Det var nio år sen sist jag besökte mitt kära Österrike, vilket i min värld är alldeles för länge sedan. När mor fyllde 60 bjöd hon in oss på en resa till Steiermark i Österrike, som bjöd på vackra vyer och god mat. Det vore verkligen skamligt om jag inte passade på att dela med mig av de kulinariska upplevelserna.
För mina barn var Österrike en sagas värld- något som mamma bara pratade om. Vi hade länge avvaktat resan till Österrike eftersom vi var rädda att den långa bilresan skulle bli låååång skrik- och gnällresa. Mannen och jag blev bevisade motsatsen när två små gossar härdade ut fyra långa dagar i bilen (två ner och två hem). I södra Tyskland undrade äldste sonen om han inte skulle få se några berg snart. Jag kommer aldrig glömma hans stumma beundran när han såg de molnbeklädda bergen och menade att han aldrig sett nåt så vackert. Gång på gång blev vi överbeträffade när vi åkte mellan berg och bergssjöar i Steiermark!Huset mina föräldrar hyrt låg idylliskt högt uppe bland bergen, nära till vandringsleder, trevliga restauranger och andra spännande utflyktsmål. Ena dagen besökte vi den turisttäta stadenHallstatt i Salzkammergut. Staden var en viktig stad på grund av det naturliga saltet som blev en viktig handelsvara. Här var det möjligt att med en bergsbana komma upp till saltgrottorna, men vi nöjde oss med att spatsera i den vackra stadskärnan. Det räckte gott och väl att titta på de vackra husen och se hur molnen steg upp för bergen. Jag kan varmt rekommendera ett besök till denna vackra stad, men räkna med många turister. Många.
När vi inte lekte stadsturister, lekte vi istället vandrare. Alldeles intill låg det massiva berget Grimming. Jag bör nog inflika att man upplevde att det låg alldeles intill eftersom det var ett pampigt berg. När man började vandra mot berget upptäckte vi att det var långt till Grimmingen. Istället tog vi den lilla bergsknallen som tornade upp sig innan Grimming. Att kalla det för bergsknalle kändes plötsligt helt fel när vi klättrade uppför. Vissa partier var stegbeklädda för att möjliggöra en uppstigning. Väl uppe med darrande ben väntade en magnifik utsikt och maxad svindelkänsla. Vissa av oss tryckte sig mot de betryggande trädstammarna för att inte behöva titta rakt ner i närmsta dal. "Herrgott, die Welt ist schön" stämmer helt in på denna vy.
Vid nedstigningen belönades vi av den bästa restaurangen med den vackraste utsikten och helt klart den bästa maten! För dig som ska besöka Österrike vill jag här understryka att ett besök till
Gasthof Dachsteinblick är värt ett besök.
 |
| Kaspressknödelsuppe |
 |
| Kycklingfilé panerad i Kürbiskärnor |
 |
| Lauchcremesuppe |
 |
| Mohntopfenkuchen |
 |
| Schweinsbraten med Semmelknödln och Sauerkraut |
När vi skulle åka hemåt igen var det en nödvändighet att besöka flertalet affärer för att tillgodose årets behov av Österrikiska varor. Jag misstänker att jag har handlat alldeles för lite, men det ger mig en anledning till att åka tillbaka till Österrike. Något som vi alla i familjen är rörande överens om!
Tusen tack kära mor och far att ni bjöd in oss till denna resa och att vi fick möjligheten att avnjuta en vecka tillsammans!
