Det blev ingen apfelstrudl. Inte denna gång.
Kvällen innan festen stressade jag runt för att få färdigt huvudrätten så att den kunde värmas på. Bättre att stressa dagen innan än samma dag som festen är, men att stressa för mycket en och samma dag är inte heller bra. Det konstaterade min mor när hon såg mig springa genom den lilla öppningen i plasten (köket är inplastat på grund av fuktskada) för hundrafemtioelfte gången. "Menar du att du ska ställa dig och göra en apfelstrudl på detta?" Vid det tillfället längtade jag mer efter att få hasa ner i soffan med ett glas rött vin, så därför blev svaret enkelt: "Nej." Varpå mammas föreläsning om hur man kunde göra strudln långt i förväg för att sedan frysa in den. Mamma illusterade svårigheten i att göra en strudl genom att vifta med den imaginära strudldegen som en rutinerad pizzabagare. Jag hörde något mummel om keine löcher... inga hål. Nähä, det spelar väl ingen roll om man ändå inte ska göra någon apfelstrudl?
Det blev marängsviss istället. Mycket enklare, men förbaskat gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar