Det steierska guldet

Från vackra Steiermark i Österrike kommer Kürbiskernöl, en smakrik olja som framställs genom pressning av speciella pumpakärnor. Steirarna har under årens lopp förädlat pumporna så de fått fram en pumpa med mjuka kärnor. Dessa förvandlas till en alldeles egen olja som har en alldeles egen smak, grön-brun färg och en mängd användningsområden.

Som liten rynkade jag näsan när mamma blandade ihop salladen med kürbiskernöl och äppelcidervinäger. I dag roffar jag åt mig så mycket jag bara kan om den är blandad med denna fantastiska salladsdressing. Inte nog med att salladen smakar gudomligt, den blir vackrare dessutom! Kürbiskernöl finna att köpa på nätet, men fraktkostnaden tar udden av nöjet. Åker du till Österrike, så får du inte missa att köpa med dig en flaska!

När jag köpte min kürbiskernöl fick jag med mig ett yttepyttelitet häfte med recept. För mig var användningsområdet begränsat till sallader. Tydligen passar kürbiskernöl fint ihop med efterrätter, något som verkligen förvånade mig. Glass med kürbiskernöl måste ju självklart testas, men denna gång lagade jag Steirischer Risotto

Ingredienser:

40 g smör
1 lök
350 g risottoris
2 dl vitt matlagningsvin
ca 7 dl grönsaksbuljong
1 dl parmesanost
1 msk kürbiskernöl
salt och peppar
basilika

Gör så här:
Koka upp buljongen i en mindre kastrull. Smält smör i en större kastrull och låt den finhackade löken puttra i smöret. Tillsätt risottoriset när löken är mjuk och stek på snabbt. Häll i vinet och låt det puttra. När vätskan har minskat en aning och kokat ihop med riset så häller du undan för undan buljong över riset. Kom ihåg att röra ofta, så det inte bränner fast. När riset har kvar lite av kärnan blandar du ner den rivna parmesanen, häller på kürbisoljan och blandar ner den finhackade basilikan. Kürbisoljan förhöjer smaken och ger risotton en vacker grön färg! Servera som den är eller lägg till valfritt tillbehör.

Smaklig måltid!

Österrikeresan- Vielen dank an Mama und Papa!

Det var nio år sen sist jag besökte mitt kära Österrike, vilket i min värld är alldeles för länge sedan. När mor fyllde 60 bjöd hon in oss på en resa till Steiermark i Österrike, som bjöd på vackra vyer och god mat. Det vore verkligen skamligt om jag inte passade på att dela med mig av de kulinariska upplevelserna.

För mina barn var Österrike en sagas värld- något som mamma bara pratade om. Vi hade länge avvaktat resan till Österrike eftersom vi var rädda att den långa bilresan skulle bli låååång skrik- och gnällresa. Mannen och jag blev bevisade motsatsen när två små gossar härdade ut fyra långa dagar i bilen (två ner och två hem). I södra Tyskland undrade äldste sonen om han inte skulle få se några berg snart. Jag kommer aldrig glömma hans stumma beundran när han såg de molnbeklädda bergen och menade att han aldrig sett nåt så vackert. Gång på gång blev vi överbeträffade när vi åkte mellan berg och bergssjöar i Steiermark!

Huset mina föräldrar hyrt låg idylliskt högt uppe bland bergen, nära till vandringsleder, trevliga restauranger och andra spännande utflyktsmål. Ena dagen besökte vi den turisttäta stadenHallstatt i  Salzkammergut. Staden var en viktig stad på grund av det naturliga saltet som blev en viktig handelsvara. Här var det möjligt att med en bergsbana komma upp till saltgrottorna, men vi nöjde oss med att spatsera i den vackra stadskärnan. Det räckte gott och väl att titta på de vackra husen och se hur molnen steg upp för bergen. Jag kan varmt rekommendera ett besök till denna vackra stad, men räkna med många turister. Många.

När vi inte lekte stadsturister, lekte vi istället vandrare. Alldeles intill låg det massiva berget Grimming. Jag bör nog inflika att man upplevde att det låg alldeles intill eftersom det var ett pampigt berg. När man började vandra mot berget upptäckte vi att det var långt till Grimmingen. Istället tog vi den lilla bergsknallen som tornade upp sig innan Grimming. Att kalla det för bergsknalle kändes plötsligt helt fel när vi klättrade uppför. Vissa partier var stegbeklädda för att möjliggöra en uppstigning. Väl uppe med darrande ben väntade en magnifik utsikt och maxad svindelkänsla. Vissa av oss tryckte sig mot de betryggande trädstammarna för att inte behöva titta rakt ner i närmsta dal. "Herrgott, die Welt ist schön" stämmer helt in på denna vy.

 

Vid nedstigningen belönades vi av den bästa restaurangen med den vackraste utsikten och helt klart den bästa maten! För dig som ska besöka Österrike vill jag här understryka att ett besök till

Gasthof Dachsteinblick är värt ett besök.

Kaspressknödelsuppe

Kycklingfilé panerad i Kürbiskärnor

Lauchcremesuppe

Mohntopfenkuchen

Schweinsbraten med Semmelknödln och Sauerkraut

När vi skulle åka hemåt igen var det en nödvändighet att besöka flertalet affärer för att tillgodose årets behov av Österrikiska varor. Jag misstänker att jag har handlat alldeles för lite, men det ger mig en anledning till att åka tillbaka till Österrike. Något som vi alla i familjen är rörande överens om!




Tusen tack kära mor och far att ni bjöd in oss till denna resa och att vi fick möjligheten att avnjuta en vecka tillsammans!

Es blüht der Holunder

Es blüht der Holunder

Den ganzen Sommer mitunter,

Jedoch die Liebe,

Die blüht s'ganze Jahr

När Leopold sjöng om Salzkammergut, i min älsklingsfilm Zum Weißen Rößl från 1960, undrar jag bara vad det är för krutfläder de har i Salzkammergut. Jag har då inte varit med om att jag fått njuta så länge av fläderns fägring. Däremot känns det som om årets flädersäsong pågått längre än vad den brukar. Det innebär att jag äntligen fått tummen ur och göra Holunderpfannkuchen. 

Mamma har varje år, sen jag och mannen införskaffat hus med en stor fläderbuske, pratat drömskt om sin barndoms Holunderpfannkuchen. Mormor har då aldrig bjudit mig på fläderpannkaka, men jag har ett vagt minne av att gå och plocka fläder med mormor och morfar. Kanske minns jag just denna gång för jag blev smått oroad när flocken splittrades i fläderyran. Jag måste nog fråga mina systrar vad som egentligen hände.

Det är inget svårt att göra en Holunderpfannkuchen. 

Plocka några blomklasar som du sköljer försiktigt och låt dem torka till lite. Vispa ihop en pannkakssmet (se receptet här nedan). Bryn smör i en stekpanna och häll på det dubbla mot vad du hade gjort om du gräddat en vanlig pannkaka. Klipp loss blommorna och strö ut över pannkakan. Vänd och grädda den andra sidan med blomklasarna. Servera med florsocker

(1 portion)

1 ägg

1 dl vetemjöl

2 dl mjölk

en gnutta salt

Jag blev nog lite förvånad över smaken. Flädern hade en aning aniskaraktär och inte den distinkta flädersmaken som jag förknippar med flädersaft. Kanske är det för att man är så van den smakkombinationen att man förknippar fläder och citron per automatik... Det goda bestod mer i att äta en riktigt tjock pannkaka med florsocker. Österrikisk florsocker, såklart!

Sanis Grießnockerlsuppe

Ibland är det så lyxigt att man får österrikisk mat. Denna regniga dag får vi Grießnockerlsuppe av Linköpingssyrran! Ska även testas hemma!

Frankfurter kranz till far

Mitt i sommaren fyller far och då är det klart att det ska firas med buller och brak. Vi passade på att fira honom nu vid midsommar. Förr om åren blev midsommar en svensk ö i den österrikiska sommaren. Vi firade svensk midsommar med vännerna nere i Österrike. Nu fick det bli en österrikisk ö i den svenska sommaren. Jag frågade mamma vad pappa gillade i tårtväg när vi bodde i Österrike. Mamma gav mig en österrikisk bakbok och lotsade mig till Frankfurter Kranz. Ja, kakan är inte österrikisk, men minnena är.

Ska man baka Frankfurter Kranz gäller det att ha ordentligt med tid. Det är inte svårt att göra kakan men det är många moment. Sen gäller det att läsa receptet noggrant. Utan att fundera på vad Stärkemehl är för nåt bytte jag ut det mot vanligt mjöl. Ingen bra idé. Min kaka blev snygg, men torr. Stärkemehl är maizena, så se till att använda det!

Så här ska man göra:

Kakan:

150 g margarin eller smör

175 g socker

4 ägg

1krm salt

Citronzest från en citron

200 g mjöl

100 g maizena

2 tsk bakpulver
 (4tsk aprikosmarmelad)

Smörkrämen:

4 portioner Marsánkräm

250 g smör eller margarin

Krokant:

125 g finhackade mandlar

1 tsk smör/margarin

60 g socker

Topping:
Krokant
1 dl vispad grädde
cocktailkörsbär

Vispa margarin och socker poröst för att sedan tillsätta ett ägg i taget. Vispa smeten luftig och blanda sedan i citronzesten, salt och det blandade mjölet med bakpulvret. Grädda 50 minuter i 175 grader. Låt kakan svalna och skär den så att du får tre lager.

Koka upp marsánkrämen och låt den svalna. Se till att marsánkrämen och smöret har samma temperatur när det vispas ihop så att det inte skär sig!

Hacka mandlarna, smält smöret i en stekpanna och tillsätt socker. Låt sockret få lite färg innan du häller på de hackade mandlarna. Rör runt i stekpannan tills du får fin färg. Låt detta svalna innan du häller det över kransen!

Stryk på aprikosmarmelad tunt på första kaklagret och bred ut ett lagom tjockt lager av smörkrämen. Lägg på nästa kaklager och stryk ut ytterligare ett tunt lager aprikoslager och smörkräm. Lägg på toppen och stryk smörkrämen över hela kransen. Strössla över krokant och spritsa små klickar grädde som du toppar med cocktailkörsbär. 

Malakofftårta

För dem som läst tidigare inlägg så har ni kanske stött på min tiramisú och då fick jag tipset av min kära bloggvän, Mimmie att testa Malakofftårta. Ja, den bakelsen har ju en given plats på den österrikiska konditorihyllan.

Till min stora glädje hade mor och far direktimporterade Biskotten från Österrike. Dessa la jag
vantarna på och då romen är från Österrike så känns det som om det inte kan annat än platsa på den här bloggen.

Malakofftårta ser väldigt avancerad ut och ger vilken meny som helst stjärnstatus när man serverar denna tårta som efterrätt. Mor var mycket nöjd när jag erbjöd mig att göra Malakofftårta vid en av våra familjesammankomster. Jag hade just köpt spritsermunstycken så nu fick jag tillfälle att öva i att spritsa grädde. Mycket grädde blev det. Kanske mer än vad sig bör men man bör inte heller hindras när entusiasmen flödar! Testa du och snåla inte med grädden!

Gör så här:

180 g smör eller margarin
200 g florsocker
4 äggulor
180 g skållade och malda mandlar
1,5 dl grädde
ca 50 Biskotten
mjölk och rom 

Garnering (fast jag tog mig lite friheter och gjorde på mitt vis. Bara en massa grädde och marsipandekorationer)
2,5 dl grädde
mandelspån 
cocktailkörsbär

Vispa det rumstempererade smöret med sockret. Tillsätt äggulor undan för undan. Rör ner mandlar och grädde. Doppa sedan dina Biskotten i mjölk- och romblandningen (cirka 2 msk mjölk och en
generös skvätt rom) och lägg dem i botten på en form med löstagbar botten. Smeta på ett lager av mandelkrämen och lägg ett nytt lager med kex och på med ytterligare ett krämlager. 

Vispa grädde och garnera! Vissa pryder kanterna med biskotten, vilket ser fantastiskt snyggt ut, men jag tyckte att det var alldeles för knepigt.

På youtube kan man hitta instruktionsvideor. En fantastisk tillgång som inte bör underskattas.

Hostmedicin på österrikiskt vis

Ja, granskotten var ju plockade och blötlagda (tänkte göra mig av med de små baggarna), så det var inget annat att göra än att köra igång med hostmedicinen. När mamma är bortrest och man inte kan rådfråga husmodern får man ta saken i egna händer och börja surfa. Vad gjorde man innan internet? Den frågan fick jag av en rar elev när vi hade djupa mediediskussioner. Hon frågade mycket försynt hur man närmade sig det andra könet innan internet och facebook. Denna fråga hade man inte kunnat besvara med en enkel mening, men jag sa att det faktiskt gick och nog hade det väl gått att göra hostmedicin utan internet. MEN när vi ändå har internet att tillgå så skulle det ju vara dumt att inte utnyttja det! Tack internet för att du leder mig till ORF (Österreichischer Rundfunk) och experten Prof. Hademar Bankhofer. Min hostmedicin följer hans instruktioner. Är du tyskspråkig kan du läsa mer om Bankhofer här:

ORFs information om hostmedicin

För att göra hostmedicinen behöver du endast 500 g granskott, 1 kg rörsocker och en eller flera rymliga glasburkar. Börja med ett lager skott och häll över ett lager socker. Skottlagret dubbelt så tjockt som sockerlagret. Fortsätt att varva granskott och socker tills burken är full. Se till att avsluta med ett lager socker. Förslut burken och ställ den i ett soligt fönster. Enligt Bankhofer ska det stå två veckor, men på andra sidor står det att de har låtit burken stå längre än så.

Man hade nog kunnat trycka till skotten och sockret mer för att få ner mer i burken. Redan dagen efter hade sockret smält en hel del och innehållet hade sjunkit ner betydligt. Nu är det bara att vänta med spänning på resultatet! Min hostmedicin får stå i det inglasade uterummet där det är riktigt varmt och gott. Goda förutsättningar, med andra ord.