan behöver lite mer substans så kan man koka med potatis. På bilden har jag toppat med Backerbsen, som syrran tog med sig från Österrike, men krutongen funkar lite bra. Knaperstekt bacon att strössla över är inte heller dumt. Marianne serverade med en klick grädde. Gör som du vill!

Liptauer på mammas vis

Jag drog fram mammas hemkunskapsbok ur ziplocpåsen igen. Jag slog upp på sidan 115 och höll plötsligt i två separata föremål. Tur att jag vet att det inte är jag som har haft sönder boken utan att det är resultatet av åratals slitage. Bra slitage. På sidan 115 hittade jag receptet till Liptauer. Jag kommer ihåg lukten av kummin och gräslök när mamma blandade till detta enkla pålägg som och var efterlängtat eftersom det inte blev tillagat i överdrivna mängder. Det är ett trevligt pålägg med en kesogrund med sina rötter i Slovakien. Liptov för att vara mer exakt. Återigen kommer vi in på de slaviska rätterna. Det här pålägget är nästan ett måste när man besöker en Heurigen (en liten servering hos någon vinbonde som har öppet en viss period på året då man serverar enklare mat och självklart husets vin).

Som vanligt, när det kommer till mammas hemkunskapsbok, så är bara vissa ingredienser måttangivna. Här var det ytterst få. Kanske för att de egna varianterna ökar charmen. Just att man kan säga att min mammas liptauer var fantastiskt god gör det mer speciellt, för man vet att den smakar som ingen annans. Nu var det min tur att göra min variant. Kom ihåg att du kan och ska blanda till den så att den blir precis så som du vill ha den!

Så här ser mitt recept ut:


500 g Keso (ett paket)
50 g margarin
1 gul lök
1 dl finklippt gräslök
2 tsk paprikapulver
2 tsk kummin
smaka av med salt


Använd dig gärna av en matberedare för att finhacka löken. Den blir mer finfördelad och inte så framträdande när det kommer till tuggmotstånd. Själv hade jag ingen matberedare, så jag tog fram den lite större mixerbehållaren. Det funkade bra att hacka löken och att mixa ihop med margarinet. 

Däremot blev det lite sämre när det kom till keson. Det blandades inte särskilt bra. Då hällde jag bara över det till en bunke och vevade ner resten av ingredienserna. Det funkade bättre, men jag tror att det slätare smet om man använder sig av en mixer.

Min Liptauer blev precis som jag ville ha den, en jag tror att det hade blivit bättre om jag hade använt mig av ett mildare paprikapulver. Då kan man hiva på mer och få mycket finare färg på Liptauern. I receptet fanns även inlagda gurkor och senap, men efter överläggande med mamma kom vi fram till att det nog funkar lika bra, om inte bättre, utan dessa ingredienser. När jag kollade runt på nätet hittade jag till och med recept på Liptauer med sardeller i, så nog finns det avvikelser, men bästa varianten är ändå mammas!

Pålägget avnjöt vi på ett mörkt lantbröd. Jag köpte en Marseillelimpa på ICA, vilket smakade väldigt gott ihop med mitt pålägg.