måndag 27 september 2010

Nyponte/Hagebuttetee

Tyskar och österrikare har genom tiderna varit mycket duktiga på att ta till vara på vad naturen har att ge och även att ta reda på de naturliga tingens nytta. Naturmediciner ses inte ner på. Nypon är ett fantastiskt litet bär. Nyttofaktorn är enorm! Nyponen är sprängfyllda av vitamin-C och kan dessutom hjälpa den som har problem med blåsan, till och med vid ledbesvär kan nyponen hjälpa.

Jag gav mig ut på nyponjakt med sonen. Jag minns själv att jag varit ute med mamma och pappa för att plocka nypon och jag tyckte att det var en skittrist syssla och att söndagar kunde spenderas på bättre vis. Jag tror att sonen upplevde utflykten bättre och att jag dessutom hittade de flesta av mina nypon bredvid kohagen gjorde exkursionen ännu bättre. Jag plockade nypon och sonen samspråkade med de nyfikna korna.


Tydligen ska man plocka nyponen på hösten, helst efter första frosten. Ju längre in på hösten desto sötare nypon skördar man. Tydligen. Jag vet inte om det har varit frost än. Sånt tänker jag inte på. Men nyponens djupröda färg lockade mig till att tro att det var dags för skörd. När jag stod där och plockade nyponen kom jag på att jag egentligen inte visste vad jag skulle göra med dem härnäst. Tanken var att nyponen skulle omvandlas till te, men hur man rent praktiskt skulle gå till väga hade jag ingen aning om. Därför ringde jag mamma. Svaret blev att nyponen skulle delas och urkärnas för att sedan torkas. Det borde väl inte vara så svårt?
Halvvägs in i urkärningsprocessen insåg jag att det var hundrafemtio gånger lättare att kärna ur körsbär och att mina få nypon skulle ta mig en evighet att rensa. Tanken på att köpa nyponte slog mig. Tack och lov har Internet uppfunnits. Efter en stunds surfande kom jag fram till att även kärnorna var ganska nyttiga (även för chinchillor). Därför delade jag dem helt enkelt.

Just nu spenderar nyponen en stund i ugnen. Tydligen ska de torkas i ugnen i 35°. De ska visst ta lång tid. När nyponen har torkats ska de även ligga torrt och svalt i två dagar innan man lägger dem i en burk för förvaring. När andan faller på kan du klämma ner lite te i en teklämma och ösa på med varmt vatten. Teet är både sött och syrligt... och mycket nyttigt!

Jag får återkomma med en rapport om hur mitt nyponte med kärnor smakade.

lördag 25 september 2010

Österrikisk Plommonkaka


Den här kakan är egentligen inget bakverk som jag associerar med mina stunder i Österrike. Det är snarare kakan som mamma bakade på hösten och som blev ett inslag i eftermiddagsmys med mamma. Hemma hos oss skulle kakan alltid ätas till en kopp te. Så en kopp kaffe till denna kaka känns som en hädelse.

Kakan är otroligt smidig att göra och receptet är lätt att komma ihåg! Jag utgår från ett recept ur mammas hemkunskapsbok som smidigt går att anpassa efter önskad mängd.

Sandmasse:
1 ägg
50 gram smör/margarin
50 gram socker
50 gram mjöl
1 knivsudd bakpulver (tja, det är ju ett recept från 47, så lite speciellt ska det ju vara)


Smält smöret och låt det svalna. Vispa smör och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget under tiden som du vispar (ja, jag kan faktiskt knäcka ett ägg med enbart en hand. Träna du med, så blir det smidigare när du bakar). Blanda ihop mjöl och bakpulver och vispa ihop det med smeten. Häll upp i en bröad form. Grädda i nedre delen av ugnen i 180° i cirka 40 minuter. 


Till en plåt som är 23x32 cm tog jag grundreceptet x 4 och delade 10 mogna plommon. På så vis får man 20 kakbitar. Dela kakan i mindre bitar när den har svalnat och sikta florsocker över dina plommonkakor.  

lördag 11 september 2010

Kaiserschmarrn

Varför göra pannkakor när man kan göra Kaiserschmarrn? Jo, det är lite trixigare att göra en Kaiserschmarrn, kom jag och svärmor fram till. Ja, jag tvingade in min svärmor i mitt matlagningsprojekt. Nu är hela familjen indragen. Egentligen skulle jag bjuda mina svärföräldrar på lite god österrikisk mat, men denna rätt krävde tungan rätt i mun och ett par extrahänder. Extrahänderna satt fast på svärmor.


Vad är då en Kaiserschmarrn? Det är en efterrätt som fick sitt namn av Kaiser Frans Josef I som gillade den här efterrätten. Franzl visste verklig vad som var gott. Skillnaden mellan en pannkaka och Kaiserschmarrn är att pannkakan ska vara tunn och behöver inte innehålla socker (om man inte vill) medan Kaiserschmarren ska vara fluffig och söööt. Vi kommer snart till hur vi får efterrätten fluffig.


Själv minns jag denna smaskiga efterrätt från somrarna som man spenderade hos mormor och morfar. Mormor hade till och med en lite florsockerkvarn. Inte illa, va? Just florsockret är viktigt! Det är dessutom viktigare att det siktas vackert över Kaiserschmarrn och klumpar är ej tillåtna. Enligt mig.
Receptet som jag jobbade med var följande:


4 ägg
2 msk strösocker
2,5 dl vetemjöl
4,5 dl mjölk
salt
2-3 msk smör
1-3 msk florsocker



Skilj äggvitor och äggulor åt. Sen kan man gå två vägar: 
1. Vispa äggulor och socker poröst i en bunke och blanda mjölk mjöl och salt i en annan bunke. Blanda sedan försiktigt ner mjöl, mjölk och salt i den porösa äggsmeten. 
2. Blanda de nämnda ingredienserna i steg ett som om du tillredde en hederlig pannkaka. Det behöver väl inte var så krångligt, eller? Vispa äggvitorna till hårt skum. Rör försiktigt ihop äggvitor och den andra smeten. Vi vill behålla fluffet! Smält smöret i en stekpanna och häll i smeten. Sänk värmen och låt "pannkakan" sakta stelna. När stekytan är gyllenbrun och smeten är någorlunda fast så ska du ge dig på att vända den( det gör inget om den går sönder lite eftersom man ändå river den i mindre bitar). Stek andra sidan. När din Schmarren är gyllenbrun på båda sidorna kan du dela kakan i mindre bitar och steka den ytterligare några minuter till med lite mer smör och på högre värme. Lägg upp på en tallrik och pudra med florsocker. Servera med äppelkompott eller inlagda plommon. 


Lät det meckigt? Det var lite meckigt. När jag och svärmor skulle vända på pannkakan eller omeletten visste vi inte riktigt hur vi skulle lyckas. 


Vi tog hjälp av en plåt och själpte upp pannkakan på dess baksida, men sen kom problemet att få tillbaka pannkakan i stekpannan. Jag misstänkte redan då att det borde finnas ett smidigare sätt. När jag hade surfat runt på youtube hittade jag flera instruktionsvideor. Vissa vände sin smet med en simpel stekspade. Att den ogräddade smeten rinner av och hamnar underst gör ju egentligen inte så mycket. Det är ju där den bör landa i vilket fall som helst. En annan lite rar flicka sket faktiskt i att vända pannkakan. Istället hackade hon sönder den efter att hon hade stekt första sidan. Så kan man ju också göra. Jag bifogar länken eftersom tjejen var så rar.


http://www.youtube.com/watch?v=4IeFTh7jGD4&feature=related