Liptauer på mammas vis

Jag drog fram mammas hemkunskapsbok ur ziplocpåsen igen. Jag slog upp på sidan 115 och höll plötsligt i två separata föremål. Tur att jag vet att det inte är jag som har haft sönder boken utan att det är resultatet av åratals slitage. Bra slitage. På sidan 115 hittade jag receptet till Liptauer. Jag kommer ihåg lukten av kummin och gräslök när mamma blandade till detta enkla pålägg som och var efterlängtat eftersom det inte blev tillagat i överdrivna mängder. Det är ett trevligt pålägg med en kesogrund med sina rötter i Slovakien. Liptov för att vara mer exakt. Återigen kommer vi in på de slaviska rätterna. Det här pålägget är nästan ett måste när man besöker en Heurigen (en liten servering hos någon vinbonde som har öppet en viss period på året då man serverar enklare mat och självklart husets vin).

Som vanligt, när det kommer till mammas hemkunskapsbok, så är bara vissa ingredienser måttangivna. Här var det ytterst få. Kanske för att de egna varianterna ökar charmen. Just att man kan säga att min mammas liptauer var fantastiskt god gör det mer speciellt, för man vet att den smakar som ingen annans. Nu var det min tur att göra min variant. Kom ihåg att du kan och ska blanda till den så att den blir precis så som du vill ha den!

Så här ser mitt recept ut:


500 g Keso (ett paket)
50 g margarin
1 gul lök
1 dl finklippt gräslök
2 tsk paprikapulver
2 tsk kummin
smaka av med salt


Använd dig gärna av en matberedare för att finhacka löken. Den blir mer finfördelad och inte så framträdande när det kommer till tuggmotstånd. Själv hade jag ingen matberedare, så jag tog fram den lite större mixerbehållaren. Det funkade bra att hacka löken och att mixa ihop med margarinet. 

Däremot blev det lite sämre när det kom till keson. Det blandades inte särskilt bra. Då hällde jag bara över det till en bunke och vevade ner resten av ingredienserna. Det funkade bättre, men jag tror att det slätare smet om man använder sig av en mixer.

Min Liptauer blev precis som jag ville ha den, en jag tror att det hade blivit bättre om jag hade använt mig av ett mildare paprikapulver. Då kan man hiva på mer och få mycket finare färg på Liptauern. I receptet fanns även inlagda gurkor och senap, men efter överläggande med mamma kom vi fram till att det nog funkar lika bra, om inte bättre, utan dessa ingredienser. När jag kollade runt på nätet hittade jag till och med recept på Liptauer med sardeller i, så nog finns det avvikelser, men bästa varianten är ändå mammas!

Pålägget avnjöt vi på ett mörkt lantbröd. Jag köpte en Marseillelimpa på ICA, vilket smakade väldigt gott ihop med mitt pålägg.