Mormors sängkläder får nytt liv

Det märks att det är vår. Så här års brukar jag få för mig att jag är den pyssligaste människan i världen. Egentligen är det inte så. Jag är pysslig i teorin, skulle man kunna säga. Det är oftast roligare att låna och kika i böcker eller tidningar innehållande fantastiska pysselidéer. I min galenskap får jag för mig att jag ska sätta igång och skapa, men sen kommer jag inte så mycket längre. Det fastnar i idéstadiet och sen
försvinner energin.

Mormor är längst till vänster i den första bilden och i
mitten i den andra. Mamma sitter till höger om
mormor på den andra bilden.

Min mormor var en pysslig tanta, inte bara i teorin. Hon sydde gärna sängkläder när hon hittade nåt tyg som var snyggt, stickade tavlor och andra intressanta projekt, men i motsats till mig avslutade hon sina projekt.

När mormor gick bort var linneskåpet proppfullt och ingen i familjen hade hjärta att kasta sängkläderna. Tur för mig. Tack vare dessa sängkläder kom jag längre än idéstadiet och påbörjade mitt lapptäckeprojekt. Ett mycket långdraget projekt. Jag startade med det förra våren och var så exalterad. Sen klippte jag lappar och tröttnade efter att jag sytt zickzacksöm runtomkring varenda lapp.

Nu tycker jag att det är dags att plocka fram mitt projekt igen. Om jag har tur så kommer jag lite längre den här våren. Mitt enda dilemma i nuläget är tid och framför allt att hitta pedalen till min symaskin. Det verkar vara en sån där pryl som är viktig när man ska använda symaskinen.

Vill det sig riktigt väl så hinner jag färdigt med projektet i år. Hör och häpna, käre make!

En vardagsrätt i all enkelhet

Jag har krupit fram ur mitt vinteride och försöker komma ifatt med saker som jag legat efter med. Katten och jag har båda varit vinterslöa och börjar nu så smått komma igång. Den här bloggen är en av de saker som jag legat efter med. Den uppmärksamme har förmodligen märkt att det har varit stiltje här på sidan och anledningen har varit att maten har lagats här hemma, men jag har nog sett matlagningen som ett nödvändigt ont. Jag ska inte hymla. Det har blivit en hel del halvfabrikat som landat på bordet.

Äntligen gör sig våren påmind och matlagningslusten är på väg tillbaka. Jag känner att en mjukstart är att föredra. Min mamma gjorde alltid denna namnlösa knödelrätt dagen efter vi hade ätit nykokta Semmelknödeln. Enkelt, men väldigt gott.

Så här gjorde jag:

8 Semmelknödel
2 ägg
1 msk olivolja
salt och peppar

Tack och lov (eftersom jag fortfarande är lite lat) hade jag knödlar i frysen som jag kunde tina i micron. Därefter hettade jag upp olivoljan i en stekpanna och skar ner knödlarna i ojämna bitar. Knödlarna fick fräsa sig gyllenbruna i stekpannan för att sedan få sällskap av äggen. Rör runt ordentligt så att ägg och knödelbitar blandas ordentligt. Fräs så att allt får en fin färg. Salta och peppra. Servera med en god sallad.