Äpplen, äpplen, äpplen och kanske lite Apfelstrudl

Jag fick för mig att det skulle vara det lättaste man kunde företa sig i köket - att baka strudl. Det verkar visst vara knepigare än att koka pasta. Sist jag gjorde apfelstrudl var när jag bodde uppe i Gävle med min Linköpingssyster. Vi hade Oktoberfest och apfelstrudln fick bli den där lilla pricken över i:et. Den gången fuskade vi. Vi fuskade rejält! Det är knappt att jag vågar skriva här att vi köpte smördegsplattor - det är ju verkligen ingen riktig strudl då! Det verkar vara knepigare, som sagt.

Notera att jag skriver verkar. Med andra ord har jag inte kommit tillräckligt långt i utvecklingen för att kunna säga att det verkligen är knepigt att göra apfelstrudl. Det enda jag har hemma just nu är äpplen. Med enbart äpplen kommer man inte långt. I helgen stundar släktkalas i det kaosartade huset, där köket inte ser ut som det bör göra och där en tredjedel av boytan är inplastad. I detta kaos ska jag laga lite festmat, apfelstrudl bland annat. Min man suckar och undrar hur detta ska gå. Time is not on my side, för att utrycka det enkelt.

Frågan är nu om man ska fula eller vara ordentlig och följa receptet i mammas hemkunskapsbok. Vad ska jag göra??