onsdag 25 augusti 2010

Fortsättning på körsbärslikören

Nu har det snart gått fyra veckor sen jag gjorde min lilla häxblandning som jag gärna vill kalla för körsbärslikör. Likören står och pyr i mörkret, tillsammans med allt annat skräp, i garaget. Den är i gott sällskap med min gamla eMac, Doris. Enda skillnaden är att körsbärslikören är välkommen tillbaka in i hushållet om några månader medan Doris snällt får skrota vidare i garaget tills jag har forslat bort henne.

Tillbaka till likören. Det är ju första gången som jag blandar till en likör och därför har jag inte den blekaste aning om hur processen ska se ut. När jag om kvällarna smyger ut i garaget för att se hur de små bären i spritbadet mår vet jag inte om det bådar gott. Någonstans på vägen försvann sockret och beblandade sig med bären som har förlorat sin vackar röda färg och övergått till en mer urlakad rosa färg. Själva vätskan har dock snott den röda färgen, så det borde väl vara rätt, eller? Därtill fick jag för mig att likör skulle bli mer sirapsliknande i konsistensen, men innehållet skvallpar lättflytande när jag skakar. Hur ska det vara?

Det driver mig till vansinne att jag inte kan ta reda på om den är på rätt väg eller inte.

1 kommentar:

  1. lugn lugn, det är helt rätt. Likör ska väl inte vara trögflytande heller, man ska ju dricka det! Och sockret ska lösas upp, det är ju kemi det. Det ser prima ut! I höst kan du ge dig ut och plocka slånbär, det blir också god likör. fast den kanske inte är österrikisk förstås...

    SvaraRadera