Ja, nu har hösten kommit igång ordentligt. Det kändes som om den kom väldigt tidigt i år och allt med hösten verkade haka på. Så gjorde även mina plommon. De blev klara rekordtidigt medan mina föräldrars plommon har mognat först nu. Det är ju faktiskt en fantastiskt trevlig höstfrukt med många trevliga användningsområden. Ett år testade jag att göra plommonmarmelad enligt ett österrikiskt recept där man skulle ha i rom för att förhöja smaken (inte ovanligt i österrikiska recept, de har en tendens att vilja peta ner rom i det mesta. Även sockerkakor). Det slutade med att jag kokade marmelad i min ensamhet och drack rom och Coca-cola. Inte en så trevlig drink på avslagen cola... I år får jag inte dricka rom... inte riktigt än, så därför har jag frusit ner plommonen i väntan på orken att göra Zwetschkenknödl.
Det får mig osökt in på ämnet tungvrickare. Ordet Zwetschken är ett bra exempel på tungvrickare. Då var det enklare på tysklektionen där man fick lära sig att Pflaume betyder plommon, men i Österrike krånglar man till det och kallar det istället för just Zwetschken. Bara för att det ska vara ännu krångligare så kan man stava det på flera olika vis. Zwetschge är också helt okej. Det upptäckte jag när jag tog hjälp av mammas
Sprechen Sie Wienerisch av Peter Wehle. Vad jag även upptäckte när jag slog upp ordet Zwetschke var ordet Zwutschkerl (prova att uttala det ordet, om ni kan). Mamma kallade mig alltid Zwutschkerl som liten och jag har aldrig funderat på vad det innebär. Äntligen fick jag svaret! Zwutschkerl betyder ett litet väsen som liknar ett plommon och som man lätt känner medlidande med. Jo, jag tackar! Plommonliknande väsen...
Å andra sidan kallar jag min son för skrutt, vilket kanske inte klingar positivt i andras öron. För mig är det ett kärleksfullt begrepp och jag förstår att det är likadant med ordet Zwutschkerl för min mor.
Nu har ni fått lära er två nya ord! Ut och använd dem!
