Ernst och jag!

Ja, men den däringa Ernst är ju inte alls tokig! Tänk att jag har en så okänd connection med denne kände tv-profil. Detta upptäckte jag när jag avnjöt Jul med Ernst på TV4. Hans och mina släktingar är i princip grannar. Nästan. Det är cirkus 20 kilometer och en faslig massa människor mellan dem, men ändå!

Ernst och jag borde laga mat tillsammans.

Fjärde advent och färdig likör

Advent, advent,

ein Lichtlein brennt!

Erst eins, dann zwei,dann dreidann vier, 

dann steht das Christkind vor der Tür.

Nu är det inte långt kvar till jul, och här hemma är julstämningen på topp. Egentligen jobbar jag ytterligare två dagar, men min hjärna är redan inställd på semester. Granen är pyntad, julkakorna är bakade och uppätna, julgodiset är fixat men ännu inte uppätet och nästintill alla klappar är inhandlade. Nu kan lugnet lägga sig över oss som en skön filt. 

Vad passar då bättre, så här års, än lite middag med nära och kära? Min kära farmor, farfar, faster, farbror, mor och far kom på försenad födelsedagsmiddag. Höjdpunkten var när min hett efterlängtade körsbärslikör fick äntra kökets varma vrå. Från kylan i garaget till värmen i köket. Resultatet var över förväntan. Likören var både söt och len. Inte alls hysteriskt stark, som man annars kan tro. Innan likören kunde avnjutas fick likören silas genom ett kaffefilter för att slippa grumlig dryck. Körsbären var lite väl spritfyllda, därför blev de en liten present till rara kollegor. Min kollega, som är fantastiskt duktig i köket, tipsade om att man kunde blanda bären med lite fluorsocker för att utvinna mer likör. Detta kan man sedan blanda ihop med resten av likören. Detta fungerar dock enbart om bären är urkärnade. 

Weihnachten

Ich muss euch sagen, es weihnachtet sehr!

                                                                           Theodor Storm

Ja, nu har nog ingen missat att julen står för dörren. I Österrike säger man till barnen att änglarna, uppe i himmeln, jobbar för fullt med att snickra leksaker och att baka kakor. Jag kunde inte låta bli att bli lite nostalgisk när sonen och jag pyntade julgranen med små träänglar. Änglarna är så fantastiskt söta i sin enkelhet och ser ut precis som de änglar som prydde mina barndoms julgranar. 

Egentligen bryter jag mot de österrikiska jultraditionerna genom att klä julgranen tillsammans med sonen och egentligen bör jag få honom att tro att Christkindl kommer med julgranen pyntad och klar. Jag minns själv hur mamma och pappa ringde i en liten glasklocka när det var fritt fram för oss att komma och skåda den vackra granen som mamma och pappa så hysteriskt pyntat i hemlighet. När vi flyttade till Sverige förvirrade jag mina klasskompisar genom att försöka pracka på dem mina historier om en ängel som kom flygandes med en pyntad gran. Konstigt nog köpte de inte mina historier. 

Enligt österrikisk sed så kläs granen kvällen innan julafton (när barnen gått och lagt sig), men själv är jag lite för otålig. Granen sprider ju mest glädje innan och under jul. Efter jul har jag alltid god lust att kasta ut granen och välkomna våren. Lite tidigt att hoppas på att våren ska komma så fort, men hoppet är ju en fantastisk grej!

Schweinsbraten

Slow food is da shit!

Det doftar ljuvligt från ugnen. Där inne bubblar fläskkotletten ikapp med lök, vitlök och kummin för att slås ihop till en enkel och smidig söndagsrätt. Slow food behöver inte vara krångligt! Schweinsbraten är allt annat än knepig och gör att söndagen kan läggas på trevligare saker än att röra om i grytor eller wookar. Själv bloggar jag!

Recept:

ca 1 kg fläsk (jag tog hel fläskkotlett då det blir lite saftigare, men du kan lika gärna ta skinkstek)
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
3 tsk kummin
lite vatten
salt och peppar


Salta och peppra kotletten och lägg den i en ugnsäker form. Skiva löken och vitlöken och lägg kring kotletten. Häll på lite vatten och strössla över kumminfröna. Ställ in i ugnen på 170° och låt sakta stekas tills köttet uppnår 75 °.


Schweinsbraten smakar absolut bäst med Semmelknödel, men denna gång käkar vi rotfrukt i ugn till köttet. Gott som fasen och lite nyttigare.

Det är redan andra advent och i morgon är det Nikolaus! Då firar vi österrikare med att ge varandra små presenter (traditionellt ska det vara nyttosaker) och lite choklad.

Vanillekipferl, Vaniljhorn

Advent, advent. Ein lichtlein brennt...

För de som inte är tyskspråkiga kan jag bara meddela att ett ljus brinner (vilket får ni räkna ut själva) och att julstämningen är på topp!

Ett alldeles lagom julpyssel är att baka småkakan Vanillekipferln. De är fantastiskt enkla att göra, de smakar gott och så är de är söta, små juldekorationer! I Österrike är detta ett givet inslag i julmyset. Mamma och pappas vännina Maria gör de godaste Vanillekipferln. Hennes hemlighet är att låta kakorna "ligga till sig" lite. Det gör inget om kakorna inte är nybakade, de är till och med godare om de inte är det. Med andra ord kan du börja ditt julbak tidigt! Dessvärre hittade jag inte Marias recept, men i mormors receptbok fanns receptet på Vanillekipferln prydligt utklippt och inklistrat. Mormors receptbok är väl använd, vilket syns på fläckarna som nu har fått fler fläckkompisar.

  Som vanligt är receptet måttangivet i gram, så min nya bästa vän, vågen, fick rotas fram.





Recept på Vanillekipferl:

240 gram mjöl

180 gram smör

60 gram strösocker

100 gram malda mandlar

Vaniljsocker och florsocker

Skiva ner smöret i mjölet och arbeta ihop. Blanda socker och malda mandlar som du sedan arbetar ner i resten av degen. Jag och sonen skållade mandlarna innan jag körde dem i en mixer. Man behöver verkligen inte skålla dem, men jag tycker att kakorna blir finare om man avlägsnar skalen. När degen är slät och fin är det dags att forma degen till små krokar, vilket tar lite tid, men har du tålamod så blir det riktigt fint.   Lägg krokarna på en osmord plåt och grädda dem i 180° tills kakorna får en fin gul färg. Grädda dem inte för länge. Då blir de spröda och går lätt sönder.

  När vänd kakorna i vanilj- och florsockerblandningen medan de fortfarande är lite varma.

Själv tyckte jag att jag var smart när jag gjorde dubbel sats av degen. Efter halva degen var jag lagom less och hade hunnit ångra mig tio gånger om. Det var då jag kom fram till att man gör kakorna riktigt små så att folk ska skämmas lite när de är inne på sin femte, trots att fem små kakor är lika mycket som en normalstor kaka. Kanske lite överdrivet, men de kändes väldigt små när jag rullade närmare 180 småkakor....

Men nu är det bara att avnjuta kakorna och kom ihåg att de är som godast om några dagar!

Konsumenttest, Hasselnötsstjärnor

I morgon är det första advent och när man ser sig omkring jobbar alla för att komma i rätt stämning. Dessvärre kan ju all stress kring jul orsaka en julovilja och den där julkänslan infinner sig aldrig, kanske just för att man stressar så mycket. Det behöver inte alltid vara top of the line. Det går att fuska. Jag älskar att fuska. Denna gång fuskade jag på Lidl.

För mig räcker det med en lite sväng på Lidl för att känna att julen är kring hörnet. Den österrikiska julen. Det finns så otroligt mycket krimskrams att kika och klämma på. Det är långt ifrån allt som man vill ta med sig hem, men jag minns min mormor vars största hobby var att fynda billigt krimskrams. Affärer som dessa var hennes passion. Denna gången fastnade jag för sötsaker och köpte hem julkakor, för att skjuta upp julbaket en aningen och för att först komma till rätta i familjens nya kök. Favorina Hasselnötsstjärnor fick därför följa med hem.

Konsumenttestets resultat:

När nära och kära vänner kom över på lite kvällsfika fick kakorna också komma fram. De små hasselnötsstjärnorna smakade just som tyska/österrikiska småkakor brukar göra, så för mig var det en behaglig känsla som bredde ut sig i magen. Sonen älskade kakorna och ratade till och med de givna ballerinakexen, vilket säger en hel del. Mannen och hans barndomsvän D-man var däremot inte lika imponerade och D undrade om hade spruttat tandkräm på kakorna. Man torde tro att D-mannens tandkräm inte är som alla andras. 

Helt okej enligt mig, suveräna enligt sonen och nja enligt mannen och D-mannen.

Ombyggnationen

Innanför den fladdrande plastgardinen

För er som kikat in och läst mina inlägg har kanske märkt att det inte har hänt så mycket här på väldigt länge. Min inspiration försvann tillsammans med köksinredningen som snällt fick flytta ut i garaget och har gömt sig väl tillsammans med allt annat bråte. Det positiva är att körsbärslikören har fått sällskap.

Vi har varit utan ett riktigt kök på länge och nu i helgen har vi varit helt utan kokplatta och ugn. Istället har vi haft ett inplastat rum som snarare påmint om en temporär obduktionssal än ett kök... Det har inneburit hämtmat och helfabrikat som smidigt skjutsats in i micron, men som smakat allt annat än spännande. Findus schnitzel smakar helt enkelt inte schnitzel. Ingen österrikare skulle kunna luras till att tro att denna underliga matlåda skulle vara en "redig" schnitzel.

Nu börjar jag se en ljusning. Förra veckan har världens raraste snickare jobbat häcken av sig för att få färdigt vårt fuktskadade kök, men sånt tar tid. Därför får vi snällt vänta. Förhoppningsvis ska köket vara färdigt i början av veckan, vilket förhoppningsvis ska innebära att det händer lite mer här på bloggen. Det börjar trots allt närma sig advent, och då finns det mycket spännande man kan göra i köket.