Es blüht der Holunder

Es blüht der Holunder

Den ganzen Sommer mitunter,

Jedoch die Liebe,

Die blüht s'ganze Jahr

När Leopold sjöng om Salzkammergut, i min älsklingsfilm Zum Weißen Rößl från 1960, undrar jag bara vad det är för krutfläder de har i Salzkammergut. Jag har då inte varit med om att jag fått njuta så länge av fläderns fägring. Däremot känns det som om årets flädersäsong pågått längre än vad den brukar. Det innebär att jag äntligen fått tummen ur och göra Holunderpfannkuchen. 

Mamma har varje år, sen jag och mannen införskaffat hus med en stor fläderbuske, pratat drömskt om sin barndoms Holunderpfannkuchen. Mormor har då aldrig bjudit mig på fläderpannkaka, men jag har ett vagt minne av att gå och plocka fläder med mormor och morfar. Kanske minns jag just denna gång för jag blev smått oroad när flocken splittrades i fläderyran. Jag måste nog fråga mina systrar vad som egentligen hände.

Det är inget svårt att göra en Holunderpfannkuchen. 

Plocka några blomklasar som du sköljer försiktigt och låt dem torka till lite. Vispa ihop en pannkakssmet (se receptet här nedan). Bryn smör i en stekpanna och häll på det dubbla mot vad du hade gjort om du gräddat en vanlig pannkaka. Klipp loss blommorna och strö ut över pannkakan. Vänd och grädda den andra sidan med blomklasarna. Servera med florsocker

(1 portion)

1 ägg

1 dl vetemjöl

2 dl mjölk

en gnutta salt

Jag blev nog lite förvånad över smaken. Flädern hade en aning aniskaraktär och inte den distinkta flädersmaken som jag förknippar med flädersaft. Kanske är det för att man är så van den smakkombinationen att man förknippar fläder och citron per automatik... Det goda bestod mer i att äta en riktigt tjock pannkaka med florsocker. Österrikisk florsocker, såklart!