Så här års brukar jag (egentligen ganska ofrivilligt) få höstkänningar. När regnet öste ner på förmiddagen kändes det som om sommaren var slut och det enda jag kunde göra var att kapitulera för känslan. Jag bestämmde mig för att laga höstmat. Vad kan vara mer höstigt än grytor? Det fick helt enkelt bli en hederlig, ungersk gulasch. Framåt eftermiddagen när solen kommit fram igen kände jag att jag ångrade valet av rätt och att hösten inte var här än. Att stå inne vid puttrande grytor är passande på hösten, men inte på sommaren. Tur att långkok inte kräver konstant uppmärksamhet. Jag hann gräva i sandlådan med sonen!
Gulasch? Nu kanska ni undrar: Det var väl österrikisk matlagning som damen skulle pyssla med, eller? Så sant. Tittar man på det österrikiska köket är det omöjligt att inte komma in på slaviska rätter. Anledningen är egentligen ganska enkelt; mellan åren 1867 och 1918 var Österrike en dubbelmonarki bestående av kejsardömet Österrike och kungadömet Ungern. Under denna tidsepok delades dessa två områdena av en biflod till Donau, Leitha. Just vid denna flod är jag själv uppvuxen och har även ungerskt påbrå från morfars sida. Med andra ord passar ungersk mat perfekt i Oma und Opas Küche.
Receptet till min gulasch hittade jag i mammas hemkunskapsbok från 1948. Sen ändrade jag om lite efter tycke och smak, som jag alltid gör. Receptet i sig var väldigt diffust och det var inte alla ingredienser som var angivna i mått. Att höfta är min melodi, så det gjorde mig inget. Därtill hade jag konferens med mor för att rådfråga kring oklarheter. Viktmåttet som dekagram var något alldeles nytt för mig.
Receptet blev till slut:
400 g nötkött (grytbitar)
1 gul lök (skulle egentligen vara 300 g)
1 ½ msk vitvinsvinäger
1 tsk kummin
2 tsk paprikapulver (tror jag. Jag öste i på känn)
3 vitlöksklyftor
400 g krossade tomater (egentligen skulle det bara vara en kaffesked(??) tomatpuré, men jag ville ha lite med sås)
1 buljongtärning (fanns inte med i det ursprungliga receptet, men jag tippar på att det kanske inte fanns buljongtärningar 1948)
3 dl vatten
2 msk mjöl
(salt och peppar)
Garnera med persilja eller oregano (smaksak)
Torka köttet med hushållspapper. Skär löken i skivor och fräs i en tjockbottnad kastrull och bryn köttet i en annan stekpanna.
(Här startade första diskussionen med mamma som menade att köttet och löken skulle brynas tillsammans. Själv hävdar jag att köttets stekyta blir bättre om det får bryna i en egen stekpanna.)
Lägg köttet i grytan tillsammans med löken och sänk värmen. Lägg i kryddorna, men se till att paprikapulvret inte steks, då blir det bittert. Häll i vitvinägern som hjälper köttet på traven att bli mört och fint och häll på tomatkross (Har du tomat i?! hojtade min mamma när hon lyfte på locket. Yepp. Kan rekomenderas och min mor erkände att det var ett bra drag) och vatten. Peta i en buljongtärning (helst köttbuljong). Låt puttra under lock i ca två timmar. När köttet är färdigt kan du reda med mjöl för att få en tjockare sås. Avsluta med att smaka av med lite salt om det behövs. Själv hade jag i peppar, men egentligen behövdes det inte då det ändå var sting i grytan.
Slutresultatet testades av min mor, far, son och man. Goda resultat. Gulaschen blev ganska spicy, så om man vill ha det lite mildare kan man reglera det med paprikapulvret. Dels finns det milt och starkt paprikapulver. Jag hade starkt paprikapulver hemma, så därför blev det lite starkare. Egentligen skulle det även i lite mejram, men eftersom jag inte hade något sådant hemma, så hoppade jag över det. Man skulle kunna ha i oregano, då kryddorna är nära besläktade. Enligt mamma så har man i mejram för att förhindra gaser som kan uppstå efter att man käkat gulasch. Ja, hade man haft i all den lök som receptet föreskrev så hade det nog varit bra med mejram. Min gulasch var dock lite mer lökfattig... Mamma tipsade om att skära ner potatistärningar i grytan. Peta ner dem när köttet nästan är färdigt, så har du en fullständig rätt!
Detta kommer definitift att göras igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar