Österrikeresan- Vielen dank an Mama und Papa!

Det var nio år sen sist jag besökte mitt kära Österrike, vilket i min värld är alldeles för länge sedan. När mor fyllde 60 bjöd hon in oss på en resa till Steiermark i Österrike, som bjöd på vackra vyer och god mat. Det vore verkligen skamligt om jag inte passade på att dela med mig av de kulinariska upplevelserna.

För mina barn var Österrike en sagas värld- något som mamma bara pratade om. Vi hade länge avvaktat resan till Österrike eftersom vi var rädda att den långa bilresan skulle bli låååång skrik- och gnällresa. Mannen och jag blev bevisade motsatsen när två små gossar härdade ut fyra långa dagar i bilen (två ner och två hem). I södra Tyskland undrade äldste sonen om han inte skulle få se några berg snart. Jag kommer aldrig glömma hans stumma beundran när han såg de molnbeklädda bergen och menade att han aldrig sett nåt så vackert. Gång på gång blev vi överbeträffade när vi åkte mellan berg och bergssjöar i Steiermark!

Huset mina föräldrar hyrt låg idylliskt högt uppe bland bergen, nära till vandringsleder, trevliga restauranger och andra spännande utflyktsmål. Ena dagen besökte vi den turisttäta stadenHallstatt i  Salzkammergut. Staden var en viktig stad på grund av det naturliga saltet som blev en viktig handelsvara. Här var det möjligt att med en bergsbana komma upp till saltgrottorna, men vi nöjde oss med att spatsera i den vackra stadskärnan. Det räckte gott och väl att titta på de vackra husen och se hur molnen steg upp för bergen. Jag kan varmt rekommendera ett besök till denna vackra stad, men räkna med många turister. Många.

När vi inte lekte stadsturister, lekte vi istället vandrare. Alldeles intill låg det massiva berget Grimming. Jag bör nog inflika att man upplevde att det låg alldeles intill eftersom det var ett pampigt berg. När man började vandra mot berget upptäckte vi att det var långt till Grimmingen. Istället tog vi den lilla bergsknallen som tornade upp sig innan Grimming. Att kalla det för bergsknalle kändes plötsligt helt fel när vi klättrade uppför. Vissa partier var stegbeklädda för att möjliggöra en uppstigning. Väl uppe med darrande ben väntade en magnifik utsikt och maxad svindelkänsla. Vissa av oss tryckte sig mot de betryggande trädstammarna för att inte behöva titta rakt ner i närmsta dal. "Herrgott, die Welt ist schön" stämmer helt in på denna vy.

 

Vid nedstigningen belönades vi av den bästa restaurangen med den vackraste utsikten och helt klart den bästa maten! För dig som ska besöka Österrike vill jag här understryka att ett besök till

Gasthof Dachsteinblick är värt ett besök.

Kaspressknödelsuppe

Kycklingfilé panerad i Kürbiskärnor

Lauchcremesuppe

Mohntopfenkuchen

Schweinsbraten med Semmelknödln och Sauerkraut

När vi skulle åka hemåt igen var det en nödvändighet att besöka flertalet affärer för att tillgodose årets behov av Österrikiska varor. Jag misstänker att jag har handlat alldeles för lite, men det ger mig en anledning till att åka tillbaka till Österrike. Något som vi alla i familjen är rörande överens om!




Tusen tack kära mor och far att ni bjöd in oss till denna resa och att vi fick möjligheten att avnjuta en vecka tillsammans!

Es blüht der Holunder

Es blüht der Holunder

Den ganzen Sommer mitunter,

Jedoch die Liebe,

Die blüht s'ganze Jahr

När Leopold sjöng om Salzkammergut, i min älsklingsfilm Zum Weißen Rößl från 1960, undrar jag bara vad det är för krutfläder de har i Salzkammergut. Jag har då inte varit med om att jag fått njuta så länge av fläderns fägring. Däremot känns det som om årets flädersäsong pågått längre än vad den brukar. Det innebär att jag äntligen fått tummen ur och göra Holunderpfannkuchen. 

Mamma har varje år, sen jag och mannen införskaffat hus med en stor fläderbuske, pratat drömskt om sin barndoms Holunderpfannkuchen. Mormor har då aldrig bjudit mig på fläderpannkaka, men jag har ett vagt minne av att gå och plocka fläder med mormor och morfar. Kanske minns jag just denna gång för jag blev smått oroad när flocken splittrades i fläderyran. Jag måste nog fråga mina systrar vad som egentligen hände.

Det är inget svårt att göra en Holunderpfannkuchen. 

Plocka några blomklasar som du sköljer försiktigt och låt dem torka till lite. Vispa ihop en pannkakssmet (se receptet här nedan). Bryn smör i en stekpanna och häll på det dubbla mot vad du hade gjort om du gräddat en vanlig pannkaka. Klipp loss blommorna och strö ut över pannkakan. Vänd och grädda den andra sidan med blomklasarna. Servera med florsocker

(1 portion)

1 ägg

1 dl vetemjöl

2 dl mjölk

en gnutta salt

Jag blev nog lite förvånad över smaken. Flädern hade en aning aniskaraktär och inte den distinkta flädersmaken som jag förknippar med flädersaft. Kanske är det för att man är så van den smakkombinationen att man förknippar fläder och citron per automatik... Det goda bestod mer i att äta en riktigt tjock pannkaka med florsocker. Österrikisk florsocker, såklart!

Frankfurter kranz till far

Mitt i sommaren fyller far och då är det klart att det ska firas med buller och brak. Vi passade på att fira honom nu vid midsommar. Förr om åren blev midsommar en svensk ö i den österrikiska sommaren. Vi firade svensk midsommar med vännerna nere i Österrike. Nu fick det bli en österrikisk ö i den svenska sommaren. Jag frågade mamma vad pappa gillade i tårtväg när vi bodde i Österrike. Mamma gav mig en österrikisk bakbok och lotsade mig till Frankfurter Kranz. Ja, kakan är inte österrikisk, men minnena är.

Ska man baka Frankfurter Kranz gäller det att ha ordentligt med tid. Det är inte svårt att göra kakan men det är många moment. Sen gäller det att läsa receptet noggrant. Utan att fundera på vad Stärkemehl är för nåt bytte jag ut det mot vanligt mjöl. Ingen bra idé. Min kaka blev snygg, men torr. Stärkemehl är maizena, så se till att använda det!

Så här ska man göra:

Kakan:

150 g margarin eller smör

175 g socker

4 ägg

1krm salt

Citronzest från en citron

200 g mjöl

100 g maizena

2 tsk bakpulver
 (4tsk aprikosmarmelad)

Smörkrämen:

4 portioner Marsánkräm

250 g smör eller margarin

Krokant:

125 g finhackade mandlar

1 tsk smör/margarin

60 g socker

Topping:
Krokant
1 dl vispad grädde
cocktailkörsbär

Vispa margarin och socker poröst för att sedan tillsätta ett ägg i taget. Vispa smeten luftig och blanda sedan i citronzesten, salt och det blandade mjölet med bakpulvret. Grädda 50 minuter i 175 grader. Låt kakan svalna och skär den så att du får tre lager.

Koka upp marsánkrämen och låt den svalna. Se till att marsánkrämen och smöret har samma temperatur när det vispas ihop så att det inte skär sig!

Hacka mandlarna, smält smöret i en stekpanna och tillsätt socker. Låt sockret få lite färg innan du häller på de hackade mandlarna. Rör runt i stekpannan tills du får fin färg. Låt detta svalna innan du häller det över kransen!

Stryk på aprikosmarmelad tunt på första kaklagret och bred ut ett lagom tjockt lager av smörkrämen. Lägg på nästa kaklager och stryk ut ytterligare ett tunt lager aprikoslager och smörkräm. Lägg på toppen och stryk smörkrämen över hela kransen. Strössla över krokant och spritsa små klickar grädde som du toppar med cocktailkörsbär. 

Malakofftårta

För dem som läst tidigare inlägg så har ni kanske stött på min tiramisú och då fick jag tipset av min kära bloggvän, Mimmie att testa Malakofftårta. Ja, den bakelsen har ju en given plats på den österrikiska konditorihyllan.

Till min stora glädje hade mor och far direktimporterade Biskotten från Österrike. Dessa la jag
vantarna på och då romen är från Österrike så känns det som om det inte kan annat än platsa på den här bloggen.

Malakofftårta ser väldigt avancerad ut och ger vilken meny som helst stjärnstatus när man serverar denna tårta som efterrätt. Mor var mycket nöjd när jag erbjöd mig att göra Malakofftårta vid en av våra familjesammankomster. Jag hade just köpt spritsermunstycken så nu fick jag tillfälle att öva i att spritsa grädde. Mycket grädde blev det. Kanske mer än vad sig bör men man bör inte heller hindras när entusiasmen flödar! Testa du och snåla inte med grädden!

Gör så här:

180 g smör eller margarin
200 g florsocker
4 äggulor
180 g skållade och malda mandlar
1,5 dl grädde
ca 50 Biskotten
mjölk och rom 

Garnering (fast jag tog mig lite friheter och gjorde på mitt vis. Bara en massa grädde och marsipandekorationer)
2,5 dl grädde
mandelspån 
cocktailkörsbär

Vispa det rumstempererade smöret med sockret. Tillsätt äggulor undan för undan. Rör ner mandlar och grädde. Doppa sedan dina Biskotten i mjölk- och romblandningen (cirka 2 msk mjölk och en
generös skvätt rom) och lägg dem i botten på en form med löstagbar botten. Smeta på ett lager av mandelkrämen och lägg ett nytt lager med kex och på med ytterligare ett krämlager. 

Vispa grädde och garnera! Vissa pryder kanterna med biskotten, vilket ser fantastiskt snyggt ut, men jag tyckte att det var alldeles för knepigt.

På youtube kan man hitta instruktionsvideor. En fantastisk tillgång som inte bör underskattas.

Två varianter av Tiramisú

Ibland måste man frångå det hälsosamma levernet för att landa på en hälsosam inställning till nyttigheter. Med andra ord måste man få svulla. Då finns det två olika sätt att svulla. Ena där man löper hela linan ut och andra där man lite halvhjärtat försöker förbli nyttig. Jag testade båda. En traditionell Tiramisú och en nyttig (inte vid samma tillfälle; det hade ju bara varit knasigt).

Vid makens födelsedagskalas gav jag mig på att göra Tiramisú. För mig är Tiramisú förknippat med min österrikiska vän, Maria. Hennes Tiramisú är inte bara ögonfröjd utan smakar även gudomligt gott. Redan här förstod jag att det skulle bli svårslaget. Egentligen är efterrätten inte så svår att göra, men det är vissa kritiska moment (förstod jag i efterhand)

Min man undrade om det verkligen var en österrikisk efterrätt när han såg att jag bloggade. Nej, den är inte österrikisk utan italiensk. Det som binder Tiramisún till Österrike är en av ingredienserna plus att Maria ofta bjöd på detta lilla under. Det som är grunden för Tiramisún är Lady Fingers och Mascarpone. För femton år sedan hade det varit svårt att hitta ingredienserna, men nu har även de stora matvarukedjorna förstått att folk vill köpa Lady Fingers, som vi i Österrike kallar Biskotten. Som liten var biskotten mina favoritkex, så när jag öppnad kexförpackningen kastades jag 27 år bakåt i tiden.

För att göra den härligt syndiga Tiramisún gör du så här:

1 dl starkt kaffe
2 msk amaretto
500 g mascarpone
4 msk socker
3 dl vispgrädde
24 kex (Lady Fingers/Biskotten)
kakao till dekoration

Vispa ihop ägg, mascarpone och socker så smeten blir smidig. Vispa grädden hårt och rör sedan ihop den med mascarponesmeten. Blanda det svalna kaffet med likören i en djup och bred tallrik. Doppa ena långsidan av kexet i kaffeblandningen och lägg i en djup, fyrkantig form. Lägg 12 doppade kex i formen och bred ut hälften av mascarponesmeten över kexen. Lägg ett nytt lager med kaffedoppade kex på smeten och bred ett nytt lager mascarponesmet. Ställ nu formen kallt i minst 1,5 timme. Skär mindre fyrkanter vid servering och pudra kakao över din skapelse!

I receptet jag använde mig av fick man rådet att mycket försiktigt droppa kaffeblandningen över kexen, vilket jag självklart gjorde. Detta resulterade i en alldeles för klen kaffe/amarettosmak. Marias biskotten var mörkbruna av kaffet medan mina stirrade fesljusa på mig. Min mamma tittade på min Tiramisú och frågade skeptiskt om jag hade missat kaffet. Detta vill man inte få slängt i ansiktet!

Sen finns det andra former av Tiramisú. Nyttiga former. Inte alls lika goda, men ett fullgott substitut om nu prompt måste vara nyttig.

Så här gör du den nyttiga Tiramisún:

5 portioner
1 dl kaffe
2 msk amaretto
250 g Kesella vanilj
1 dl mellangrädde
5 kex (Lady Fingers/Biskotten)
kakao till dekoration

Dela kexen och doppa dem i kaffeblandningen och lägg två halvor i fem olika skålar. Vispa grädden och blanda med kesellan och klicka över kexhalvan. Ställ kallt i minst 1,5 timme. Pudra kakao över skapelsen... vilket jag själv glömde.

Helt ok, men mer syrlig i smaken. Den smakar liksom nyttig. Fördelen med denna variant är att det går väldigt fort att göra.

Leise rieselt der Schnee

Ute faller snön oavbrutet och det gör mig bara mer taggad för julen. Jag inser att det fortfarande är miljoner grejer som måste göras, men att få ge sig hän åt julen gör att man för en stund kan skingra tankarna.

Än så länge har jag inte bakat något österrikiskt, men jag letar febrilt efter ett recept på mjuk pepparkaka i mormors receptbank. Mamma minns att mormor alltid gjorde den till jul. Jag har inte hittat receptet än, så vi får se om det blir någon mjuk pepparkaka i år.

Tills dess bjuder jag på Saffransbiskotti och Snickers. Perfekt Mitbringsel!


Saffransbiskotti:

80 g malda mandlar
40 g grovhackade mandlar
2 dl socker
1 g saffran
1 tsk salt
2 ägg
4-5 dl mjöl
1 tsk bakpulver

Blanda mandel, socker, stött saffran, salt och ägg. Rör samman och blanda i mjölet (med iblandat bakpulver) undan för undan. Jobba till en smidig deg och rulla ut till tre långa korvar. Lägg på smord plåt och pensla med äggvita. Grädda ca 20 minuter i 180 grader. Sänk ugnen till 100 grader. Ta ut och skär dem till små skorpor och ställ in i ugnen igen. Låt dem torka till i ca 40 minuter.

Klart!




Snickers
 
350 g jordnötssmör
2 dl sirap
9 dl corn flakes
200 g mörk choklad

Smula sönder corn flakes i en bunke. Värm upp jordnötssmör och sirap, det ska ej koka. Blanda ner smeten i de krossade corn flakes och rör samman. Bred ut på en bakplåt med bakplåtspapper. Smält chokladen över vattenbad och bred ut över corn flakes-blandningen. Ställ kallt. Skär den kalla "rutan" i mindre bitar. 

 Klart! Nu kan du gå iväg på glöggfest och ha med dig hemmagjorda gåvor som dessutom går att äta!

Kalastider

Jag nämnde tidigare att alla puréer här hemma skänker mig inspiration till vidareutveckling. Nu när kalastiden har inträtt i familjens årsschema så behövs det bakas en hel del och här har puréerna fått hjälpa till.

Cupcaketrenden har ju hängt i ett tag nu, men det tar alltid lite längre tid för mig innan jag har fattat tjusningen med vissa trender och när jag väl fattat så är fenomenet ganska blasé. Det gör mig inget! Jag har gjort cupcakes och till min smörkräm använde jag mig av mangopuré för både smaken och färgens skull. På så vis slipper man undan alla konstgjorda färger, vilket ju alltid känns bra i mammahjärtat.

Så här gjorde jag:

Muffinbasen:

100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1 tsk malen kardemumma
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl mjölk

Vispa ägg och socker så det blir fluffigt. Tillsätt det smälta smöret (som vid det här laget ska vara svalt). Tillsätt de torra ingredienserna och tillsätt mjölken i slutet. Häll upp i muffinformar. Grädda  ca 15 minuter i 175° (varmluft).

Smörkrämen:

50 g smör
1 msk mangopuré (finns att köpa på barnmatsavdelningen i mataffärerna)
1 msk florsocker

Vispa det rumstempererade med de andra ingredienserna och spritsa ut på dina avsvalnade muffins!

Körsbärskompott a la Ernst

Att vin och kanel fungerar fint tillsammans vet alla glöggälskare och detta har även familjens vän, Marianne (som vi även har broccolisoppan att tacka) bevisat för mig då jag fick vinlikör som skulle hällas över glass och grädde för att sedan toppas med malen kanel. Ja, om vin och kanel funkar fint tillsammans så kan det inte bli dåligt om man kombinerar det med körsbär! När jag såg Ernst Kirchsteigers recept på körsbärskompott tänkte jag direkt på Mariannes efterrätt och blev sugen på att testa denna kompott. Jag har ju så många gånger tänkt att göra kompott eftersom det väcker minnen från min barndom hos mormor och morfar. Då Ernst och mina släktingar bor så nära varandra i Österrike, så känner jag mig besläktad med honom, så jag tycker att hans kompott passar in här. Jag har ändrat lite i receptet, så om du vill köra Ernst hardcore, så kan du se hans recept här .

Gör så här om du vill smaka denna goda kompott:


1 l körsbär (går bra med frysta)
1 dl socker
3 dl rött vin
1 kanelstång
finrivet skal från en apelsin
maizena


Lägg bären i en kastrull och häll på vin, socker, kanel och apelsinskal. Koka upp och låt sjuda några minuter. Red med maizena. Låt svalna och servera med glass och vispad grädde. 

Denna dessert är så enormt smidig att göra och är klar på ett nafs! Mums!

Topfenknödl

Diskussionen kring topfen och om det var kvarg eller keso gick över till projektet Topfenknödl. Det började med att jag satt hemma hos mamma och tittade på ett österrikiskt matlagningsprogram (mamma och pappa har österrikisk tv, vilket gör mig enormt avundsjuk) där två galna österrikare lagade julmat. Dessa män lagade mat lika entusiastiskt som tvförsäljare säljer sina produkter på TV-Shop. Skulle TV-Shop sälja mat skulle dessa herrar vara perfekta. För att komma tillbaka till ämnet så lagade en av dem Topfenknödl med nougatfyllning. Mamma hängde över min axel och drömde om alla topfenknödlar hon hade ätit i sin barndom och om hur goda de var. Jag själv hade inte ätit dessa små, klotrunda delikatesser. Man kanske skulle försöka sig på det!

Ja, så började funderingarna kring vad topfen är? Jag vet fortfarande inte om det är keso eller kvarg. När syrran kom på besök beslöt vi oss för att testa göra topfenknödl på kvarg (nästa gång testar jag med keso) och så här gick det till:

Detta är receptet på Topfenknödl från mammas gamla hemkunskapsbok:

40 gram smör
1-2 ägg
2 skivor vitt bröd (ta tre om skivorna är mindre eller tunt skivade)
lite mjölk
300 gram topfen (vi tog kvarg)
120 gram mannagryn


1 msk rapsolja
2 dl skorpströ

Notera formen

Vispa det rumsvarma smöret så det blir fluffigt. Tillsätt ett ägg i taget och vispa ordentligt. Skär brödet i små tärningar och mjuka upp det med mjölk. Ös nu ner kvargen, det fuktade brödet och mannagrynen och vispa ihop till en jämn smet. Låt smeten vila en halvtimme.

Koka upp lättsaltat vatten i en stor kastrull och forma smeten till små, runda klimpar (så gott det går) och stjälp ner dem i det kokande vattnet. Låt dem koka i 10-15 minuter (beroende på storlek) och hetta upp oljan i en stekpanna under tiden. Häll skorpströ i pannan och rosta tills det är gyllenbrunt. Knödlarna ska sedan vändas däri. Servas sedan med florsocker och gärna tillsammans med en kompott eller glass. Du kan även använda topfenknödl som bas till Früchteknödln. Då behöver du bara trycka en jordgubbe eller plommon in i mitten. 

Så här gick det för oss:
Det var kladdigt! Syster och jag kom fram till att smeten skulle bli lite mer lättarbetad om man hade i mer bröd. Våra brödskivor var ganska små, så där finns det nog lite spelrum. Då smeten var lite kladdig var det inte lätt att få dem riktigt runda. De galna kockarna använde en glasskopa vilket kanske kan underlätta.

Resultatet:
Det var gott! Mamma hörde rykten om att jag och syster skulle göra knödlar. Efter en stund kunde hon inte hålla sig utan ringde och undrade om inte hon och pappa också kunde få smaka. Knödlar är något speciellt för oss österrikare. Särskilt av det söta slaget.

Syster och jag fick tummen upp av mamma och pappa, vilket gör att jag ser det som ett lyckat projekt. Däremot tycker jag nog att man ska trycka in en frukt eller lite nougat. Då blir det nog ännu mumsigare! Lite socker i smeten tillsammans med rivet apelsinskal kan nog också förhöja smaken på dessa små klimpar!

Systers Erdbeerenknödl!

Tänk så underbart det är när man blir överraskad av sin kära syster med en mumsig, österrikisk efterrätt. Så var fallet när jag och sonen fick besök av syster och hennes lilla dotter. Jag kunde lugnt luta mig tillbaka när syrran fixade det sista innan jag kunde avnjuta denna klassiska efterrätt från hemlandet. Min syster jobbade med något som man i Österrike kallar för Brandteig, vilket innebär att degen förbereds genom att kokas upp. Så här beskriver syster yster arbetsgången:

Detta behövs:
7,5 dl mjöl
5 dl mjölk
150 gr smör
1 dl socker
10 äggulor(mamma brukar skälla på mig för att jag inte spar vitorna till att göra maränger så det är bäst att jag tipsar dig om att om du spar äggvitorna så kan du göra maränger;)

Gör så här:
Koka upp mjölken, smöret och sockret. Rör sedan ner mjölet under kokning. Därefter låter du gägget svalna innan du rör ner en äggula i taget.Nu ska du rosta skorpströ i en stekpanna så de blir bruna o fina. Koka upp rikligt med vatten. När du nu ska börja forma de här små klumparna är det viktigt att du blöter händerna annars fastna smeten i hela näven. Ta en handfull med deg och ...tryck ner en frusen jordgubbe, forma till en boll och låt dem sjuda i vattnet till dess att de börjar flyta+ lite till. Fiska upp dem en i taget och rulla dem i skorpströt. FÄRDIG! Servera med florsocker på!

Aprikoser ska det va om man gör dem på riktigt. Jordgubbar är dock mycket godare om du frågar mig.


Ja, precis som syster skrev så är det mest traditionellt att använda aprikoser. För österrikare så är denna efterrätt mest känd som Marillenknödln. Själv väntar jag på att mina plommon ska mogna. Då ska jag själv göra denna efterrätt för första gången. Inlägg kommer senare!

Kirschkuchen

Det bakas för fullt i huset! Denna gång har jag bakat med körsbär. Jag börjar själv tycka att det tjatas lite väl mycket om körsbär i min blogg, men bara för det tar vi i från tårna och bakar en Sandkuchen med körsbär. Om du har läst mina tidigare blogginlägg så kanske du känner igen denna kakbas. Det är ett recept från mammas urgamla hemkunskapsbok som jag tidigare använt för att baka med plommon. Nu var det körsbärens tur.

Jag upprepar receptet till Sandmasse:

1 ägg
50 g mjöl
50 g smör eller margarin
50 g socker
1 knivsudd bakpulver

Detta recept multiplicerade jag med fem för att fylla en plåt, men det hade nog blivit bättre om jag gjort lite mer smet... Så använde jag 400 g urkärnade och delade körsbär.

Smält smöret och vispa ihop ägg och socker. Vispa ner smöret som har fått svalna lite och blanda sedan ner resten av ingredienserna. Häll smeten i en bröad form och sprid ut bären ovanpå. Grädda i 180 grader tills kakan får fin färg och inte kladdar.

Mammas tips här är att dela på äggen och vispa äggvitorna för sig till hårt skum och sedan blanda ihop med resten av smeten. På så vis får man en fluffigare kaka. Själv följde jag mammas tips, men lyckades att krossa ett ägg totalt, vilket gjorde att jag fick äggula bland resten av äggvitorna. Inte bra. Men är man lite mer försiktig så blir det nog bra!

Mohnkuchen

Nu när jag har fått vallmo så måste det ju genast användas! När goda vänner kom hem till oss och försåg oss med god mat passade jag på att rota fram Marias goda recept på vallmokaka. Kakan fungerar egentligen som en bas och kan användas på en drös olika vis. Smält mörk choklad eller gör en creamcheesesmet som topping eller använd den som en bas för en tårta. Det går att variera denna kaka i oändlighet!

Marias recept är egentligen byggt på ett koppsystem, men jag tror att jag har omvandlat det på egen hand. Det var så länge sen jag skrev receptet i min receptbok, så jag minns inte längre. Med dessa mått får du i alla fall en kaka som är lagom för åtta till tio personer.

Gör så här:

3 ägg
2, 5 dl socker
2,5 dl krossad vallmo (svart)
2,5 dl mjöl
2,5 dl naturell yoghurt
1,25 dl rapsolja
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Vispa ägg och socker poröst. Blanda de torra ingredienserna och vispa ner blandningen i äggsmeten. Blanda i resten av ingredienserna och häll smeten i en bröad form. Grädda i 180 grader i ca 30min.

Till kakan serverade jag vispad grädde och urkärnade körsbär. Man kan inte få nog av dessa underbara bär!

Souvenirer

När nära och kära åker iväg på semester till Österrike väntar jag alltid tålmodigt på att de ska komma hem. Inte för att jag är avundsjuk och tycker att de bör komma tillbaka så fort som möjligt utan för att jag är så fräck att jag ber dem köpa hem lite smått och gott. Förra året när min äldsta syster var på semester i Österrike fick jag Semmelwürfeln, Maggi och Drehunddrink, vilket ni kanske läste om. Detta år var min nästäldsta syster iväg med familjen och kom hem med en fantastiskt åtråvärd vara: Mohn. Malen, svart vallmo.

Mohn är vanligt förekommande i tyska och österrikiska bakverk, men av någon anledning är det helt okänt i Sverige. Jag har flertalet gånger försökt hitta svart vallmo i en matvaruaffär här i Sverige, men det verkar vara helt omöjligt. Frågan är om man här hemma i Sverige tror att man kan producera fuffiga grejer med vallmon om man kan köpa det i större mängder. Skulle någon veta hur man får tag på detta i Sverige, så får ni mer än gärna dela med er av informationen. Jag vore evigt tacksam!

Kära syster fick även med sig Drehunddrink! Precis som förra året var det sonen, och inte jag, som avnjöt denna nostalgidryck. Jag drack dock sista slatten, vilket sonen upptäckte och tillrättavisade mor, som sig bör:
– Fick inte dricka upp!!
Ja, han hade ju rätt, men jag trodde att han hade valt bort den sista slatten... Men jag kan tack vare min man åtgärda mitt misstag. Maken hittade den mycket trevliga sidan:

Shop in Austria

Nu kan jag ju köpa lite av de där varorna som jag saknar utan att vara beroende av att nära och kära åker till Österrike eller Tyskland. Nu kan jag beställa hem vid festliga tillfällen!

Hurra!

Saft

Ja, saft känns ju inte särskilt österrikiskt. Dock tar jag tillfället i akt att blogga om mitt saftande eftersom allt började med körsbär. Min körsbärslikör är sen länge färdig, men inte till mycket glädje för mig. Jag dricker inte för tillfället. Saft, däremot, dricker jag mer än gärna. Då sommaren verkar slå ett körsbärsrekord måste jag komma på saker att göra med dessa fantastiska bär. Visserligen slinker de ner lätt precis som de är, men nackdelen är att man kan få väldigt ont i magen om man äter för mycket av dessa bär och dessutom dricker ordentligt med vatten till. Det är något min mor ofta varnat mig för. Ät aldrig mängder av stenfrukt om du hade tänkt att konsumera ordentligt med vatten därtill. It's a big no-no!


Så här gick jag tillväga när jag gjorde min saft:

1 kg urkärnade körsbär (mamma menade att jag skulle behålla kärnorna för att få ut så mycket smak som möjligt, men det sket jag i)
1/2 vaniljstång
3 dl vatten
6 dl socker
1 krm natriumbensonat


Börja med att koka vatten, vaniljstång och bär i cirka en kvart. Mosa gärna till bären så att all härlig saft kommer till sin rätt. Låt det sedan silas genom en saftsil. Blanda socker och saften från bären. Koka upp och låt sjuda i fem minuter. Glöm inte att skumma saften. Låna lite av den varma vätskan och blanda ut natriumbensonaten däri och häll tillbaka. Fyll saften i rengjorda flaskor.

Så här i efterhand kan jag väl känna att vaniljsmaken tog överhand och att saften var liiiite för söt. Min man skulle nog vilja säga att det smakade alldeles för mycket vanilj. Jag blev besviken att det inte smakade mer körsbär. Mamma hade nog rätt. Kärnorna skulle kanske ha varit med.

I min trädgård frodas även en halv svartvinbärsbuske och en svartvinbärsbuske som har övertagits av hallon. Tillsammans med mina fina smultron och körsbär fick de komma ihop sig för att bli min saft nr 2. Min blandsaft. För att sona mina körsbärssynder behöll jag körsbärens kärnor. Så här gör man min blandsaft:

1 l blandade bär
1 l körsbär (ej urkärnade)
3 dl vatten
4 dl socker
1 krm natriumbensonat


Upprepa samma steg för att uppnå körsbärssaft (fast med dessa ingredienser). 





Mamma hade rätt. Behåll kärnorna! Sonen uppskattade blandsaften och där var ju kärnorna kvar. Saften passar ju självklart perfekt i trädgården tillsammans med lite småkakor.